De försvinner
som flugar man viftar bort med handen

Det är ironiskt,
att det man visar utåt
Vagt och vekt
och inte alls sant
Blir taget på orden

Och den fina fasaden
som alla tror är äkta
Får vissa att närma sig,
stanna kvar

Men när motsatsen,
det som finns inuti
som ingen ser
som ingen hör
kommer fram
springer de ifrån,
flyr som jagade av rovdjur

Jag har aldrig lovat
än mindre sagt
att jag är vanlig
som andra
som något bra
någon frisk

Må så vara
att jag är patetisk
sjuk och vidrig
Jag har aldrig påstått
motsatsen

Det sjuka finns alltid här
i hjärtat
i själen
i sinnet

Men man kan alltid välja
vad man vill visa
Låta omvärlden veta

Välkomna till verkligheten
kamrater

Skrattar hysteriskt
åt människor runt om
Ena stunden åt
att jag är sämre än dem
andra stunden
åt att jag kanske är bättre än dem

Men alltid hånskratt
mot dem
mot mig själv
och mina tankar

Välkommen till världen
där vi alla är galna
På ett eller annat sätt

Verklighet eller dröm
det är upp till dig
Välj din verklighet
Lev din dröm

I galenskap finns inga gränser
När hjärnan kan ta dig
överallt och lite till

Det är så mörkt
där jag är

 

Så tomt
och tyst

 

Det bor monster
i min skugga

Det finns skärvor
i mitt bröst

Jag är vilse och
allting är så stort

Vägen är borta
och jag hittar inte hem

Jag gästbloggade hos "Two Green Spirits" angående köttindustrin och min syn på att äta kött. Läs inlägget här.

Vi stal en gitarr från skolan
för all skit vi nånsin fått
Och hämnden den var ljuv
den smakade så gott

Gitarren den tog du
som allt annat i vår värld
Du behandla' mig som skit
du stack mig med ditt svärd

 

Glöden blev som askan i din kopp
och jag sakta tappade allt hopp
För dagen den var kommen
och allt sa bara stopp

Ni kanske inte tror mig
Men jag var faktiskt där
Så låt mig nu få sjunga
om dåtidens besvär

Det var vi två emot alla
och vi levde livet vilt
Inte någon timme fick bli spillt

Var dag var som ett krigsfält
ned bråk och skrik och sorg
men inte fick jag lämna
jag levde i en borg
Och när vi inte slogs höll vi spriten kärt
Vi drack stora mängder
trotsa' allt vi nånsin lärt

Men åren gick och hatet grodde
Inget blev som vi nånsin trodde
Vi försvann en dag i sänder
bytte kall snö emot varma länder

Här lider sången mot sitt slut
än idag vet jag inte hur jag stod ut
Du och jag mot världen var en lögn
och ringen hamnade i sjön

Sen fanns vi inte mer
och vid tanken jag ler
Tre år av min tid du tog
och inuti jag sakta dog

Men allt är över, är förbi
men minnen lever inuti
Jag kommer alltid minnas dig
jag var ju trots allt din tjej
Men nu tar sången sista ton
Jag kastar känslan över bron
Farväl

Utdrag ur min bok.