Jag gick och la mig sent igår. Kom i säng runt fyra på morgonen, såg hur det började ljusna ute och fåglarna vakna till. Vet inte när jag somnade, kanske kvart i fem.
Eventuellt skulle jag kikat på marknaden idag, med mamma. Men det har ösregnat hela dagen. Det ska tråkigt nog regna imorgon också, eventuellt åska också. Sådär lagom lämpligt när vi ska till mormor. Jag hatar regn. Åska tycker jag däremot är hur mysigt som helst! Men jag tycker inte om att vara ute när det blixtrar. Vill inte få ett träd i huvudet.

Gick inte upp förräns tre i eftermiddags. Ringde till psyk klockan tio, men min kontaktperson var upptagen och skulle ringa upp. När hon gjorde det förklarade jag och sa det att Per (min läkare) får ju kolla i mina journaler vad jag haft för medicin tidigare, och prata med mig innan han sätter in/tar ut mina mediciner. "Jo... ja..." var allt hon sa. De hatar när man klagar på dem, de vågar inte stå för att de gör fel. Men det gör dem, fan hela tiden.

Ska nog se andra Austin Powers filmen snart. Jag har inget bättre för mig, så det är ju något tidsfördriv. Ska nog äta goda mackor först; lingongrova med smör, peso och skivade körsbärstomater. Min nya drog. Farligt gott.

Har "shottat" (espressomuggar) med vodka och energidryck, inte sådär många än, kanske fem stycken, och till min förvånan är jag lite (läs: liiiiiiite) påverkad. Inte full, knappt lullig, men lite sådär justnuärdetganskaokejochjagkankännanågot - aktig.
Har en hel del vodka kvar, dock endast en skvätt energidryck kvar men jag har saft som substitut. Det får bli min tröst.

Imorgon är det tydligen valborg. Eller är det? Jag har aldrig koll på speciella tillfällen, jag vet aldrig när det är påsk eller midsommar eller Gustaf Adolf's dagen eller vad sjutton det nu är för dag man äter bakelser på. De enda "stora" dagar jag kan utantill är julafton och nyår. True story. Första maj också, men det är ju ingen direkt stor dag nu för tiden, inte som det var förr.
Hur som helst är det liksom meningslöst för mig att kunna alla speciella dagar för jag gör ändå aldrig något då så det är bara onödigt att känna till alla datum och det där. Visst hade det varit skoj att gå ut på krogen någon dag, men det är så himla dyrt och sen har jag ingen att gå med så det är lika bra att inte ut alls då. Vore ju verkligen inte min grej att gå ut själv, dels för att jag är så himla paranoid, och dels för att jag ändå bara skulle få sitta ensam i ett hörn. Så no can do.

Tittar på Skins - säsong tre och det är ju verkligen en bra serie! Älskar den, även om det tagit mig tre år att komma till säsong tre för jag är så dålig på att göra saker regelbundet. Förr gjorde jag alltid klart en sak direkt, som att läsa ut en bok på en dag eller se klart en hel säsong med över 20 avsnitt på en dag. Nu orkar jag inte det, för jag blir rastlös direkt. Jag påbörjade att läsa min favoritbok igen i höstas, kom till 40-50 sidor som mest och sedan dess har jag inte läst mer ur den. Jag kan inte fullfölja någonting direkt, det är lite tråkigt och synd för jag är en väldigt kontrollberoende människa och jag är pedant av mig och väldigt intensiv i allt jag gör, men jag lyckas ändå inte göra någonting så som jag vill eller borde. Nåväl, en dag kanske det blir okej igen, man får väl hoppas, tänka positivt, tvinga sig. Positivt tänkande är ju ett ganska ironiskt och sarkastiskt ordval eftersom jag inte har det i huvudet alls, någonsin. Allt är bara negativt, mörkt och destruktivt. En av de största anledningarna till att jag sitter här hemma med min vodkaflaska, som exempel. Jag dricker inte för att det är gott, Gud vet att jag avskyr smaken av alkohol, men det har en god effekt som jag älskar och när jag dricker blir jag allt det som jag annars inte är; social och glad.

Ska inte tråka ut er med en grov wall of text, vilket jag redan uppnått, men ni får ha en fin måndagsafton så hörs vi. Adios.

För övrigt tycker jag det är lite roligt att bibere betyder "dricka" på latin. För det låter väldigt likt Bieber. Ciao.

Kom hem för en liten stund sedan, hade det trevlig hos mamma. Såg på TV, mest "Alarm 112 - På liv och död" och det var en händelse som jag tyckte var lite överdriven, en tjej hade tagit fyra sömntabletter och skrivit på Facebook att hon skulle dö och hennes vänner ringde polisen och de kom dit och jag tyckte det var helskumt för seriöst, fyra tabletter, dessutom Zopiklon och nej alltså överdrivet, faktiskt. Jag har ju stoppat i mig över 70 stycken Zopiklon utan någon större fara mer än att vakna på MAVA då, men fyra tabletter, give me a break. Jag kan ta 12 tabletter till natten för mina tre som jag har som dos räcker inte, och det ger inga biverkningar alls. Det är bara min personliga åsikt men jag förstår inte grejen med att göra en sån stor sak av det.

Nu sitter jag här framför datorn i vanlig ordning och äter vindruvor. Och i vanlig ordning har jag min egna lilla kontrollant som måste inspektera allt jag äter och dricker. Ja, ni ser själva:

Dricker en mumsig saft med persika och passionsfrukt från Fun Light. Till det mumsar jag Marabou jordgubb, det är ju trots allt lördag, vad det nu än betyder egentligen. Många säger ju att "ah, men du som är sjukskriven har ju helg och ledigt hela tiden" och det stämmer väl till viss del, men jag måste ändå till psyk på vardagarna och helt ledig är jag ju aldrig, jag är helt utmattad bara av att städa, diska, tvätta och gå upp på morgonen. Att överleva är ett heltidsjobb, så hade jag haft ett riktigt abete eller studier utöver det hade det aldrig gått.

Imorgon ska jag hem till mamma, de säger alltid "Då kan du ju spela Zelda" men det är liksom inte enbart därför jag åker till dem, jag åker mest dit för att få träffa dem, så oftast känns det nästan som ett krav att jag måste spela när jag är där, vilket är jobbigt för hur kul är det att sitta ensam på nedervåningen framför en stor TV och spela, egentligen? Visst älskar jag Zelda spelen men jag vill inte känna att jag måste spela varje gång jag åker till mamma och Tommy.

Jag vet inte vad jag ska hitta på tills jag går och lägger mig. Jag pratar med Tilda och det är fint, hon är så snäll och omtänksam. Youtube kollade jag för ett par timmar sedan men jag är inte på humör för videos eller film, startade Dawn of the Dead förut men såg ungefär tjugo minuter innan jag stängde av. Jag har ju redan sett den ett antal gånger och sen blir jag så vidrigt rastlös när jag sitter framför en film.

Ha det fint, så skriver jag en annan gång.

1. Gå ner 44kg.
2. Kunna Parkour och stunts, känna att det blev något med min barndomsdröm att bli stuntman, även om jag inte vill jobba som det, utan bara kunna det för skojs skull.
3. Köpa mig en stålsträngad gitarr och börja spela igen.
4. Få tag i en fin tvåa med egen balkong och inreda lägenheten precis som jag vill ha den.
5. Införskaffa en systemkamera och hitta daglig inspiration till att fotografera samt lära mig mer om bildredigering.

Liksom, kolla bara hur fruktansvärt coolt och roligt det ser ut med Parkour! Lägg då till övriga stunts som att hoppa genom fönster, vara grymt bra på sparkar, slag med mera. It's the dream.