Ändrat mig lite
Jag har funderat ett tag på det här med psykiatri boende, och jag försökte ringa till handläggaren jag ska träffa på torsdag och säga det att jag har ångrat mig. Dock var hon sjuk så jag får försöka ringa imorgon igen.
Jag tycker om att vara lite fri, inte ha andras regler över mig och anpassa mig för dem. Så jag ska se om det kan finnas en tvåa i samma område som jag kan ha råd med, hyran får ju inte överstiga den jag redan har (3650 kr) så det blir nog svårt att hitta en tvåa för det, men det är ju värt att leta i alla fall.
För jag kan ju ändå sköta mig och nu har jag inte varit på sjukhuset sen början av december. Jag har inte överdoserat några tabletter sedan dess och jag ska ju göra mitt bästa för att sluta med skärandet också. Så jag tror ändå det är bäst om jag inte flyttar till ett särskilt boende, för jag får för mig att jag måste ständigt må sämst för att de ska ta in mig, och jag mår ju inte alltid ständigt sämst, så jag vill bo på egen hand som vanligt.
Jag tycker om att vara lite fri, inte ha andras regler över mig och anpassa mig för dem. Så jag ska se om det kan finnas en tvåa i samma område som jag kan ha råd med, hyran får ju inte överstiga den jag redan har (3650 kr) så det blir nog svårt att hitta en tvåa för det, men det är ju värt att leta i alla fall.
För jag kan ju ändå sköta mig och nu har jag inte varit på sjukhuset sen början av december. Jag har inte överdoserat några tabletter sedan dess och jag ska ju göra mitt bästa för att sluta med skärandet också. Så jag tror ändå det är bäst om jag inte flyttar till ett särskilt boende, för jag får för mig att jag måste ständigt må sämst för att de ska ta in mig, och jag mår ju inte alltid ständigt sämst, så jag vill bo på egen hand som vanligt.
Jag tycker jag börjar få lite mer koll på saker och ting, men det finns såklart sådant jag aldrig kommer begripa mig på mig själv men jag tycker jag är inte lika katastrofal som jag en gång var. Det är fortfarande en ihoptrasslad boll inom mig, och jag kommer nog aldrig kunna reda ut trådarna, men ibland tycker jag inte ens jag behöver reda ut dem, ibland så är dem bara där och jag bryr mig inte så mycket. Andra dagar är jag helt sönder och vill dö men jag har min finaste Julia som alltid får mig att må lite bättre. Jag har världens finaste vänner, även om de bor hur långt bort som helst.
Och trots att jag är ganska tom just nu så finns det ändå någonting inom mig som ler, och även om det gör ont för att leendet aldrig kommer brista ut i skratt så ler jag medan jag kan och försöker intala mig att drömmar kan bli sanna.
Och trots att jag är ganska tom just nu så finns det ändå någonting inom mig som ler, och även om det gör ont för att leendet aldrig kommer brista ut i skratt så ler jag medan jag kan och försöker intala mig att drömmar kan bli sanna.
julia
Det är bra att le, även om det ibland kan vara av fel anledning eller vad som helst. Bara att man ler, vänjer kroppen med att det är okej. Saknar dig <3