3 veckor
Idag är det exakt tre veckor sedan jag skar mig sist. Tre veckor sedan jag hamnade på sjukhs för överdos i samband med sårskada.
Det känns som bra mycket längre, faktiskt. Borde väl bara "stolt" egentligen, men jag känner ärligt talat ingenting. För jag vet ju att om jag inte skär så gör jag något annat destruktivt, och gör jag inget destruktivt alls så kommer jag göra det så småningom ändå. Det är en evig cirkel av ondo, men när man hållt på i så många år som jag så lägger man knappt ens märke till det längre, det är bara en del av ens vardag. Så jag kan inte direkt vara stolt för något som jag vet kommer hända igen. Blir ju dock bara svårare och svårare med att skära, då kroppen är så totalt sönderärrad nu. Verkar även som kroppen inte tål lika mycket tabletter heller, för den delen. Jag har känslan av att jag kommer få min önskan uppfylld trots allt. Min självdestruktion kommer bli min död. One of these days, one of these days.
Det känns som bra mycket längre, faktiskt. Borde väl bara "stolt" egentligen, men jag känner ärligt talat ingenting. För jag vet ju att om jag inte skär så gör jag något annat destruktivt, och gör jag inget destruktivt alls så kommer jag göra det så småningom ändå. Det är en evig cirkel av ondo, men när man hållt på i så många år som jag så lägger man knappt ens märke till det längre, det är bara en del av ens vardag. Så jag kan inte direkt vara stolt för något som jag vet kommer hända igen. Blir ju dock bara svårare och svårare med att skära, då kroppen är så totalt sönderärrad nu. Verkar även som kroppen inte tål lika mycket tabletter heller, för den delen. Jag har känslan av att jag kommer få min önskan uppfylld trots allt. Min självdestruktion kommer bli min död. One of these days, one of these days.
i ♥ p h o t o - tilda
Åh grattis fina! <3