Det sprack igen
Varit på Uddevalla akuten och sytt ihop mitt högeröra som för andra gången gått i två delar. Första gången var för några månader sedan då jag töjde för fort (10mm på en dag) och nu andra gången sprack den utan anledning. När jag först fick min tvådelade örsnibb fick jag en väntetid på 3 veckor till Öra Näsa Hals avdelningen på NÄL sjukhuset, när jag väl kom dit hade örat dragit ihop sig och var inte längre tvådelat, men det var ett ytterst tunt hudlager som satte ihop de två delarna. Det var bara en tidsfråga innan det skulle brista, den lilla biten som höll ihop örsnibbens två delar, och den dagen kom idag.
Fick ringa 1177 tre gånger, första gången skulle den jag pratade med skicka en notis till sjukhuset att jag kommer, men hon ville inte ringa sjuktaxin åt mig och eftersom jag måste ha den på faktura för det är socialen som betalar. Hon sa att jag skulle ringa dem själv, men numret hon gav mig var fel. Hon hade missat en 9a. Så jag fick ringa en gång till, men då bröts samtalet precis när jag hunnit säga mitt namn. Tredje gången hittade jag en väldigt tveksam sjuksköterska att prata med. Jag förklarade att sjukvårdsrådgivninen endast tillåter resor mot faktura om någon inom sjukvården ringer, men hon tvekade och var osäker på om det var akut eller inte. Vid det här laget hade hela min hals, t-shirt och lite av mitt ansikte blivit blodigt och det droppade blod på tröjan ännu. Jag blev irriterad och att att det måste sys, men hon ville inte lyssna, hon pratade bara om att jag skulle försöka stoppa blödningen med is eller kallt vatten. Jag tjatade ännu en gång och sa att det inte är blodet jag behöver hjälp med, det är örat som gått i två delar. Hon hummade lite och skulle kolla vad den första jag pratade med hade skrivit i sin notering. Efter två minuters väntan kom hon tillbaka till telefonen och sa att hon skulle ringa en sjuktaxi åt mig, men hon var fortfarande tveksam till att det behövdes. Idiot.
Behövde inte vänta på sjuktaxin mer än fem minuter, så det var bra. Jag var den enda i väntrummet på sjukhuset så jag tog en nummerlapp och det blev mitt nummer med en gång. Jag fick som vanligt visa legitimation och sedan följde jag med in på ett rum. Doktorn kom ganska snabbt, tittade och gav mig två alternativ att välja på; att sy ihop örat eller låta det vara. Självklart valde jag att bli ihopsydd, eftersom när det första gången hände och självläkte blev otroligt fult och tunnt.
Och sen kom bedövningssprutan. Jag som har världens sprutfobi men som får sprutor alldeles för ofta kan lova att bedövningssprutor i örat gör jävligt ont, mycket värre än på armar och ben. Kändes som nålen gick rakt igenom örat, men det gjorde den inte. Men aj vad det gjorde ont.
Nu är jag hemma, och fick med mig två plåster att byta med. Sjuksköterskan som plåstrade om mig sa att det kan blöda väldigt mycket efteråt, men än så länge är mitt plåster över örat torrt.
Nu ska jag se om jag kan sova. Har tagit mitt Theralen och sex stycken Zopiklon men är fortfarande inte riktigt trött trots att klockan snart är halv tre. Men jag får försöka sova ändå. Godnatt.
Fick ringa 1177 tre gånger, första gången skulle den jag pratade med skicka en notis till sjukhuset att jag kommer, men hon ville inte ringa sjuktaxin åt mig och eftersom jag måste ha den på faktura för det är socialen som betalar. Hon sa att jag skulle ringa dem själv, men numret hon gav mig var fel. Hon hade missat en 9a. Så jag fick ringa en gång till, men då bröts samtalet precis när jag hunnit säga mitt namn. Tredje gången hittade jag en väldigt tveksam sjuksköterska att prata med. Jag förklarade att sjukvårdsrådgivninen endast tillåter resor mot faktura om någon inom sjukvården ringer, men hon tvekade och var osäker på om det var akut eller inte. Vid det här laget hade hela min hals, t-shirt och lite av mitt ansikte blivit blodigt och det droppade blod på tröjan ännu. Jag blev irriterad och att att det måste sys, men hon ville inte lyssna, hon pratade bara om att jag skulle försöka stoppa blödningen med is eller kallt vatten. Jag tjatade ännu en gång och sa att det inte är blodet jag behöver hjälp med, det är örat som gått i två delar. Hon hummade lite och skulle kolla vad den första jag pratade med hade skrivit i sin notering. Efter två minuters väntan kom hon tillbaka till telefonen och sa att hon skulle ringa en sjuktaxi åt mig, men hon var fortfarande tveksam till att det behövdes. Idiot.
Behövde inte vänta på sjuktaxin mer än fem minuter, så det var bra. Jag var den enda i väntrummet på sjukhuset så jag tog en nummerlapp och det blev mitt nummer med en gång. Jag fick som vanligt visa legitimation och sedan följde jag med in på ett rum. Doktorn kom ganska snabbt, tittade och gav mig två alternativ att välja på; att sy ihop örat eller låta det vara. Självklart valde jag att bli ihopsydd, eftersom när det första gången hände och självläkte blev otroligt fult och tunnt.
Och sen kom bedövningssprutan. Jag som har världens sprutfobi men som får sprutor alldeles för ofta kan lova att bedövningssprutor i örat gör jävligt ont, mycket värre än på armar och ben. Kändes som nålen gick rakt igenom örat, men det gjorde den inte. Men aj vad det gjorde ont.
Nu är jag hemma, och fick med mig två plåster att byta med. Sjuksköterskan som plåstrade om mig sa att det kan blöda väldigt mycket efteråt, men än så länge är mitt plåster över örat torrt.
Nu ska jag se om jag kan sova. Har tagit mitt Theralen och sex stycken Zopiklon men är fortfarande inte riktigt trött trots att klockan snart är halv tre. Men jag får försöka sova ändå. Godnatt.