Mötet gick bra, trots att jag var extremt nervös innan och läkaren var lite sen.
Hon var ganska lätt att prata med och vi kom fram till att jag ska tillhöra psykosmottagningen i framtiden, ha en regelbunden psykologkontakt, en sjuksköterska som jag kommer träffa då och då, som de alltid utser sina patienter, som kan hjälpa till med olika saker för varje patient, såsom att följa med på möten med myndigheter etc. Jag kommer att få en kallelse till sjuksköterska och psykolog, då ska jag ta nya blodprover (vilket jag absolut får panik över då jag är livrädd för sprutor) och sedan komma igång med terapi.
Jag kommer även få hämta ut mina mediciner på Apoteket, ÄNTLIGEN! Två gånger i månaden kommer det bli i och med att jag har Apodos, men det kändes verkligen härligt att få sköta mina mediciner själv igen! Det har jag inte fått en enda gång under hela mitt vuxna liv.
Tills dess att jag får kallelser kommer jag fortsätta gå två gånger i veckan hos Barbro och hämta medicin. Jag har även ringt bistånd angående psykiatriboende och LSS, men handläggaren sa att hon inte längre har hand om LSS utan bara psykiatriboenden, men hon skulle se om någon LSS handläggare kunde medverka på mötet vi ska ha om tre veckor, men nu när det snart är semester trodde hon inte chansen var så stor.
Så då ska vi prata igenom lite mer kring boende, och skriva upp mig i kö. Det kan ju ta enormt lång tid att komma in, speciellt då det bara finns ett boende jag vill flytta till. Vi har tre boenden här, det ena ligger i stadens värsta område, inte långt ifrån där mamma bor och jag är helt trött på det stället så det är ett stort nej. Det andra ligger nära mig men har regler jag inte kan anpassa mig efter. Jag vill ha mitt egna hem och själv kunna välja om jag vill vistas på gemensamma utrymmen, och ha en egen lägenhet och inte ett rum. Först och främst för att jag har katterna, och så för att jag behöver ytan, då jag är så isolerad hemma och det kommer ta tid innan jag kan anpassa mig till mer "normala" beteenden. Så det finns ett boende kvar, vilket matchar mina behov bäst utav dessa tre. Det boendet har jag även besökt och det verkade fint där. Man har en tvårumslägenhet med kök, de gemensamma utrymmena är stora och mysiga och det finns en trädgård där de har grillplats och egen odling av grönsaker och örter. Och bäst av allt; det ligger i centrum bara några minuter ifrån busstorget och det som jag kallar för själva stan.

Det ska bli intressant att se hur mötet går, men jag kan inte låta bli att vara rädd att det ska bli en smäll på käften som det blev hos Vänersborgs kommun, där kärringen sa att det inte finns en chans i världen för mig att komma in på ett psykiatriboende. Jag är oerhört känslig och tål inte att höra sådant som är precis raka motsatsen vad jag vill höra och förväntat mig. Då blir det hjärnkaos och jag blir agressiv.

Imorgon ska jag hem till mamma en stund, tyvärr måste jag åka buss dit vilket jag avskyr från djupet av mitt hjärta. En gång blev jag slagen på bussen hem från skolan när jag bodde hemma, vilket blev tvunget att polisanmälas. Den tjejen som slog mig blev aldrig tagen, dock. Hon slog mig dessutom bara för att jag sa åt henne att sluta dra i mitt hår. Jag som alltid är paranoid och rädd att någon ska slå mig eller döda mig, blev slagen precis som jag var rädd för. Sen dess har jag blivit tre gånger så paranoid och går helst inte ut alls för att jag är så rädd för överfall.
Men jag får hoppas det går bra, att båda bussarna är relativit tomma, helst utan någon passagerare alls men det vore alltför optimistiskt att tänka så. Men jag kan alltid hoppas. Resan går ganska fort så det är ju bra, men vägen från bussen till mamma är fruktansvärd för mig som är så rädd hela tiden. Plus att området inte är bra. Men jag klarar det alltid, trots att jag nästan får panikattacker varje gång. Hjärnkaos, vet ni.

Jag gick och la mig sent igår. Kom i säng runt fyra på morgonen, såg hur det började ljusna ute och fåglarna vakna till. Vet inte när jag somnade, kanske kvart i fem.
Eventuellt skulle jag kikat på marknaden idag, med mamma. Men det har ösregnat hela dagen. Det ska tråkigt nog regna imorgon också, eventuellt åska också. Sådär lagom lämpligt när vi ska till mormor. Jag hatar regn. Åska tycker jag däremot är hur mysigt som helst! Men jag tycker inte om att vara ute när det blixtrar. Vill inte få ett träd i huvudet.

Gick inte upp förräns tre i eftermiddags. Ringde till psyk klockan tio, men min kontaktperson var upptagen och skulle ringa upp. När hon gjorde det förklarade jag och sa det att Per (min läkare) får ju kolla i mina journaler vad jag haft för medicin tidigare, och prata med mig innan han sätter in/tar ut mina mediciner. "Jo... ja..." var allt hon sa. De hatar när man klagar på dem, de vågar inte stå för att de gör fel. Men det gör dem, fan hela tiden.

Ska nog se andra Austin Powers filmen snart. Jag har inget bättre för mig, så det är ju något tidsfördriv. Ska nog äta goda mackor först; lingongrova med smör, peso och skivade körsbärstomater. Min nya drog. Farligt gott.

På måndag ska jag få en ny medicin; Lamictal. Men nu när jag sökte på namnet läste jag att det är nästan exakt samma medicin som Lamotrigin, en medicin jag haft för ett bra tag sedan men fick sluta med pga. att jag fick dålig hy, en väldigt vanlig biverkning. Jag tycker det är otroligt slarvigt att min läkare inte har koll på det här, biverkningarna för Lamictal var precis samma som för Lamotrigin, så imorgon får jag ringa psyk och säga att jag inte kan ta den medicinen för jag vill inte få dålig hy igen.

Vad trött jag blir på det här. Antingen har jag prövat alla preparat som min läkare är villig att skriva ut, eller så är det något annat som gör att det inte finns någon medicin för mig, mestadels hör det till att jag vägrar ta någon medicin med viktuppgång som biverkning, och de flesta mediciner har just det. Men någon medicinjävel måste det väl finnas som jag 1: Inte haft tidigare och 2: Inte ger viktuppgång.

Är arg nu.

Ringde återbud till psyk och min kontaktperson försökte övertala mig om att komma ändå, men jag sa att jag orkar inte, bryr mig inte och jag vill aldrig dit igen. "Dina mediciner då? Ska du inte ha dem heller?" frågade hon. Jag var tyst för jag hade ingenting att säga ändå, för jag tycker att jag som alla andra människor borde ha rätten att få hämta ut mina mediciner på Apoteket istället för att gå till psyk två gånger i veckan och hämta dem. Jag blev av med rätten att hantera mina mediciner på egen hand 2009 efter alldeles för allvarliga självmordsförsök med överdoseringar. Nu är det 2013 och jag har fortfarande inte lov att sköta mina mediciner själv.
Som svar på hennes fråga sa jag tillsist "Jag bryr mig inte, det spelar ingen roll."

Saken är dock som sådan att för att jag ska få aktivitetsersättning måste jag ha någon behandlingsmedicin. Dock så har jag inte någon behandlingsmedicin i nuläget och har endast sömnmedicin (Theralen - 2,25ml samt Zopiklon - 15mg.) Den enkla anledningen till att jag inte har någon behandlingsmedicin mot något annat är att jag prövat i stort sett alla preparat som finns på marknaden gällande anti-depressiva, anti-psykotiska, ångestdämpande och stämningsstabiliserande mediciner. Alla utan effekt. Jag vet inte riktigt vad det är med mig och att vara så äckligt tollerant mot saker, både medicin och alkohol. Hur som helst har mina läkare under åren satt ut medicin efter medicin, ersatt med nya för att sätta ut dem också, och nu har min läkare då satt ut allt utom mina sömnmediciner eftersom det inte är någon vits med att ha mediciner som inte fungerar. Ärligt talat tror jag nog de gett upp kring det hela också, eftersom jag aldrig svarart på någon behandling, varken i medicin eller terapi väg. De ser mig väl som ett hopplöst fall.

Jag fick en ny tid imorgon, men jag sa att vi får väl se om jag kommer. Dock så kommer jag antagligen att åka dit, även om jag inte vill eller orkar, just för att jag inte vill att de ska tjata på mig.

Jag hoppas även min ansökan om aktivietsersättning beviljas, helst snart. Senast den 20e juni skulle jag få besked, men det är evigheter tills dess. Allt tar sån tid hela tiden. Som hundrasjuttiofyra jordsnurr.

Vaknade tidigt men kunde inte somna om. Ringe till psyk för jag tycker det är konstigt att inte soc fått in sjukintyget än, som min kontaktperson sa var skickat den 15e. Pratade med en sekreterare som sa att det inte alls var skickat något intyg, och då blev jag arg för jag är så trött på detta fanskap till vård och läkare och jag sa att "Jag blir väldigt irriterad på detta nu, för det är redan över en månad försent och nu är det inte ens skickat trots att Barbro sa att det var det?!" Det enda jag fick till svar var idotiskt, kärringen sa "Ja men det är ju skickat till Försäkringskassan." Så svarade jag att "Ja, men soc ska också ha ett intyg, det är viktigast och jag har pratat med er om detta och även Per personligen!" Då blev hon kaxig och sa i dryg ton: "Man kan inte ha både försörjningsstöd och Försäkringskassan." Men då blev jag förjävligt irriterad och väste att ja men jag har ju inte Försäkringskassan, jag har ansökt om det, men jag har fortfarande försörjningsstöd!
Så bytte dem sekreterare och allt var en katastrof. Och intyget om busskort hade läkarfanskapet skickat till bistånd och inte försörjningsstöd trots att jag tusen miljarder gånger förklarat att det är försörjningsstöd som ska ha alla mina intyg och jag blir så förbannad på detta! Varje jävla gång det är något så drar det ut på tiden och blir fel, ALLTID!
Så jag fick ringa till växeln på kommunen och kopplas till bistånd och de hade fått intyget men inte fan hade de lämnat de till förjörsningsstöd, vilket kärringen på psyk var så kaxig och sa "ja men om de fått in det till bistånd så lämnar dem väl det till den ansvarige." Men hur ska bistånd veta vem som är ansvarig för mig då? Jävla fanskap.
Kristina på bistånd, som jag pratade med, har jag pratat med förut och hon skulle lämna intyget till min ekonomihandläggare under förmiddagen. Blev bara arg på allt och alla för alla är idioter och jag förstår inte samhället alls.

Gick och la mig igen, somnade till och från. Sedan masade jag mig upp, hämtade posten (en faktura) och nu sitter jag här med Angel i knät och skriver om min jobbiga morgon. Psyk kan ta och dö.

Var och hämtade posten, fick mina bantningspiller, nitar och labret stavar. Fick även en kopia av sjukintyget till Försäkringskassan, men men men inte var det acceptabelt, jag står sjukskriven till den 31 maj i år, och för att få aktivitetsersättning måste man vara sjukskriven minst ett år framöver. Ringde till psykmottagningen, fick tag på min kontaktperson och berättade för henne att det är ju lite konstigt att ni säger att jag inte står till arbetsmarknadens förfogande "ett bra tag framöver" men sedan sjukskriver mig så kort tid, när ni vet och själva tycker jag ska söka detta och vet vad som krävs och sedan inte gör det korrekt. Hon läste igenom hans anteckningar och där stod det att han tänkt sjukskriva mig ett år framåt, men inte "hunnit." Nehe, men han kan skicka ett intyg som det står fel datum på men inte ha tid att skriva det korrekt? Jag blir så jävla trött på detta!
Sedan får jag förmodligen inte en läkartid förrän i maj. Det blir i alla fall med psykosmottagningens läkare, men nu ska intyg till soc vara framme både om sjukintyg och busskortsförfrågan så jag ska kolla mejlen och se om det är beviljat.

När jag var klar i telefon bytte jag stavar, tog ett piller och började nita min fuskskinnjacka. Orkade bara med att sätta dit sex stycken nitar och jag har tappat bort min piercingnål som jag använder för att göra hålen i jackan med, och i och med att jag har katterna blir jag lite orolig. Den låg i mitt knä, sedan en sekund efter var den borta och finns ingenstans! Helskumt!

Nu ska jag försöka ringa mamma igen och kolla mejlen.

Chattat med Telenor och mobilen är skickad! Då hoppas jag att den gärna kan komma imorgon, men det gör den nog inte. Vet inte om den skickades idag eller igår men bara den kommer med stormens hastighet så är jag glad. Behöver något som gör mig lite glad nu när psyk och soc ska vara så jobbiga.
Soc har inte fått in mitt nya sjukintyg som de skulle fått senast den 20e januari. Min kontakt på psyk sa när hon var här på besök att hon skulle ordna ett intyg "utan problem". Men vart är intyget? Ingenstans, oskrivet.
Försökte ringa psyk och höra vad sjutton de håller på med, säga att jag är trött på det här nu, att de aldrig gör något när de ska och fråga vad fan jag inte fått någon tid till psykosmottagningen än för. Men då var min kontaktperson på möte. Kan ju bara hoppas de tagit tummarna ur ändarna på sig och att mötet var det möte om mig som de skulle haft efter helgdagarna (alltså jul, nyår)

Min ekonomihandläggare skrev i mejlet att om de inte får in ett intyg snarast så är jag inte beviljad fortsatt försörjningsstöd. Alltså har jag ingen rätt till pengar varken till hyra, mat eller något annat. Så då blir jag förtvivlad och arg och allt där emellan. Är så jävla trött på cp psyk! Fattar dem inte att man inte kan sega med intyg till soc? Det har ju för fan med min överlevnad att göra om jag får pengar och har råd att betala hyra och räkningar!

Ska ringa till psyk imorgon igen och be att nu har jag fått nog av deras skit och att jag härmed kräver att de ska sköta sina jobb och göra dem rätt och inte sega och tralla runt som om de är med i Sound of Music!

Skit_arg_på_allt

Än en gång blir jag förbannad på hemvården. De senaste dagarna har jag bara fått 1ml Theralen trots att jag ska ha minst 1,5. Egentligen ska jag ha 2 men det tror jag inte min läkare fixat i pappren än trots att det togs upp i januari. De första dagarna trodde jag att det var slarvfel, men nu är det inne på femte dagen med 1ml så jag skickade ett sms vid nio-tiden imorse och frågade varför. De har inte svarat än.
Jag är så trött på dem, de ska alltid hålla på med fel hit och fel dit. Meningen är att jag ska hämta ut min medicin tre gånger i veckan på psykmottagningen men det står helt still där verkar det som. Ingen vet någonting och det känns som jag aldrig kommer få börja på psykosmottagningen.

Fick även sms-avi från posten om att jag har två paket att hämta ut på ICA. Men jag gick inte upp förrän kvart i fem i eftermiddags och jag tycker inte om att gå ut själv, speciellt inte i mörkret så jag får ta det imorgon.

Såg till lite förundran att grannens soppåse inte längre är utanför fönstret. Blev lite suspekt och tänkte att det vore ju lite pinsamt om han såg min GIF igår. Det tror jag dock inte, men jag ska alltid tänka på det värsta tänkbara, för hur pinsamt vore det inte egentligen? Jävligt pinsamt.

Har fått i mig en mugg cappuccino men längre än så har jag inte kommit. Har kollat mail, Facebook och bloggen men det har inte hänt så mycket, fast mer än vanligt i och för sig. Hade tre meddelanden på Facebook och ett par kommentarer här på bloggen. Brukar sällan få meddelanden överhuvudtaget så det var lite skoj, men när man svarat så finns det liksom inte så mycket mer att göra än att vänta på svar.

Har inte plockat in rentvätten än vilket jag verkligen borde för jag måste lägga ner smutstvätten i påsen. Känner mig dock oerhört seg idag så jag vet inte om det blir av. Känns som jag inte har lust med någonting alls denna dag.

Påbörjade en ny design igår men jag har inga konkreta idéer (som vanligt) så jag får leta lite inspiration. Det jobbigaste är att komma på en bra header, och en snygg bakgrund. Tycker dock mina gamla designer alltid var bättre än de jag gör nu för tiden. Knepigt.

Avslutar här så får vi se vad som händer under resterande timmar.

Jag har funderat ett tag på det här med psykiatri boende, och jag försökte ringa till handläggaren jag ska träffa på torsdag och säga det att jag har ångrat mig. Dock var hon sjuk så jag får försöka ringa imorgon igen.
Jag tycker om att vara lite fri, inte ha andras regler över mig och anpassa mig för dem. Så jag ska se om det kan finnas en tvåa i samma område som jag kan ha råd med, hyran får ju inte överstiga den jag redan har (3650 kr) så det blir nog svårt att hitta en tvåa för det, men det är ju värt att leta i alla fall.

För jag kan ju ändå sköta mig och nu har jag inte varit på sjukhuset sen början av december. Jag har inte överdoserat några tabletter sedan dess och jag ska ju göra mitt bästa för att sluta med skärandet också. Så jag tror ändå det är bäst om jag inte flyttar till ett särskilt boende, för jag får för mig att jag måste ständigt må sämst för att de ska ta in mig, och jag mår ju inte alltid ständigt sämst, så jag vill bo på egen hand som vanligt.

Jag tycker jag börjar få lite mer koll på saker och ting, men det finns såklart sådant jag aldrig kommer begripa mig på mig själv men jag tycker jag är inte lika katastrofal som jag en gång var. Det är fortfarande en ihoptrasslad boll inom mig, och jag kommer nog aldrig kunna reda ut trådarna, men ibland tycker jag inte ens jag behöver reda ut dem, ibland så är dem bara där och jag bryr mig inte så mycket. Andra dagar är jag helt sönder och vill dö men jag har min finaste Julia som alltid får mig att må lite bättre. Jag har världens finaste vänner, även om de bor hur långt bort som helst.

Och trots att jag är ganska tom just nu så finns det ändå någonting inom mig som ler, och även om det gör ont för att leendet aldrig kommer brista ut i skratt så ler jag medan jag kan och försöker intala mig att drömmar kan bli sanna.

Har ont i halsen och är allmänt övertrött. Låg kvar i sängen till strax efter tre i eftermiddags, helt slut.
Vill göra en ny bloggdesign, men jag  har verkligen ingen aning om hur jag vill ha den. Vill ha något som speglar min personlighet, men den är så dubbelsidig. Jag menar, jag älskar rosa, pastelfärger, söta saker osv, och sen älskar jag svart, grått och vitt och grunge stilen. Och jag tror inte det skulle bli särskilt snyggt att blanda dessa stilar. Kanske om man var ett riktigt proffs på design, men det är jag verkligen inte så jag får väl ha kvar denna design tills jag kommer på något vettigt.

Är på ganska lättirriterat humör idag, och inte blev det bättre av att kärringen på bistånd i Vänersborg ringde, bara för att berätta att hon avslår min ansökan, vilket hon sa när jag var där och redan vet, och inte vill höra igen.

Kärringen: Jag ska ju skriva det till politikerna att jag avslår din ansökan, men erbjuder boendestöd på kvällstid om du flyttar till Vänersborg.
Jag: Ja, du sa det när vi sågs...
Kärringen: Ja, men du blev ju lite arg och gick därifrån, så jag tänkte jag skulle ringa och säga det igen ifall du inte riktigt uppfattade det.

Dum i huvudet. Det var ju därför jag blev arg och gick därifrån, kärring. Och jag tänker inte flytta till Vänersborg, sökte enbart särskilt boende där för att ha en extra chans ifall Trollhättan inte tar emot mig, men jag tänker ju fan inte flytta till en vanlig lägenhet där och ha äckliga boendestödet som jag inte mår bra av att ha eftersom jag har sociala svårigheter och inte tycker om att tvingas spendera tid med främmande människor som rör saker i mitt hem. Jag vill inte bo i Vänersborg, absolut inte! Och jag vill inte bo här i Trollhättan heller egentligen, men jag har ju inte så mycket till val som det ser ut just nu. Jag har inte råd att flytta till Göteborg, även om det är min dröm. Men jag har liksom ingenting som håller mig kvar här i Trollhättan mer än familjen. Jag är trött på denna äckliga stad med sina äckliga, själviska människor. Jag har fått nog.

Nu orkar jag inte skriva mer så ja, ni får väl läsa om ni har lust.

Somnade strax efter halv sex i morse, vaknade halv fyra i eftermiddags. Känner mig otroligt seg och äcklig.

Imorgon kommer Barbro från öppenpsyk hit, redan klockan elva. Om jag inte får sova i "normal" tid så kommer jag vara helt död när hon kommer. Blir irriterad att hon valde en så tidig tid, när hon vet att jag inte sover bra. Hoppas vårt "avslut" går fort så jag kan få lägga mig efter det.

Jag tror jag håller på att bli förkyld, igen. Alltid är jag förkyld, nästan i alla fall. Är så trött på det.

Har ingen aning om vad jag ska göra idag. Blir förmodligen, ja med all säkerhet, att göra samma som jag alltid gör.  Dvs glo runt på alla sidor jag har och se på film eller något. Jag är lite sugen på att se första Sagan Om Ringen igen, trots att det inte alls var längesedan jag såg hela triologin. Det enda som är nackdelen med att se såna filmer för min del är att jag blir så överdrivet emotionell och gråter för minsta lilla.
Då jag såg första filmen en dag, sedan andra och tredje på raken dagen efter, hade jag gråtit så mycket att min hy i ansiktet hade torkats ut efter att ha varit blöt för länge. Och jag hatar, hatar, hatar, att vara så himla känslig. Det är inte bra. Konstigaste är väl att jag har tusen gånger lättare att gråta av filmer än vad jag har att gråta av verkliga händelser. Det är väldigt sällan jag gråter utöver när jag ser någon film/serie som påverkar mig, och oftast gråter jag bara någon minut, men ser jag på filmatiserade händelser kan jag gråta non-stop hur länge som helst.

Nu ska jag försöka få tag på mamma. Har ringt två gånger redan, men hon svarar inte. Vill bara säga god morgon och prata lite.

Ha det fint, kära läsare.

Mötet med Vänersborgs kommun gick åt helvete. Min ansökan nekades ENDAST på grund av att jag inte har boendestöd, då är jag inte kvalificerad som "tillräckligt i behov av hjälp." När man för en gång skull ber om hjälp, så får man den inte. Kärringen var arrogant, kaxig och dryg. Det slutade med att jag ställde mig upp och skrek: "Ja, men då kan jag ju lika gärna ta livet av mig då, ingen vill ju hjälpa mig ändå, FITTA!"

Jag har inte blivit så arg på flera år. Men nu brast det. Jag är trött på skiten.

Barbro från öppenvården ringde för några minuter sedan. Hemvården har sagt till henne att de inte längre vill ansvara för mina mediciner, de påstår att det inte hör till deras jobb. Ändå har de tilldelat mig medicin sen 2011, och de kommer på först nu att jag inte tillhör deras arbete?
Blir bara glad att slippa dem, idioterna. Ska förmodligen, enligt vad Barbro föreslog, hämta ut min apodos själv varannan vecka. Sedan visste tydligen inte Barbro om att jag ska byta till psykosmottagningen. Det är ju underbar kommunikation; båda mottagningar ligger i samma hus, de har datorer och telefoner men ändå lyckas de missa att kommunicera med varandra. På fredag ska jag träffa Barbro i alla fall, och hon skulle även prata med Per (min läkare) om att jag inte sover om nätterna så jag kan få bytt sömnmediciner. Nu har jag inte somnat förräns på morgonen i flera dagar, blir galen!

För att avsluta ett bittert inlägg lägger jag upp en oskarp bild på mitt öga med cirkellinsen i. Min kamera har otroligt kass fokus, därav kvalitén.

 

Spenderat timmarna sen jag kom hem från sjukhuset med att städa precis överallt. Har till och med skurat kaklet i köket. Och så har jag duschat, limmat i löshåret (som faktiskt ville se bra ut igen, inte som sist...) och sen har jag städat halva köksbordet, inte hela. Jag skulle städat hela, men så glömde jag visst det och kom på det nu i samma stund som jag skriver, haha.

Imorgon ska jag upp tjugo över åtta, så egentligen kan jag ju lika gärna hålla mig uppe efter att jag blivit tilldelad mina mediciner. De var lite lustiga när de ringde i eftermiddags: "Hej, är du hemma?" frågade dem. "Ja" svarade jag. "Vill du ha dina mediciner för kvällen?"
Jag blev lite, ja vad ska man kalla det, irriterad? Klart som fan jag vill ha mina mediciner! Med lite surmulen röst svarade jag: "Ja, tack."
Först klockan sju ikväll kom dem. Och jag fick inte min järnmedicin, som förövrigt är utsatt så jag vet inte varför jag får den, för det var massa tjafs om att de inte kunde komma med mina mediciner för att min järnmedicin kostade och inte gick på högkostnadsskyddet, så den blev utsatt, men så kom de samma dag med min apodos och då låg den med i alla fall, så jag fattar inte varför de helt plötsligt kunde hämta den, om den nu kostade, och sen varför den är kvar i min apodos när den är utstatt. Den är utsatt så jag ska få en ny järnmedicin från och med tioende januari, då jag inte någonsin behövt betala för Nifirex innan, och tydligen inte behöver det nu heller, men hemvården är väldigt speciell. Jag tycker geniunt illa om dem, de vågar aldrig stå för att de gjort fel. De ger mig 1,5ml Theralen (sömndroppar) när jag ska ha 2,25, vilket jag haft sen i somras, hade 1,5 innan men fick höjt då jag inte somnade av den dosen, och jag brukade alltid få rätt dos av hemvården innan, men sen i december sänkte dem till 1,5 igen, utan att de fått order från min läkare eller ens frågat mig, och när jag konfronterade dem sa dem bara "Vi ger dig den dos din läkare ordinerat. Vill du ha en annan dos får du prata med din läkare." Jag vet väl för fan min egen dos? Och de har ju gett mig den innan. Jag fattar inte människor, speciellt inte de som jobbar inom vården. ÅH!

Nu ska jag städa färdigt på bordet. Mamma kommer hit imorgon efter mötet med Vänersborgs kommun och klipper klorna på vilddjuren. Då får det änna se lite presentabelt ut. Borde boka tvättid också, men det får jag göra när jag orkar. Har haft en lång dag.

Idag pratade jag med Vänersborgs psykiatriansvarige angående min ansökan om gruppboende. Jag ska träffa henne den åttonde klockan ett för en intervju. Mamma ska följa med som moraliskt stöd då jag alltid blir dödsnervös när jag träffar nya människor, särskilt när de vill veta om mitt mående. Det känns alltid som man skalar av huden på sig själv ju mer man berättar, som att man tillslut inte har någon hud kvar, sitter där i bara köttet och inälvorna, blottad och rädd.

Jag är nervös, usch vad nervös jag är. Men glad att de i alla fall hört av sig, det har ju inte Trollhättan gjort trots att de fick min ansökan i somras. Jag var ju och tittade på ett av gruppboendena här i stan och det är verkligen mitt förstahandsval. En tvåa på 45 kvadratmeter, stort badrum, vardagsrum, riktigt kök och sovrum, en hall och till och med en städskrubb. Jag fick inte besöka någon lägenhet, då det bor folk i dem, men jag fick besöka basutrymmet, vilket är lika stort som en lägenhet och med samma planlösning.
När jag pratade med Vänersborg för några månader sedan innan jag skickade in min ansökan frågade jag om jag fick komma och titta på boendet på Edsgatan (mitt andrahansval) men då skällde kvinnan i telefonen ut mig och sa "Det är väl klart du inte får! Det bor ju folk där!" sedan tillade hon innan vi avslutade samtalet och jag var så ledsen, arg och besviken: "Du kommer aldrig få flytta till en gruppboende, du har ju bara boendestöd en gång i veckan!"
Kärring. Men den personen som jag pratade med idag på telefon var jättetrevlig och sa att min ansökan såg bra ut, men hon måste ändå träffa mig och hålla kontakt och så.
För övrigt så sa jag upp mitt boendestöd förra veckan. Jag har nästan aldrig varit tillgänglig den dag de kommer, så det kändes bara onödigt att ha dem. Sen var det ju bara dammsugning, disk och sopkastning de skulle hjälpa mig med, och det kan jag ju faktiskt själv. Jag är ju egentligen en perfektionist, bara att jag är så orkerslös hela tiden och gör saker endast när jag absolut måste, men när jag väl börjat måste allt se perfekt ut. Sen om någon rör mina saker, flyttar på något eller så, så blir jag arg och får ångest. Var sak har sin plats, jag avskyr när någon rör mina saker utan att ställa tillbaka dem på exakt samma plats de tog sakerna från.

Jag har kläd-ångest inför imorgon. Har ingen aning om vad jag ska ha på mig till mammas firande. Skor vet jag vilka jag ska ha, det får bli mina creepers med nitar. Och så får gärna mitt påbörjade skavsår försvinna tills imorgon. Har ju inte riktigt använt mina leopardmönstrade creepers så mycket, men jag hade dem idag på stan så jag fick en påbörjan till skavsår. Är dock väldigt glad att mina svarta Converse äntligen slutat skava sönder mina hälar, jag kan ha dem utan problem nu, vilket är superbra!

Ska bli uppehåll imorgon, det är bra. Men vad fan ska jag ha på mig? Tycker inte jag har något snyggt alls i klädväg. Får väl bli något tråkigt, som vanligt.

Nej, men nu får jag väl avsluta här. Ha en fin kväll.

Varit och handlat, lånat ut mitt spel, städat och nu sitter jag med silvershampo i håret (och det rinner konstant ner i ansiktet och svider gott i ögonen....)
Måste boka tvättid också, men jag får göra det senare. Hoppas innerligt det finns någon ledig tid imorgon, behöver verkligen rena kläder. Glömmer alltid att boka tvättid, haha. Att jag aldrig lär mig.

Ska sitta i 42 minuter till med silvershampot i, har det i en timme idag. Brukar alltid ha i det 1-2 timmar för att det ska bli sådär fint vitt, silver med lite lavender ton.

Fick brev från Vänersborgs kommun idag, de skrev att de försökt ringa mig angående min ansökan om gruppboende, men inte fått tag på mig, så jag ska ringa deras psykiatrihandläggare när hon kommer tillbaka från sin semester den andra januari. Jag har fått 0521-samtal men jag är alltid så rädd för att svara okända nummer så jag förväntar mig att den som ringer ska lämna röstmeddelande om jag inte svarar så jag kan ringa upp efter bekräftad identitet, men det hade dem inte gjort så jag får ringa i januari då. De vill bara bekräfta att ansökan är korrekt, enligt brevet. Förstår dock inte varför jag skulle skicka in en ansökan om jag inte var intresserad, men men.

Är galet hungrig men jag vill inte äta när jag har silvershampot i håret för det har en tendens att droppa ner på tallriken så det är inte så värst gott. Får vänta ut tiden.

Borde uppdatera min musik i mobilen också, men jag har sån beslutsångest med låtval och jag blir aldrig riktigt nöjd. Har bara 2GB minne, om ens det, jag minns inte haha. Tror det är tre timmar med musik i mobilen som det är idag, kan säkert få plats med några fler låtar men det är så himla svårt att välja. Är ganska nöjd med min nuvarande spellista men det är tråkigt med samma låtar hela tiden också.

Nu har jag faktiskt inget mer att skriva om, så jag avslutar inlägget här och nu.