Dikt från 2009
Stjärnor lyser upp himlen
som annars är så blå
Förutom när den regnar
då är den alldeles grå
Och barnen vinkar glatt
på zoo till alla djur
De känner sig utvalda
men de har bara tur
Jag ser dig, får kalla kårar
I smyg rinner sakta mina tårar
Hjärtat bankar, slår så hårt
Att kärlek ska vara så jävla svårt
Jag önskar det kunde vara som förr
När morgonsolen sken igenom mitt fönster
Men nu är det försent
Åskan kom ikapp mitt mönster
Jag trasade ihop allting
Rev med rakbladsklor sönder det som var
Nu är det försent att laga
Nu finns bara sorgen kvar
som annars är så blå
Förutom när den regnar
då är den alldeles grå
Och barnen vinkar glatt
på zoo till alla djur
De känner sig utvalda
men de har bara tur
Jag ser dig, får kalla kårar
I smyg rinner sakta mina tårar
Hjärtat bankar, slår så hårt
Att kärlek ska vara så jävla svårt
Jag önskar det kunde vara som förr
När morgonsolen sken igenom mitt fönster
Men nu är det försent
Åskan kom ikapp mitt mönster
Jag trasade ihop allting
Rev med rakbladsklor sönder det som var
Nu är det försent att laga
Nu finns bara sorgen kvar
REBECCA
Alltså åh, denna dikt var så vacker! Så underbart vacker. Fina kära du.
sv; Åh, som du får mig att le. Vad glad jag blir. tack underbaraste du. hur är det? jag tänker på dig, det ska du veta. Jag tycker jag är elak, jag tycker inte jag glittrar. Men du är en stjärnängel, du glittrar. Du glittrar och du ser det inte själv för din självbild är fel och snedvriden. Massor med kramar.