The darkest night's now solid black
As I see it there's no turning back
We chose this path now we can't walk away
Cause it's too late
I feel the blood falling out
I hit the ground
It's all gone down

Stare at you as you slit my wrist
And as we share our last kiss
Hold me as we die

Empty bottles to deal with this
Pictures to reminisce
Hold me, say goodbye
Hold me as we die

Jag har funderat i flera månader på det här, om man skulle byta blogg. Men det som står i vägen är att jag har en annan blogg, men den skriver jag bara om mitt dåliga mående i. Helst av allt skulle jag vilja ha en blogg där jag kan skriva om precis allt jag tänker, känner och vill, och slippa ha två bloggar. Problemet med det är då att man blir fullständigt blottad, att alla som klickar in kommer se att; "Jaha, men det här är Emelies blogg och oj! Här skriver hon visst lite för personligt, va?"

Man ska ju inte bry sig om vad andra tycker och säger till en, men det gör jag, väldigt mycket. Jag tar åt mig av precis allt negativt och inte ett dugg av något positivt. I min hjärna är allt som är positivt gentemot mig en lögn, och allt negativt sanning. Därför har jag skjutit upp det hela med att skapa en ny blogg, för det känns onödigt att göra det om jag ska ha kvar min anonyma, och jag håller den väldigt kärt eftersom den är reflektioner av mitt djupaste inre, fastän den bara nuddar på ytan. Skulle jag skriva 100% ärligt i den hela tiden, så skulle folk antagligen tro jag är sjuk i huvudet på riktigt. Min hjärna är en väldigt mörk plats som styrs av ett ord: Smärta. Smärta mot mig själv, eller att orsaka smärta hos andra. Det sista, det där med att orsaka smärta hos andra, är ingenting jag gör, men tänker på. Konstant. Men det lämnar vi här.

Hur som helst, jag vill gärna göra en ny blogg, trots att jag inte haft den här så himla länge, men ändå, det saknas något. Det vore skönt på något vis, att skaffa ett nytt bloggnamn och bara skriva vad jag vill. Men det kan jag ju inte, inte ens på min anonyma blogg. Därför kommer jag antagligen inte att skaffa en ny blogg, även om jag verkligen vill. Att driva två bloggar är ett ganska svårt jobb för mig, då min hjärna inte har den ork som egentligen borde finnas.
Det är jobbigt, att aldrig kunna vara sig själv. Ingen känner mig, inte den jag egentligen är. Och då menar jag verkligen ingen. För det går inte. Till och med när jag är en tiondel av mig själv, så lämnar folk runtomkring mig. Jag har inga vänner kvar, visst är livet underbart.

Fast det är väl inte så konstigt egentligen, att ingen står ut med mig i längre perioder och sedan lämnar helt. Jag står ju inte ens ut med mig själv.

Imorgon är sista dagen för mig som 20 åring. Det är ofattbart och tiden går alldeles för fort. Jag känner mig antik.

Handläggaren från Försäkringskassan ringde idag. Jag kommer få bostadstillägg, dock först från juni, så det kommer samma dag jag får aktivitetsersättning nästa gång. Jag blev helt hysterisk och frågade hur dem tänkt jag ska ha råd att leva denna månaden, men då sa hon att hon trodde jag fått pengar av hyran för juni av soc, vilket jag givetvis inte har eftersom det är dem som betalt den förut och när jag då i april fick besked om att jag skulle byta till Försäkringskassan avslutade kontakten med soc så har ju dem bara betalt hyran för maj eftersom den betalas in i april. Handläggaren ville dock inte hjälpa mig med vad jag kan göra, så hon sa att jag får lösa det själv.
Då har jag fått mejla och imorgon ska jag även ringa, till alla ställen som jag har räknigar hos, och be dem flytta fram förfallodatumet på samtliga fakturor. Det blir ju en jättekul månad nästa gång också då, då jag får alla dessa räkningar som jag skulle betalt nu egentligen, plus nästa månads räkningar. Frågan är om jag ens kommer ha en krona över efter det. Jag blir tokig.
Men när allt kommer igång som det ska, alltså när jag fått pengar i juli, så kommer det bli bättre och normalt igen. Inga skyhöga räkningsklumpar som är alldeles enorma.

Mamma klippte sig inne i en frisörsalong på Överby, så medan hon klippte sig pratade jag med en av frisörerna och frågade vad jag kan passa i, eftersom jag själv aldrig kommer på något bra. Hon sa att jag skulle passa i en lite "tuff och kaxig" frisyr med volym på sidorna, och om jag ska färga håret mörkare någon dag så ska det inte vara mörkare än nougat. Lite lustigt med tanke på att jag letat som en blådåre efter en ljusbrun färg, som ska vara just nougat-aktig men aldrig hittat någon.
Men jag bokade tid där till juni och så får vi väl se. Själv så är jag inne på att ha svarta och orange slingor i underhåret. Jag älskar när man har väldigt ljust blont hår och svart underhår. Mycket fint.

Blir tvungen att ställa in klippning, räknat nu och det blir med denna månads räkningar plus nästa månads över 5000 till räkningar, vilket gör det omöjligt att överleva ens. Det blir ca 1000kr över när allt jag kommit på att jag har i räkningar är betalt men jag glömmer alltid någon räkning så ja, hur fan jag klarar det vet jag inte. Stress, stress, stress. Jag hoppas jag får pengar när jag fyller år för det går inte annars.

Sov över hos mamma igår, syster var också med. Vädret var underbart och till och med natten var lagom varm.
Syster somnade innan mig, och jag sov inte alls mycket, ca fyra timmar sammanlagt så jag är trött men jag orkar inte sova nu för då kommer jag inte orka gå upp sen.
Det var en trevlig heldag men jag har saknat katterna, de är ju mina små älsklingar och jag klarar mig inte långa stunder utan deras sällskap.

Imorgon ska jag handla och komma på vad jag ska ha för tårta på min födelsedag. Jag hatar ju att fylla år men det känns som ett krav att man måste ställa upp för de andra som faktiskt "vill" fira en. Usch för att bli hela 21 år gammal, det är helt sinnessjukt.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra resten utav dagen, det har inte hänt ett dugg på internet och jag vet inte om jag orkar se på någon serie eller film. Är så trött och seg, allt känns bara ansträngande.
Kanske piggnar till efter massor av te.

Jag har fått ner säsong 6 av Skins, och i två dagar har jag laddat ner Full House, men endast kommit till 11%. Inte så konstigt kanske, det är alla säsonger och hela mappen är på ca 54GB. Men den blir klar när den blir, ingen brådska.

Jag var aldrig hos mamma idag, hon ringde så sent och de skulle handla efter fyra så det var ingen idé. Tanken är att jag ska dit på lördag istället. Och om nio dagar fyller jag år. Jag vill inte...!
Måste man bli äldre? Det är så himla onödigt, att vi alla har ett bäst före datum och skrumpnar ju längre tiden går precis som frukt som blir dålig med tiden. Jag hatar verkligen att fylla år, att bli äldre, att komma ett steg närmre en naturlig död. Det är hemskt och jag blir tokig. Stanna tåget nu, tack.

Imorgon är det som vanligt ett kort besök inbokat på psyk då jag ska hämta medicin för helgen. Helt onödigt att fixa sig och åka dit och sedan åka hem igen, men det är tyvärr ett måste.
Har en sen eftermiddagstid också, så det kommer vara trögt att gå hemma och vänta tills det är dags att åka iväg. Enda fördelen är då att jag kan sova ut.

Jag tänkte rensa datorn på lite filer, flytta över allt till externhårddisken trots att den nog är full den också, men hela Full House får inte plats på min dator just nu så jag får allt fixa lite plats.
Sedan antar jag att jag fortsätter se på Angel, spana in om något kul hänt på YouTube och så dricka te.
Ha en fin kväll.

På något konstigt skrämmande vis försvann alla mina bilder från datorn när jag tog bort filmerna. Irriterande som tusan, och jag hade inte sparat till externhårddisken sedan april... Tur man har internet och kan spara tillbaka en del utav bilderna, dock långt ifrån alla. Trist.

Mötet gick bra, trots att jag var extremt nervös innan och läkaren var lite sen.
Hon var ganska lätt att prata med och vi kom fram till att jag ska tillhöra psykosmottagningen i framtiden, ha en regelbunden psykologkontakt, en sjuksköterska som jag kommer träffa då och då, som de alltid utser sina patienter, som kan hjälpa till med olika saker för varje patient, såsom att följa med på möten med myndigheter etc. Jag kommer att få en kallelse till sjuksköterska och psykolog, då ska jag ta nya blodprover (vilket jag absolut får panik över då jag är livrädd för sprutor) och sedan komma igång med terapi.
Jag kommer även få hämta ut mina mediciner på Apoteket, ÄNTLIGEN! Två gånger i månaden kommer det bli i och med att jag har Apodos, men det kändes verkligen härligt att få sköta mina mediciner själv igen! Det har jag inte fått en enda gång under hela mitt vuxna liv.
Tills dess att jag får kallelser kommer jag fortsätta gå två gånger i veckan hos Barbro och hämta medicin. Jag har även ringt bistånd angående psykiatriboende och LSS, men handläggaren sa att hon inte längre har hand om LSS utan bara psykiatriboenden, men hon skulle se om någon LSS handläggare kunde medverka på mötet vi ska ha om tre veckor, men nu när det snart är semester trodde hon inte chansen var så stor.
Så då ska vi prata igenom lite mer kring boende, och skriva upp mig i kö. Det kan ju ta enormt lång tid att komma in, speciellt då det bara finns ett boende jag vill flytta till. Vi har tre boenden här, det ena ligger i stadens värsta område, inte långt ifrån där mamma bor och jag är helt trött på det stället så det är ett stort nej. Det andra ligger nära mig men har regler jag inte kan anpassa mig efter. Jag vill ha mitt egna hem och själv kunna välja om jag vill vistas på gemensamma utrymmen, och ha en egen lägenhet och inte ett rum. Först och främst för att jag har katterna, och så för att jag behöver ytan, då jag är så isolerad hemma och det kommer ta tid innan jag kan anpassa mig till mer "normala" beteenden. Så det finns ett boende kvar, vilket matchar mina behov bäst utav dessa tre. Det boendet har jag även besökt och det verkade fint där. Man har en tvårumslägenhet med kök, de gemensamma utrymmena är stora och mysiga och det finns en trädgård där de har grillplats och egen odling av grönsaker och örter. Och bäst av allt; det ligger i centrum bara några minuter ifrån busstorget och det som jag kallar för själva stan.

Det ska bli intressant att se hur mötet går, men jag kan inte låta bli att vara rädd att det ska bli en smäll på käften som det blev hos Vänersborgs kommun, där kärringen sa att det inte finns en chans i världen för mig att komma in på ett psykiatriboende. Jag är oerhört känslig och tål inte att höra sådant som är precis raka motsatsen vad jag vill höra och förväntat mig. Då blir det hjärnkaos och jag blir agressiv.

Imorgon ska jag hem till mamma en stund, tyvärr måste jag åka buss dit vilket jag avskyr från djupet av mitt hjärta. En gång blev jag slagen på bussen hem från skolan när jag bodde hemma, vilket blev tvunget att polisanmälas. Den tjejen som slog mig blev aldrig tagen, dock. Hon slog mig dessutom bara för att jag sa åt henne att sluta dra i mitt hår. Jag som alltid är paranoid och rädd att någon ska slå mig eller döda mig, blev slagen precis som jag var rädd för. Sen dess har jag blivit tre gånger så paranoid och går helst inte ut alls för att jag är så rädd för överfall.
Men jag får hoppas det går bra, att båda bussarna är relativit tomma, helst utan någon passagerare alls men det vore alltför optimistiskt att tänka så. Men jag kan alltid hoppas. Resan går ganska fort så det är ju bra, men vägen från bussen till mamma är fruktansvärd för mig som är så rädd hela tiden. Plus att området inte är bra. Men jag klarar det alltid, trots att jag nästan får panikattacker varje gång. Hjärnkaos, vet ni.

Mamma åkte för en stund sedan, hon var här med lite mat och klippte Zeldas klor, och så fikade vi alla fyra. Katterna fick godis och en leksak med godisbitar i som de ska öppna för att bitarna ska komma ut, så den har de lekt med ett tag då och då.
Jag fick kämpa som en blådåre för att få ut ett paket ur mitt postfack, som absolut inte ska ha paket i sig, utan de ska lämnas för uthämtning eftersom de inte får plats att ta ut ur brevinkastet. Men det är inte alltid som den som lämnar paket förstår det, och ibland vet jag inte ens vem som lämnar dem, för en gång så väntade jag på brevbäraren och han såg ett paket som jag inte fick ut, och sa att det inte var han som lagt in det där. Ändå är det Posten som har hand om dem, så det är lite klurigt.
Fick riva upp paketet och plocka ut innehållet, vilket var min mycket skrynkliga stackars kaptensmössa. Skärmen är böjd åt alla håll och kanter och jag vet inte alls hur jag ska få den normal igen.
Jag hade även en räkning från sjukhuset, mobila teamet och uteblivna besök från psyk, allt på 900kr. Konstigt nog stod inte ambulansräkningen med, inte heller IMA och MAVA, men akuten fanns med, så jag kommer väl få de andra senare.

Jag drunkar seriöst i räkningar. Hittills har jag räkningar för över 1400kr att betala, och då har inte ens de vanliga räkningarna kommit in, som mobilerna (både gamla som är död sen tusen år tillbaka och nya) samt datorn, katternas försäkring, månadskrediterna etc. Så jag överdriver inte när jag säger att jag kommer få betala räkningar för 3000kr denna månad. Och det gör mig helt hysterisk, i och med att jag inte fått något besked från Försäkringskassan om bostadstillägg än. Jag har aldrig haft så mycket räkningar att betala på en och samma gång. Stressfaktor en miljon fyrahundrafemtioniotusenåttahundrasextiosju.

Imorgon ska jag till psykosmottagningen och träffa läkaren där, vilket gör mig nervös för jag har aldrig träffat henne och jag är så nojjig och rädd när jag ska träffa nya människor. Speciellt sådana människor som man bara är ett jobb för. Jag hoppas det går bra. Men det är inget jag kan hjälpa att alltid vara sönderstressad och orolig för allt, oavsett vad det än är, vilket är fruktansvärt jobbigt och påfrestande. Jag hatar det.

Någon dag tänkte jag även se om jag kan klura ut en ny design. Jag har dock inga idéer alls, det är tomt i hjärnfabriken. Jag gillar den jag har, men samtidigt så tröttnar jag alltid på mina designer så fort och vill göra något nytt. Tänk om jag kunde ha idéer lika ofta som jag får tankar om förändring. Jag får alltid tankar om att jag vill göra något nytt, med allt, både mig själv och bloggen och ja allt som jag kan, men sedan har jag ingen aning om vad sjutton jag vill ha för nytt. Min kreativitet försvann för många år sedan. Vart tog den vägen egentligen?

Idag känns allting oerhört segt och tråkigt. Jag somnade sent inatt igen och är trött och orkar ingenting. Det får bli en långsam dag med massor av te och videos/filmer.

Igår såg jag på sjätte SAW filmen och det var ett bra tag sedan jag såg en utav de filmerna, men när jag såg på den så kom jag ihåg varför jag älskar dem så mycket. Det är liksom historian bakom allt, hur det hela började och vad syftet är med alla lekar och hur alla filmer hör ihop och binds samman som är så intressant och det är därför jag tycker om dem så mycket. Och så är det så fascinerande att se behind the scenes hur de gjort alla fällor och dödsscener, oerhört spännande tycker jag!

Nu i veckan ska jag till psyk tre gånger, vilket jag inte alls tycker om. Imorgon ska jag på vanligt samtal och få mina mediciner, på onsdag ska jag träffa läkaren på psykosmottagningen och försöka komma ihåg att fråga om LSS, sedan ska jag dit igen på fredag för att få medicin för helgen. Tråkigt nog går mitt busskort ut på tisdag och jag får inte pengar förräns den tjugonde, så det får bli sms-biljetter de dagar jag inte har busskort.
Mamma tänkte hämta mig på onsdag och följa med hem en stund på fika och klippa Zeldas klor, så det kommer bli trevligt. Och så måste jag ta ut löshåret och limma i på nytt, vilket jag egentligen skulle ha gjort idag för det har börjat lossna på sina ställen. Det jag absolut hatar med att limma i löshår är att det sitter så kort tid, det går två hårtvättar, max tre men det är oerhört sällan jag kommer upp i tre tvättar, som det håller. Så en gång i veckan får jag limma om det, och det går åt så mycket lim när det är så ofta. Men i och med att jag har såpass kort hår kan jag inte ha clips utan att de syns, och sedan tycker jag inte om att ständigt behöva oroa mig när jag är ute med clips, att de ska blåsa bort i vinden eller lossna på annat sätt.
Måste även se ifall jag har någon utväxt och bleka bort den i sådana fall och färga om håret eftersom det är så svagt med färg kvar. Det lockar väldigt att använda den röda toningen, men rött hår på sommaren är inte bra alls, starka färger överhuvudtaget är inte bra på sommaren när det är varmt, eller när det regnar. Man får färg över hela sig, i ansiktet, på kläder... Så fort det blir blött. Inte kul alls.

När jag fått pengar ska jag till Överby, köpa något att ha på mig till födelsedagen, morsdagspresent och lite sådant. Men i och med att jag är så himla stressad nu över ekonomin vet jag inte alls hur mycket pengar jag kommer att ha, eftersom Försäkringskassan fortfarande inte hört av sig angående bostadstillägg, trots att jag ringt två gånger och de jag pratat med skrivit en notis att jag vill ha svar. Jag skickade in ansökan i februari och om jag inte får de pengarna kommer jag inte ha råd med någonting alls denna månad eftersom jag då måste betala in hyran med pengarna från aktivitetsersättningen, och jag vet inte alls vad som kommer bli slutsumman efter skatt på den men enligt någon skatte-uträknare på nätet så skulle jag få ca 6900kr, och så minus hyran på 3650, det blir alldeles för lite pengar kvar med tanke på att jag har räkningar för över tusen kronor varje månad och måste ha mat och hushållsprodukter också. Det här stressar ihjäl mig, och jag är ett väldigt stort kontrollfreak och måste veta när saker ska hända med exakta summor och tider och allting sådant. Det här tar död på mig, att inte veta, så jag hoppas innerligt att jag får ett brev nu i veckan, allra helst imorgon.

Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på nu, jag tänkte göra en mugg te och kanske se på Skins. Inga utav de Youtube kanaler jag följer har laddat upp någonting idag så det är lite tråkigt.
Nåväl, det blir som det blir. Ha en fin eftermiddag.

Just nu är torktumlaren igång och jag har precis beställt hem en kaptenshatt. Jag vet inte varför, men jag tycker dem är så fina. Den jag köpte på Shock förra året använder jag aldrig, jag har bara använt den ute en gång, vilket var samma dag jag köpte den (dagen efter min 20års dag) och sen har jag använt den hemma ett fåtal gånger när jag tagit bilder på mig själv.
Den är fin, men den är lite jobbig i storleken för jag vill inte ha den över pannan och då sitter den inte fast utan glider av. Men jag älskar hattar, även fast jag sällan har något på huvudet. Men när jag får hem min kaptenshatt tänkte jag låtsas vara kapten över de sju haven och ta över ett skepp och segla runt i alla mina dagar. Ja, i min fantasi då såklart. Jag hatar havet, för jag är så rädd för havsdjur och så tycker jag inte om att åka båt för jag är så rädd för att det ska hända något och så drunkar man. Men man kan alltid låtsas. Man är aldrig för gammal för att ha ett fantasifullt inre.
Jag gick inte till sängs förrän efter tre igår natt, och somnade inte förräns vid halv sex kanske. Jag var inte ett dugg trött men jag försökte sova ändå i och med att jag hade tvättid klockan tolv. Det tog ett bra tag men tillslut somnade jag, trots att Angel låg med huvudet mot min kind och snarkade i mitt öra och hade överkroppen på mitt struphuvud så jag inte kunde andas ordentligt. Men jag vill inte störa honom när han sover så djupt, så jag finner mig i situationen.
Medan jag låg vaken kom jag på en idé till en videoblogg, men det jag inte gillar med mig och att sitta framför en kamera är att jag alltid, varje gång, börjar med ett ämne och sedan hamnar jag off topic och pratar om allt mellan himmel och jord. Sen orkar jag inte redigera ordentligt heller, klipper typ ingenting vilket jag borde för jag vet hur tråkigt det är att se en video eller film som är i ett stycke och bara maler på. Det är alltid roligare med klipp, både för ögonen och för hjärnan.
Någon dag skulle jag vilja spela in en film igen. Jag har inte filmat sedan jag gick gymnasiet, och jag saknar det ibland. Även om jag är så otroligt dålig på att komma på en bra idé så älskar jag att filma och redigera. Redigering är det roligaste av allt när det gäller film tycker jag.

Syster har pratat om att hon vill att vi ska göra en skräckfilm tillsammans. Det är det jag är sämst på, men tycker mest om, roligt nog. Grejen med att göra en skräckfilm är att det oftast blir raka motsatsen till skräck, och blir komedi istället för det är så seriöst och ska vara läskigt men man vet att det inte är det, eftersom man själv står bakom manus och regi, så det går inte att leva sig in i det riktigt. Men vi får väl se hur det blir med det, jag behöver i första hand en kamera. Jag tål inte min äckliga kamera alls, den är verkligen världens sämsta. Jag vill gärna ha en systemkamera men jag får spara till det, kanske blir ett köp i slutet av sommaren förhoppningsvis. Tills dess kan jag skumma på idéer. Jag älskar ju kyrkogårdar, spöken och zombies, så det blir säkert någonting sådant.

Tycker ni om att göra filmer? Är du hellre bakom eller framför kameran?

De försvinner
som flugar man viftar bort med handen

Det är ironiskt,
att det man visar utåt
Vagt och vekt
och inte alls sant
Blir taget på orden

Och den fina fasaden
som alla tror är äkta
Får vissa att närma sig,
stanna kvar

Men när motsatsen,
det som finns inuti
som ingen ser
som ingen hör
kommer fram
springer de ifrån,
flyr som jagade av rovdjur

Jag har aldrig lovat
än mindre sagt
att jag är vanlig
som andra
som något bra
någon frisk

Må så vara
att jag är patetisk
sjuk och vidrig
Jag har aldrig påstått
motsatsen

Det sjuka finns alltid här
i hjärtat
i själen
i sinnet

Men man kan alltid välja
vad man vill visa
Låta omvärlden veta

Välkomna till verkligheten
kamrater

Skrattar hysteriskt
åt människor runt om
Ena stunden åt
att jag är sämre än dem
andra stunden
åt att jag kanske är bättre än dem

Men alltid hånskratt
mot dem
mot mig själv
och mina tankar

Välkommen till världen
där vi alla är galna
På ett eller annat sätt

Verklighet eller dröm
det är upp till dig
Välj din verklighet
Lev din dröm

I galenskap finns inga gränser
När hjärnan kan ta dig
överallt och lite till