Ni som är födda innan mig eller samma år, såg ju första Mysteriet på Greveholm när den sändes som julkalender 1996. Det är enligt mig den bästa av alla julkalendrar, och även om jag slutade titta på julkalendern när jag var ca 10 så har denna julkalender blivit röstad till den bästa, därav uppföljaren. Den börjar sändas imorgon, och själv kommer jag att se den på Svt play. Ska verkligen bli intressant att de hur denna uppföljare kommer bli, jag tror inte den kommer kunna vara lika bra som första, men det är ändå inget jag vill riskera att missa.

Ska ni se på årets julkalender?

Jag har köpt fyra och en halv liter julmust. Känns som jag kommer få dricka det i en evighet, men jag gillar julmust så det känns okej.
Var med mamma och handlade, sedan drack vi te och så gosade hon och klippte klorna på vilddjuren. Pratade även en stund med syster i telefon. och har 56kr kvar på kontot nu och det måste gå till present till mormor. Hon önskar sig träklädnypor, vilket jag inte har en aning om vad det kostar. Och så är jag skyldig mamma 79kr för toalettpapper och hushållspapper hon köpte till mig på Willy's innan hon hämtade upp mig.

Jag har nog lite vin kvar, jag drack två glas igår men det var ganska sent och jag var trött så det blev inte mer. Blev inte ens det minsta lilla lullig, så jag hade egentligen kunnat spara de två glasen till idag.

Bröt ihop totalt igår kväll. Var så trött, men jag grät och kunde knappt andas och det kändes som jag skulle få en panikattack. Jag lyckades tillslut somna i alla fall, men jag vill inte riktigt tänka på hur natten slutat om det inte varit för att jag var riktigt trött. Jag tänker inte gå in mer på varför och såvidare. Det är ett väldigt känsligt ämne för mig, som jag hatar att prata om. Så vi lämnar det här.

Kollade brevlådan och hade fått en ny 3mm CBR-ring, ett fem-pack med 1,6mm piercingnålar samt en ring opener. Det enda problemet med den, var att det gick hur bra som helst att öppna ringen och stänga igen på när jag höll mig över bordet, men att göra det på sig själv gick inte. Jag ska ju alltså byta till en CBR ring i septum, men hur jag än vinklade så blev det inte bra och själva ringen gled ur tången även fast jag tryckte hårt. Efter massor av slit blev det tillslut så att jag hade töjt ut mellanrummet där själva kulan ska sitta, så jag var tvungen att köpa en tång som stänger igen hålen. Prövade igen med min 3,2 ring, med samma kula som till den nya som kom (har nämligen inte hittat clip on kulor till rimligt pric i min storlek, köpte endast denna nya ring för kulans skull) men samma visa där; jag töjde hålet för mycket så nu är båda mina ringar förstörda. Jag hoppas den ring closer tången kommer snabbt nästa vecka, för jag är så trött på hästskoring i septum nu. Och så är jag arg, för att jag är helt jävla oteknisk och inte ens klarar att byta piercingsmycke. I feel ashamed.

Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut

Vad jag bryr mig om nu
är att du ligger vaken
i morgontimmen när regnet slår mot fönstret
och det låter som om det går på dig
Vad jag bryr mig om nu
är att du då ser det
hur smutsigt livet blivit

Och vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt
Vad jag bryr mig om nu
i dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig

Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig

Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig

Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag


Read more: http://artists.letssingit.com/hakan-hellstrom-lyrics-karlek-ar-ett-brev-skickat-tusen-ganger-29mft5l#ixzz2DeTLMlvo
LetsSingIt - Your favorite Music Community

Vad jag bryr mig om nu

Är att få ut dig ur skallen

Är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen

Den tar slut från kyss till kyss

 

Vad jag bryr mig om nu

Är att aldrig ge hjärtat rakt ut

Vad jag bryr mig om nu

Är att du ligger vaken I morgontimmen när regnet slår mot fönstret

Och det låter som om det går på dig

 

Vad jag bryr mig om nu

Är att du då ser det Hur smutsigt livet blivit

Och vad jag bryr mig om nu

Är att se din blick så sårad

När alla löften klingar falskt

Nästa gång du lovar någon allt

 

Vad jag bryr mig om nu I dina armar om mig

Även om jag vet att jag måste glömma dig

Vad jag bryr mig om är att se dig gråta

För jag har gråtit

Och du ringde aldrig

 

Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig

Även om jag inte kommer tillbaks till dig

Vad jag bryr mig om är att se som I slow-motion

När du går sönder inuti Så som jag gjorde nyss

Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig

Även om jag inte kommer tillbaka till dig

 

Vad jag bryr mig om

Är att höra dig andas Veta att du är nära

Förlåt, nu slutar jag

 

-Håkan Hellström, Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

 

Nu ska jag laga mat (pommes) och sedan slå mig ner framför antingen Buffy eller How I Met Your Mother. Eller kanske en film, jag vet inte än.

När jag ändå är igång här och skriver tänkte jag tipsa att det finns nya länkar (Djurens Rätt och WSPA, som står för World Society for the Protection of Animals) och jag tycker alla ska kika in på dessa sidor och skriva under till de rättigheter djur har. Just nu pågår en kamp för att hjälpa sköldpaddorna i Cayman-öarna. Skriv under och bidra till att sköldpaddorna får värdiga liv! Och det kostar inget, så skriv på om ni är djurvänner.

Det var allt för nu. Skriver kanske mer sen, eller imorgon.

Innan boendestödet kom började jag med den här nya designen, som precis blev klar. Väldigt simpel och vintrig, har fått lite nojja på vita vinterbilder, eller ljusa bilder överhuvudtaget. Blev ganska nöjd, ska nog göra om min Tumblr's design också. Är nästan aldrig inne på den (psycopathicmind.tumblr.com) så jag minns inte ens vad jag har för design...

Vad tycker ni om den nya designen? :)

Jag har inte direkt något att skriva om, alls faktiskt. Spenderar min tid framför tv-serier, YouTube och stundvis framför Facebook. Kollar bloggarna och Tumblr, men det händer inte så mycket där, mer än att min anonyma Tumblr blir mer och mer populär och jag har just nu 1028 följare. Det gör mig glad, men samtidigt ledsen, då jag vet att mina följare också mår dåligt och söker sig till bloggar som mina, för att känna sig mindre ensamma i det dåliga måendet. Men jag blir alltid glad, för jag har aldrig fått en enda elak kommentar någonsin på den Tumblr:n. Alla är så himla gulliga och skriver att jag är fin, att de bryr sig, att de älskar mig, att de finns om jag behöver prata osv. Även om jag inte kan ta emot komplimanger så tycker jag det är så otroligt snällt av dem att lägga ner tid på att skriva fina kommentarer och meddelanden.

Boendestödet kommer halv tre idag, och jag skulle egentligen ligga kvar i sängen till ett-två någon gång, men jag orkade inte sova längre så jag gick upp vid elva. Vaknade och såg att det kommit massor av snö inatt, beräknade det till ca 4cm baserat på snölagret som låg på balkongräcket. Det snöar fortfarande, tunna, lätta små flingor. Jag tycker nyfallen, orörd snö är otroligt fint, men jag avskyr verkligen slask och nertrampad snö. Men det går ju inte direkt att låta snön vara orörd, folk ska iväg till skola och jobb eller bara gå runt på stan. Dock tycker jag inte så mycket om vintern, just för att det är så himla kallt och jag är en sådan människa som är väldigt känslig för temperaturförändringar. Det får inte vara för varmt, och inte för kallt. Det ska vara lagom, ljummet. Därför tycker jag mest om våren, när det börjar bli lite varmare och all snö smält bort. Maj brukar vara en väldigt lagom månad rent vädersmässigt. Fast det var ju varmare i maj förr, för jag minns att jag brukade bada redan den månaden när jag var liten. Nu är det ju först badtempererat i slutet av juni/början av juli.

Jag har kommit fram till att jag börjar gilla vissa djur mer och mer, djur som jag annars inte lagt så mycket tanke kring. Jag tycker hjortar är otroligt fina, och rävar. Men mitt favoritdjur kommer alltid vara leopard. Kattdjur i allmänhet är fantastiska, lodjur är jättevackra och jag brukade alltid kalla Hebbe för mitt lilla lodjur, då han hade såna söta små toffsar på öronen. Jag saknar honom så mycket, han och Abbe. Men de finns alltid i mitt hjärta, men det tar inte bort sorgen för det.

Det är två och en halv timme kvar nu, ungefär. Jag har ingen aning om hur jag ska spendera den kvarvarande tiden, jag antar jag kommer sitta och leta runt efter något att göra på nätet. Måste även kolla saldot på mitt bank kort. Jag är lite rädd för att veta, men samtidigt måste jag ju veta hur mycket jag har.

Mamma kommer hit imorgon och klipper klorna på Zelda och Angel. Deras klor växer så snabbt så det finns inte, de är riktigt vassa men det tänker dem ju inte på själva, det är bara när de trampar, eller som Angel: klättrar på mitt ansikte mitt i natten, som det känns.

Jag fryser, trots att jag har min überfula fleecetröja på mig. Den är extremt ful, men jag älskar den för att den är så varm och mysig. Men nu när vintern verkligen här krävs det ganska många plagg för att man ska hålla värmen.

Men vet ni, jag avslutar här för jag bara skriver om onödiga saker som ingen är intresserad av att läsa ändå. Ska göra mig en mugg cappuccino så jag blir lite varmare. Ha det fint.

Jag tror att jag, (även i fylletillsånd) ska pierca snakebites. Snakes är den första piercing jag föll för och jag ska fortsätta pierca då och då) men jag väntar bara på paket från Coalcreek för jag har lyckats tappa bort min 1,6 mm nål. Men jag ränknar med att få nålen imorgon/övermorgon :) Härligt!

 

Jag har köpt julklappar till alla nu, födelsedagspresent till syster, förlovningspresent till henne och hennes pojk, men såklart, såklart, såklart, glömde jag julklapp till mormor, och jag har bara 400kr att leva på hela december. Har köpt för nästan 2000 kr idag, och ändå är det inte speciellt mycket jag köpt. Förstår verkligen inte, blir irriterad och arg på att jag är så fattig nu igen. Och mormor måste ju ha en julklapp, men jag vet inte vad jag ska köpa till henne men det får bli något billigt, jag har inte råd med mer.

Pastan kokar, och jag hade tydligen köpt såndär trefärgad pasta, när jag egentligen bara skulla ha vanliga spirali. Men jag gillar trefärgad pasta (som har ett fancy namn jag inte kommer ihåg) så det går bra. Ska ha pastasallad, min absoluta favoritmaträtt.

Fick även min parfym idag, och när jag kom hem hade jag brev från Posten att mina hörlurar fanns att hämta ut på ICA, så jag ska dit imorgon och hämta dem. Hoppas dem är bra, men det tror jag nog. WESC är ju ett ganska dyrt märke, så det borde ju vara kvalitet.

Ska ringa mitt dagliga samtal till mamma nu, eller kanske efter jag ätit, vi får se. Är faktiskt första gången jag är utmattad efter en shoppingrunda. Annars brukar jag bli ganska speedad av all energi, men nu är jag rätt trött. Ska ha herr Lådvin som sällskap ikväll. Ja, jag slösade 140kr på tre liter vin. Men jag behöver det. Så det så.

Just nu sitter jag med blekning i håret, och än så länge är det någon konstig ljusbrun/ljusröd nyans. Har ungefär 25 minuter kvar innan den ska sköljas ur, så det är ett tag kvar.

Har druckit mina två energidrycker, och de blev godare och godare ju mer man drack. Kanske för att kroppen ville ha mer socker eller något, för särskilt goda är dem ju inte.

Har funderat på det här med mina "vänner" på Facebook. Jag känner kanske femton av dem, vet vilka ca 50 är, sen resten är bara random människor jag aldrig pratat med. Och sjuhelsike dryga är dem flesta av dem också. Man kan ge någon en statuskommentar som är snäll eller ärlig (inte taskigt ärlig såklart) och så får man världens drygaste svar tillbaka. Och när man själv skrivit en status så får man (om man ens får en kommentar) väldigt dryga kommentarer. Jag förstår inte varför 95% av alla på min Facebook är så otroligt jävla taskiga. Har ingen av dem hört eller lärt sig "behandla andra som du själv vill bli behandlad"? Jag menar, jag har över 600 "vänner" och jag tycker inte jag ska behöva göra en ny Facebook profil bara för att slippa alla dessa dryga människor, och skulle jag behöva radera flera hundra av mina "vänner" så skulle det ta en jävla lång tid. Förstår helt enkelt inte varför det ska vara som det är, varför de måste bete sig som idioter. Jag tar faktiskt åt mig väldigt mycket när folk är dryga mot mig. Blir upprörd och ledsen. Har slutat acceptera folk som jag inte har en aning om vilka de är, och när jag kollar mina prenumeranter är det massor av folk som jag aldrig hört talas om, vissa är från utlandet och har massa arabiska tecken som namn. Vad sjutton prenumerar dem på min Facebook för? De förstår ju ändå inte vad jag skriver, och mina bilder är ju knappast såpass intressanta att man vill prenumerera på mig. Åh, så jävla mycket jag inte förstår med denna cyber-värld. Allra minst förstår jag mig på Facebook. Hade det inte varit för att jag har vissa vänner där så hade jag tagit bort min Facebook för längesedan. Det gick från kommunikation till ytlighet, precis som Bilddagboken.

Oj, oj, oj. Jag började se på första SAW filmen vid åtta-tiden, sen såg jag ungefär en halvtimme efter blev jag dödstrött och var tvungen att gå och lägga mig. Kunde verkligen inte hålla uppe ögonen.

Idag vaknade jag flera gånger på morgonen, hade svårt att somna om efter att hemvården varit här och lämnat medicin. Var bokstavligen så att jag öppnade dörren och hon som kom med medicinen hade redan utsträckt arm, gav mig medicinen och sa hejdå. Jag blev inte direkt förvånad, många inom hemvården som jobbar för min del av staden är otroligt dryga och säger inte ens hej. Men jag tycker det är otroligt ohyfsat.

Gick slutligen upp vid tolv, för jag kunde inte sova längre. Tittade på internetbanken och såg att jag fått bostadsbidraget, så jag gick och köpte lite mat men glömde mycket av det viktigaste. Köpte bröd, men glömde smör, osv.
Köpte två energidrycker från Euroshopper som jag egentligen inte tycker om. De är för sura, men de är billiga. Tycker inte om sura energidrycker som Powerking, Euroshopper, Red Bull etc. Jag gillar Burn och orange Monster.

Passade även på att köpa blekning (blev två stycken), men hittade verkligen inte en enda blond hårfärg som inte blekte. Det stod "permanent blond hårfärg, bleker upp till x nyanser" på varenda jävla en. Finns det inte någon blond hårfärg som inte bleker? Det är ju just blekningen jag vill undvika. Sen fanns det inga snygga på detta ICA heller, så ska kolla MAXI imorgon när jag ändå ska till Överby och köpa julklappar. Det enda dåliga med att åka till Överby imorgon är att jag får pengar från soc först vid två-tre tiden på eftermiddagen. Men jag måste åka imorgon, för jag måste lämna papper till soc, en räkning som ska betalas senast den 28e eller 30e, jag minns inte vilket av datumen, men det är en sjukrese räkning, som jag egentligen inte ska betala då jag är berättigad frikort, men de på sjukrese enheten vill ha läkarintyg på att jag verkligen varit i behov av sjukresa (ja, för man åker ju till sjukhus för man tycker det är roligt) och min läkare har inte skrivit intyg än trots att det gått ungefär en månad sedan han fick veta att han skulle göra det. Han är så jävla fucking ååååh, hatar honom! Men så fort julhelgerna, nyår och allt det där är över slipper jag honom när jag börjar på psykosmotttagningen. Då får jag en läkare som faktiskt gör det hon ska, för enligt min psykolog är deras läkare på psykos bra och hängiven.

Oh well, det var nog allt för nu. Ska ta mig en ciggly och klä på mig varmt, för det ösregnar och blåser ute. På onsdag ska det tydligen börja snöa, sen fortsätter det nästan hela veckan ut, blandat med massor av regn, regn, regn. Jag hatar regn.

Jag vaknade för en timme sedan, är verkligen helt slut även om jag inte gjort något speciellt.
Ska ha SAW-maraton med den sista maten jag har (har gjort varma mackor) och till det dricker jag tropisk fruktjuice. Juice är väldigt gott.

Igår såg jag klart hela säsong ett av How I Met Your Mother plus fyra avsnitt av säsong två. Sammanlagt tittade jag nog på 14 avsnitt, så det tog upp större delen av dagen.

Bara två dagar tills pengar, yay. Synd bara det är så himla mycket tillfällen att ge bort presenter nu i vinter. Och så måste jag spara pengar till kastrering av Angel. Men det får ordna sig, det måste det.

Nu ska jag starta första SAW filmen.

Igår kollade jag Junkyard bara för skojs skull mest, såg att de hade rea på hörlurar, så jag beställde ett par från WESC som jag med 20% rabatt plus den redan dragna rabatten betalade 160kr för. Väldigt bra, gjorde mig glad. Har ju bara en fungerande lur på mina Skullcandy, så jag ser fram emot att få de nya lurarna.

Sen idag kollade jag Eleven.se, och beställde Britney Spears Midnight Fantasy. Jag älskar hela Fantay-serien av hennes parfymer, min vanliga Fantasy är nästan slut så jag passade på när det finns Klarna konto.
Skulle vilja ha Viktor & Rolf's Flowerbomb, kommer aldrig glömma när den lanserades och NK delade ut doftprover. Sen den dagen var jag fast, den doften är för bra för att få existera. Så när jag har mycket pengar ska jag köpa den.

I början av denna vecka beställde jag ett par extremt par snygga pumps, (16cm) och de kom fram igår så jag var och hämtade dem idag. De passar, men de har sånt där tomrum framme vid tårna (ni som använder högklackat förstår nog vad jag syftar på) och jag är inte alls van vid det på skor, för jag försöker undvika dem just för att jag har svårt att gå i såna då det känns som jag kommer ramla framåt. Men med lite övning så går det nog galant.

Jag tog bilder på skorna, men jag orkar faktiskt inte lägga upp dem just nu. Får se senare eller imorgon.

Jag har fixat mig lite men som vanligt ska ögonbrynen fucka sönder allt och bli ojämna. Jag förstår mig inte på dem; utan ifyllning är de likadana, men när jag fyller i dem blir dem ojämna. Och jag måste i fylla i dem för jag har för ljusa. Denna gång var det det ögonbryn som alltid blir bra som blev fel, och ja, då blir jag lite arg.
Min lugg har blivit jättekonstig, den lockar sig på två ställen och på ena stället är intill sidan den är kammad mot, och där lockar den sig så det inte går att platta ner det, och därför blir det en spricka i luggen där. OCH JAG TÅL INTE SRICKOR I LUGGEN! Vet inte när fan det blev så, men nu är det så och det verkar inte vilja gå bort. Hatar mitt hårfanskap.

Det var allt för nu.

Efter över ett års utredning har jag äntligen fått min diagnos: Aspergers syndrom. Det känns otroligt skönt att utredningen äntligen är klar, det har tagit sån otroligt lång tid, och enligt min psykolog är det den längsta tid hon någonsin tagit för att bedöma diagnos på någon. Men nu är det klart, och hon ska börja skriva intyget till soc och skicka in det inom två veckors tid. Sen är det bara att vänta och hoppas på att det finns ledig plats på något gruppboende så snart som möjligt.

Ulla slutar jobba här i Trollhättan strax innan jul, så den sjätte december blir sista gången vi ses. Efter jul kommer det hållas en behandlingskonferens angående vad som ska ske med mig härnäst, men det är bekräftat att jag kommer flyttas över helt till psykosmottagningen i alla fall.

Nu ska jag försöka få tag i mamma och berätta allt.

Mamma har varit här och hon har precis åkt hem. Vi har konstaterat att Angel är en hane, så jag antar min dröm om en svart hankatt vid namn Angel blev sann i alla fall.

Imorgon kommer boendestödet och sen ska jag till psykologen. Jag är fruktansvärt trött och gick upp först klockan tre i eftermiddags. Nu ska jag se på YouTube och kanske några avsnitt av Buffy om jag är på humör, mest av allt vill jag bara sova men jag har ingen lust att göra det på samma gång.

Skriver mer imorgon.

Jag kom precis hem från psykologen. Hon sa att nästa gång (torsdag) kommer vi bli klara med formulären, sen gången efter det ska vi sammanställa allt och sedan skicka in intyg på nytt till socialen angående gruppboende. Men hon vet fortfarande inte vilken diagnos jag kommer hamna i, jag är för svår, passar in i alla, hur man nu kan göra det. Men jag är jag, då är allt konstigt möjligt.

Mamma skulle komma hem till mig idag, men det blir imorgon istället. Det ska bli trevligt, jag tycker om att spendera tid med henne, även om jag vet att hon inte förstår, och att hon aldrig kommer göra det heller. Hon kan aldrig riktigt förstå att hennes dotter är självdestruktiv.

Zelda sitter på stolen bredvid och vill bli klappad. Jag älskar henne och Angel något ofattbart, de är mina bästa vänner och jag är så otroligt glad att jag får ha dem i mitt liv. Jag har alltid föredragit djur framför människor, jag har aldrig varit mycket för människor. Det är kanske inte så konstigt, egentligen. Alla sviker eller drar till fördel av ens svagheter. Den enda som inte svikt mig är bästa. Alla borde ha en vän som henne.

Dricker ljummet te med honung, mitt strösocker är slut. Jag tycker egentligen inte om honung i te, det blir inte samma smak. Men som plåster på ekonomisåret talar jag om för mig själv att honung är nyttigare än socker.

.Nu blir det ett svep runt det oändliga men tråkiga Internet. Tror inte jag kommer äta idag heller, jag har ju inte direkt någon mat hemma ändå. Men det gör ingenting, jag tycker bara det är bra även om jag vet att det är dåligt.

Vi hörs senare.

Känner mig konstig och tom. Drack säkert tio muggar te på psykakuten inatt, då jag fick vänta i sex timmar på läkaren. Har inte förmått mig att dricka mer än en mugg te idag, där tepåsen gick sönder men jag drack ändå, orkade inte bry mig om teblad i munnen.

Röker till och från, suktar efter alkoholberusning och hoppas innerligt pengarna räcker till en flaska vodka när jag får pengar nästa vecka. Jag behöver ruset, lugnet, tystnaden. Jag älskar att bara sväva runt till musiken, känna att jag hör till någon slags existens, för i alkoholen och pillrenas värld existerar jag.

Lyssnar på Mannen i den vita Hatten, live verisonen med extraverser, om och om igen. För ja, vi var alla en gång små, och ja, vi ska alla en gång dö. Men älskling du och jag ska aldrig dö. Jag önskar ibland att jag hade någon, men jag klarar inte av närhet, jag tycker det är obehagligt. Jag skulle aldrig klara av att bo tillsammans med någon, och vem skulle orka med mig? Jag som ständigt är pessimistisk till allt, klagar hela tiden, är allmänt destruktiv och bara pratar mörker. Jag som har ett påklistrat leende, som pratar alldeles för mycket för att undvika pinsamma tystnader, men som för det mesta är tyst ändå, för att jag inte vill smitta andra med min depression. Men Emelie, alla vet att depression inte smittar. Jo, men jag vill inte dra ner andra när de själva inte mår bra. Jag känner ingen som mår bra, alla jag känner har någon slags smärta de bär på, för alla har varit med om något sorgligt, alla har någon gång tvingats ta svåra beslut som slutar i sorg och förtvivlan. Jag kan nog inte heller umgås med folk som mår bra, det skulle helt enkelt inte gå. Funktionen skulle balla ur, allt skulle bli misär. Ge mig nåt lika trasigt som du och jag.

 

Jag skakar, men jag vet inte varför. Jag har gjort det i några timmar nu. Ena elementet är trasigt, men det andra står på maxtemperatur. Jag tror inte jag skakar för att det är kallt, men varför jag skakar vet jag inte, jag bara gör det ibland.

Dricker ICA cola och väntar på att en video ska laddas upp till min privata tumblr (inte psycopathicmind). Katterna leker i badrummet och här sitter jag och mår allmänt dåligt. Jag tänker för mycket, det är nog mitt största problem. Just nu tänker jag på alla som sagt eller skrivit "om du nu mår så dåligt, ta livet av dig då" eller "jag hoppas du tar livet av dig". Det är det allra värsta man kan säga till någon, oavsett om personen mår bra eller dåligt. För varje gång någon sagt så till mig har det slutat med kraftig självdestruktion, sjukhusrelaterade överdoser eller gapande skärsår. Det längsta jag varit medvetslös efter en överdos är tre dygn. Men det var mitt eget fel, jag gjorde ett sånt dumt beslut, jag förstörde allt. Jag är dum, jag är korkad, jag kan inte säga nej och det slutar aldrig bra. När jag väl har modet att säga nej blir jag ändå övertalad till ett ja, för att jag inte vågar argumentera emot. Det är inte till en fördel, det är en oerhört stark nackdel. Återigen saknar jag att vara ung, för ja, jag är gammal nu. Jag är helvuxen, de enda krav jag har på mig nu är att sköta ekonomin och skaffa jobb. Det är tredje året jag är sjukskriven till 100% nu, det både känns och inte känns. Tiden går fort, alldeles för fort, även om den i realtid känns hur långsam som helst. Jag saknar att vara ung, och med ung menar jag 14-17. När man fyller arton får man också krav på sig, men när man fyller tjugo är det på riktigt, man är vuxen, man har inga ursäkter kvar.
Visst finns det fördelar med att vara tjugo. Man får köpa cigaretter och alkohol lagligt (cigaretter redan vid arton, men det vet vi ju alla) men det är de enda fördelarna jag kan se. Allt annat är krav, för min del krav från soc, och att betala räkningar i tid, ta hand om mina små vilddjur, sköta lägenheten. När man var ung hade man bara krav från skolan och familjen, det fanns regler, man skulle vara hemma en bestämd tid, man fick inte röka, inte dricka, och det bästa av allt var ju att man kunde bryta mot reglerna. Det kan jag inte nu. Sköter jag inte min ekonomi och min lägenhet så har jag ingenstans att ta vägen, inga pengar, inget hem. Så nej, att vara tjugo är inte direkt roligt. I alla fall inte för mig.

Ni får ursäkta för en väldigt lång text, men jag tänker för mycket, och då skriver jag.

Om åtta dagar får jag pengar, då blir det att åka till köpcentret och handla lite saker, b.la blekning och en blond hårfärg, får se vilken jag tycker är fin, kan inte hålla på att bleka håret mer för det blir alldeles för slitet. Men jag tänkte någon mellanblond färg, hittade några fina på Garnier's hemsida. L'oréal hade också några fina.
Sen ska jag köpa julklappar och ja, inte så mycket mer än det. Min foundation är nästan slut och jag köpte ju den där BB creamen från Garnier, men det gjorde så mina ögon började svida så den vågar jag inte använda. Så jag hoppas innerligt min foundation räcker tills på tisdag nästa vecka!

Jag har planerat ut julklappar till nästan alla nu, är bara en person jag inte kommit på vad jag ska köpa till. Men jag får se vad som finns i butikerna. Finns säkert något fint.

Imorgon ska jag till psykologen och fortsätta med utredningen. Hoppas verkligen den är klar snart, jag är änna trött på att gå dit. Känns inte som det händer någonting, vill bara ha gjort det, få min diagnos och få rätt medicin. Förstår liksom inte vitsen med att jag får en medicin mot psykos när jag inte lider av psykossjukdom. Men läkaren på sjukhuset lovade att hon skulle prata med min läkare. Det är tredje personen som ska tjata på honom nu, något borde ju hända tycker man. Har inte träffat min läkare sen i februari.

Nu ska jag dricka cola, jag köpte det idag när jag kommit hem från sjukhuset. Cola, cigg, kattströ. Jag har inte ätit idag, minns inte om jag åt igår. Jag är inte hungrig ändå. Mår väl för dåligt för att känna hunger. Nej, livet är då inte lätt. Jag avundas ingen, jag självömkar mig inte. Jag har accepterat att jag har det såhär, men jag har fortfarande rätt att klaga, precis som alla andra.

Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar?
Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma?
Var det dig jag såg, som ett spöke från döda drömmar?
Var det dig jag såg, har jag äntligen lyckats glömma?

Spenderat hela natten och morgonen på akuten och psykakuten. Inte sovit ett dugg och jag är fortfarande inte trött. Fick femtio stygn på vänsterarmen och lovad en tid hos psykakutens läkare i december, då hon ska börja på Pilen, där jag går i öppenvården. Det var allt.

Det är lördag, jag har tvättat och egentligen tänkt städa men det är alldeles för mörkt för att se ordentligt, så jag ska förmodligen göra städa imorgon istället.

I vanlig ordning är musiken mitt sällskap, ihop med två snuttiga katter. Ska göra mig en mugg te snart och sedan kika lite på YouTube och efter det slå mig ner framför många avsnitt av Buffy. Låter som en bra lördag, eller ja... en vanlig lördag in the life of Emelie. De flesta har väl mer sociala planer för lördagar. Nåväl, det är som det är. Jag skulle ändå inte orka med folk, så trött och seg som jag blivit på sistone. Det är änna läskigt hur fort man förändras bara man blir lite äldre. Inte personlighetsmässigt, men orkersmässigt. Så fort jag fyllde arton försvann all ork att vara uppe nätterna långa och härja runt. Det är ytterst sällan jag orkar göra något speciellt, jag kan liksom inte styra det. Att vara uppe natten lång går ibland, men nu har jag ingen anledning att vara uppe, jag bara är det för jag inte kan sova. Förr satt jag uppe och chattade med folk hela dagarna, men det gör jag inte längre. Jag har inte varit inne på MSN på flera månader, och Facebook-chatten är jag utloggad från. När man väl är inne så är det aldrig någon av dem man vill ska skriva till en som skriver, det är bara barn som tror de är vuxna som skriver eller folk jag inte ens visste jag hade på min vänlista.

Det är fem veckor kvar till jul, jag vet inte vad jag tycker om det. Måste köpa allas julklappar nu i november när jag får mina pengar men ärligt talat har jag inte en endaste aning om vad jag ska köpa till någon. Jag tycker det är supersvårt att köpa presenter, jag är alltid rädd att den inte ska vara bra eller önskad. Sen kommer jag aldrig ihåg vad folk tycker om, så jag chansar i regel alltid och nja, man vet ju inte riktigt om den som får presenten verkligen uppskattar den eller bara låtsas. Hoppas det finns mycket fint i affärerna så det blir lite enklare.

Nej nu måste jag ha mitt te. Vi hörs.

Jag var verkligen övetrött imorse och orkade inte hålla uppe ögonen, så jag fick avboka mötet med psykologen och fick en ny tid nästa vecka istället.
Somnade om, vaknade vid tjugo i två och masade iväg mig till ICA där jag hämtade ut mitt paket från H&M. Jackan passar och jävlar vad den är vacker! Kommer bo i den. Ryggsäcken var superfin den också.

Kom hem, kollade posten och hade fått min månadsfaktura från Klarna. Satte in att den ska dras den 27e när jag får pengar så det är gjort. Väntar bara på faktura från Fortus också, sen är alla räkningar med i kalkyleringarna.

En av katterna (misstänkt nummer ett är Angel) har kissat ner en av mina fotöljer och mitt överkast, så jag har fått skura fotöljen och ska tvätta imorgon. Luktar ammoniak i hela lägenheten, vilket inte är en speciellt trevlig doft, så jag hoppas den går bort.

Ska ringa mamma och sen ska jag diska. Vet inte vad all disk kommer ifrån, diskade i förrgår och alla tallrikar är redan smutsiga. Man kan nästan tro det bor ett litet matmonster hos mig.

 

Nåväl, det var allt för nu. Ska starta om datorn så uppdateringarna installeras och så diska, sen se på Buffy och dricka te. Ha det fint.

Usch, imorgon måste jag gå upp redan klockan nio. Ska göra en hel del imorgon, först ska jag se till att vakna (det är ju ganska viktigt) och sen ska jag åka till torget, köpa busskort och sen ska jag till psykologen. Efter det ska jag till soc och lämna papper, och efter det ska jag åka till ICA och hämta mitt paket från H&M. Sen vet jag inte vad jag ska göra, antaligen titta på Buffy. Såg klart säsong fem igår, kollade på åtta avsnitt så det tog upp ganska lång tid då genomsnittet av avnsitten är på 42 minuter. Ska snart börja kolla på säsong sex, måste bara göra mig te och få min fot att vakna. Angel har använt den som kudde.

Sen har jag kommit fram till en sak; jag är 20 år, fyller 21. Jag vet fortfarande inte min sexuella läggning. Jag har aldrig varit kär i en tjej, inte i den bemärkelsen. Jag tycker däremot att tjejer kan vara finare än killar, men bara för det betyder det ju inte man måste vara intresserad av tjejer. Jag har varit tillsammans med en tjej, men jag kunde inte älska henne. (Hon var inte riktigt klok, om ni förstår...)
Så ja, jag tänker helt enkelt; varför är folk så tokiga i att tjata om sexuella läggningar? Varför måste man sätta sig i en kategori, en grupp, ett fack? Samma med "raser" och hudfärger. Varför kan man inte bara acceptera att människor är människor, oavsett hudfärg. Kärlek är kärlek, oavsett kön. Jag tycker inte man ska behöva tänka på det mer än så. Världen är tillräckligt skruvad som den är, ge det inte mer näring.
Kanske jag kommer klassas som hetero, bi, gay, trans en dag, men ärligt talat, jag bryr mig egentligen inte. Så länge jag kommer hitta någon som älskar mig, och som jag älskar tillbaka, så spelar inget annat någon roll.

 

Har sovit ett par timmar efter att jag kom hem från psykologen. Är verkligen supertrött men ska dricka lite te och se om jag orkar titta på Buffy. Är säsong fem nu, och jag tycker inte den är så värst intressant eftersom det nästan är samma "bad guy" igenom hela säsongen. Sen dör ju Buffy i sista avsnitter av säsongen och då sitter jag alltid och storgråter. Men jag får plöja igenom, var längesedan jag tittade på Buffy nu.

Har enorm huvudvärk, hjälper inte att jag tagit två Alvedon för någon timme sedan. Får ta två till innan jag exploderar. Näsan rinner och jag har fått torr hy till det. Kan ju inte bli bättre... jävla kroppshelvete vad jag hatar dig.

Har fått sms från posten att mitt paket från H&M finns att hämta, så jag går antagligen dit imorgon. Jag har känslan av att jackan kommer vara för liten trots att jag valt största storlek, men vi får se. Nu måste jag ha huvudvärkstablett ASAP.

Idag är verkligen en sån dag jag bara vill sova bort. Sov nästan hela dagen igår, var helt slutkörd. Idag när jag vaknade av alarmet kände jag bara att nej, jag orkar inte gå upp. Men jag kom upp i alla fall, även om jag känner mig mer död än levande.

Har påbörjat del 2 av frågegenomgången hos psykologen. Börjar ju undra hur jävla många frågor där finns egentligen, har ju hållt på med del 1 i två månader minst. Men Ulla berättade att hon efter många om och men fått tag på min socialsekreterare, som faktistk beviljat mig månadskort för i alla fall en månad, så på torsdag ska där infinnas 350kr på mitt konto som jag får köpa busskortet för. Då blev jag glad, när jag fick höra det. Vågar nästan inte kolla mitt saldo på mobilen med tanke på hur många sms-biljetter jag köpt denna månad. Kan tänka mig det är över 400kr, hittils. Inte bra.

Värmer ugnspannkaka och har bokat tvättid. Herregud vad det var uppbokat, fanns tid först på lördag. Jag vet inte riktigt hur det ska gå ända tills dess för jag har verkligen inga rena kläder alls. Och så måste jag till psykologen igen på fredag. Får väl i värsta fall rota igenom tvättpåsen efter de renaste plaggen som finns i den. Äckligt men ja, vad ska man göra?

Nu ska jag kika runt. Ha det fint.

Jag tänkte tipsa om ett av mina favoritband, Mest. Jag länkar en diskografi med originalbandet som la ner 2005. Det här är ett band som gjorde fantastisk skatepunk med riktigt bra texter, sjukt bra musik och var allmänt helt jävla bäst. Jag kommer alltid lyssna på detta underbara band, och tycker det är frukansvärt synd att bandet splittrades. Själva bandet "Mest" kom tillbaka för några år sedan, men endast sångaren är kvar som originalmedlem, vilket inte är samma sak. Även själva musiken är lite annorlunda, och enligt mig är originalet bäst. Jag länkar fyra underbara skivor i samma torrent, så den som vill lyssna på riktigt bra musik; ladda ner! :)

Länk.

Å,  vad trött jag blir. Ville ju ha en superfin och unik design men alla idéer försvann. Får vara denna halvdana sålänge, tills jag kommer på något bättre. Måste även ta tag i att byta smycket till min septum för jag vill inte ha hästskoring men jag får inte på CBR ringarnas kulor själv. Det kostar att byta smycke på studion i Vänersborg om man inte köper nytt, hur mycket det kostar vet jag dock inte, men jag har ingen lust att betala för något som går på under en minut.
Vi har ju en studio här i Trollhättan men jag tycker den piercern är superdålig, både av vad jag själv varit med om (har endast bytt smycken där, men det är inte ovanligt att få tången i näsan eller läppen och det gör ONT!) och sen har man ju läst så otroligt mycket av folk som piercat sig där som fått ta om hålen flera gånger för att det blivit snett. Så jag gillar inte den studion. Sen vet jag inte om jag ska ha svarta eller silvriga piercingsmycken heller, allra helst skulle jag ju vilja kunna sätta fast CBR ringar själv så jag kan byta lite när jag känner för det, men de tängerna är ganska dyra och sen vet jag inte alls hur man gör. Jag tycker svarta smycken passar mer när jag har mina kill-perioder, och silver passar mer när jag känner mig lite feminin. Man ska väl egentligen inte dra sådant över en kant, villket jag inte direkt gör heller för det beror ju lite på ansiktsdrag och mycket därtill vad som passar, men så tycker jag i alla fall. Tycker det är så jobbigt att precis allting man tycker om måste ha så många följdfrågor! Som att bestämma vad man ska ha på sig på morgonen, vad man ska ha för frisyr (om man nu har någorlunda långt hår och kan fixa sitt hår...) och sen att bestämma sig för vilka smycken man ska ha. Piercingsmycken är ju precis som vilka smycken som helst, man vill byta då och då. Dock tycker jag svarta kindpiercingkulor är lite för dramatiska, så jag vet inte. Vill ju dock ha samma färg på alla piercingsmycken, känns som jag klär bäst i det. Åh, vad jobbigt allt ska vara. Men vad tycker du? Allid roligt med lite olika perspektiv.

Nej men nu får jag väl ta och avsluta här. Blir bara allmänt frustrerad!

 

Jag håller på att baka kladdkaka i långpanna och jag tror nog det kommer bli gott!
Hade ett sex-pack med ägg kvar sen Julia var här och i och med att jag varit på sjukhuset har jag inte kunnat använda äggen och de var väl på vippen att ruttna så det var ju tur jag hade övriga bakingredienser kvar så jag kunde baka kladdkaka. Älskar kladdkaka, men det gör väl de allra flesta.

Imorgon går bussarna så himla dåligt; bara en gång i timmen. Och eftersom jag hatar att vara sen får jag ta bussen som går fem över halv två, så jag kommer vara hos mamma och Tommy en timme innan bestämd tid. Jag är i och för sig nästan alltid en timme tidig när jag ska hem till dem, oftast två. Jag tycker verkligen inte om att vara sen men det hade ju varit bra om bussarna gick lite oftare.
Nu ska jag kolla till kladdkakan!

Jo, just ja. I veckan kikade jag in på H&M's hemsida bara för att kolla om de fått in något fint, vilket de hade. En hel del faktiskt. Jag beställde en fuskpälsjacka, för jag älskar fuskpäls och sen är den leopardmönstrad vilket jag älskar, älskar, älskar! Beställde även en leopardmönstrad ryggsäck som blir perfekt att ha till lite varmare väder. Jag har velat ha en ryggsäck länge nu, men aldrig hittat någon som varit perfekt. Denna är inte perfekt i formen, men jag tycker den är fin ändå. Skulle vilja ha en klassisk rundad ryggsäck men jag får hålla koll längre fram mot våren. Här kommer bilder på min beställning i alla fall:

Beräknar få paketet på tisdag :)

Imorgon ca halv tre kommer mamma och hämtar mig och kör hem mig. Överläkaren här hade inte fått tag i min läkare i öppenvården men han skulle försöka imorgon igen. Jag berättade att det var flera veckor sedan jag ringde till min läkares sekreterare och bad henne skriva en lapp till Per, som min läkare heter, angående att han ska ringa upp mig så vi kan prata medicin, och att han fortfarande inte ringt upp. Gabriel (överläkaren) sa att ja, Per är lite av en slöfock ibland. Enligt min erfarenhet av Per är han inget annat än en slöfock, därför hoppas jag att jag kan slussas över till psykos helt så jag kan få tätare läkarkontakt. Ulla sa att det vore mycket bättre för mig, och det tror jag med.

Har kikat runt på lite olika bloggar för att få inspiration till en ny design, men inga har något som verkligen sticker ut som man bara tänker "Wow! Sådär skulle jag kunna ha också!" Det är lite trist, och jag är inte inne i en sån kreativ period just nu. De kommer och går, de där perioderna.

Har även funderat lite kring mitt hår. Vill bli blond igen, trots att jag vet att mitt hår kommer hata mig föralltid ännu en gång. Men jag tänkte bleka tills det blir gult, sedan köpa en blond hårfärg, alltså ingen blekning. Sen ska jag använda massor av silvershampo så håret blir vitt, för jag tycker det är så himla fint. Visst sliter silvershampo på håret också, men inte som blekning. Kan ju räkna med minst två centimeters håravfall men ja, ändå.

Nu: mot inspiration!

Jag pratade med min kontaktperson idag, och vi bestämde att jag ska ha utskrivningssamtal imorgon och åka hem på fredag. Kan ju inte annat än längta sönder efter mina egna rutiner, om man nu kan kalla dem för rutiner.

Just nu sitter jag i korridoren och försöker installera Instagram men det verkar ju vara omöjligt. Jag har uppdaterat min version till senaste men ändå står det att Instagram inte är kompitabelt med min enhet. Jag har försökt i flera timmar men nu ger jag snart upp. Ska i alla fall installera Reseplaneraren för Västtrafik men sen vet jag inte om jag orkar leta mer roliga appar. Mobilen funkar i alla fall även om jag fick systemåterställa den för några minuter sedan för det stod att om man hade problem med att ladda ner appar kunde man göra en återställning, men inte fan hjälpte det.

Någon annan med samma problem? Jag har själv en Sony Ericsson Xperia X10 Mini Pro och alla appar utom instagram funkar, så jag vet inte vad det är för fel på skiten. Tålamod är en dygd.

Tänkte börja med en ny bloggdesign till helgen. Tycker denna är så tråkig. Vill ha något nytt och fräscht, men jag har inga direka idéer. Någon som har lite kreativitet att dela med sig av?

Ska fortsätta med  musik och internet nu, så jag skriver imorgon igen. Ha det fint.

 

Om tjugofem minuter är det testund, sedan ska jag få mina Zopiklon och som alltid när jag är inlagd stämmer inte medicinlistan. Jag ska ha två femmor Zopiklon, i listan de har här står det att jag ska ha en 7,5a. Igår fick jag två femmor i alla fall, det beror lite på vem som delar medicin.

Imorgon ser jag fram emot att prata med min kontaktperson angående vistelsen och när jag kan åka hem. Jag hoppas det blir snart, för jag hatar verkligen sjukhus. Ser även fram emot att hämta min söta lilla mini Xperia som jag innerligt hoppas funkar nu. Men det borde den ju göra eftersom jag får tillbaka den, de kan ju inte gärna skicka tillbaka den om den fortfarande är trasig.

Med detta inlägg säger jag god natt. Tar en tidig buss hemåt imorgon så jag får mata älsklingarna och hämtat ut mobilen. Sen vet jag inte vad jag ska hitta på, laddade ner en film igår som heter "The Ward" som verkar väldigt bra. Många som lägger upp GIF's från den filmen på Tumblr och det var därifrån jag fick veta vad filmen heter. Så den kan jag ju alltid kika på. Det verkar vara en film i min smak.

Ni får ha det så bra och sova gott när ni än somnar. Jag skriver imorgon, och kommer även skaffa Instagram imorgon då jag har 3GB fri surf med mitt nya abonnemang. Men nu ska jag sätta mig i matsalen och invänta att klockan ska bli tio så jag kan dricka blåbärste.

Mötet hos psykologen gick ut precis på vad jag väntat mig. Jag stannade inte timmen ut, för jag höll på att somna. På vägen ut från byggnaden träffade jag på Äcklet igen, och jag ville bara dö. Ulla skulle ju se till att våra tider inte krockade, men tydligen har hon inte gjort det. Vill så gärna att han bara ska försvinna, jag vill inte höra "I love you so much, I miss you and I think about you all the time, you're so beautiful" från en människa jag inte känner. Han kysste mig vid ett flertal tillfällen men jag knuffade bort honom och sa att jag verkligen måste gå ungefär tio gånger, ändå fortsatte han och jag var så jävla nära på att sparka honom mellan benen. Kan inte folk bara lämna mig ifred?!

För några timmar sedan fick jag sms om att min mobil är färdig med lagningen så imorgon ska jag hämta ut den, så det ska bli spännande att se om den funkar nu. Jag hoppas innerligt att den gör det, för jag tycker om den.

Har även lyckats tappa min stav till näsvingen, och jag har bara en kvar men där har stenen lossnat men jag får väl ha den så länge, så den får jag komma ihåg att hämta imorgon. Såklart har jag med extra kulor till mina piercingar, men inte min extra näsvingsstav, eller skruv eller vad man nu ska kalla dem. Det är egentligen inte så viktigt.

Just nu sitter jag i korridoren och lyssnar på musik. Det var middag för ett tag sedan men inget jättegott. Ska göra ugnspannkaka imorgon när jag åker hem och matar katterna och hämtar mobilen. Sedan ska jag ha samtal med min kontaktperson angående hur länge jag planerats vara kvar här. Jag vill egentligen bara hem, så jag får väl se. Ingen pratar ju med mig och det är inte kul att bara tråka runt om dagarna. Slutenvården är ju ingen direkt terapi eller hjälp för fem öre. Man bara är här.

Nu ska jag fortsätta lyssna på finaste GC och kolla runt på nätet.

 

Hej där. Jag tänkte skriva lite om vad som händer just nu och lite om mitt mående, hur saker och ting som lovats inte blev av osv.

År 2010, alltså för två år sedan, var jag inte längre välkommen att bo hemma. Jag hade skurit mig allvarligt, en artär hade jag skurit sönder så jag svimmade på väg till akuten. Efter det orkade inte min familj med mitt svåra självskadebeteende så jag fick flytta till ett korttidsboende som i enkelhet heter Kortbo. Efter två överdoseringar i självmordssyfte och många turer till akuten var jag inte längre välkommen där heller, så efter den sista intoxen på Kortbo fick jag läggas in i slutenvården och spendera hela sex månader där för ingen visste vart jag skulle ta vägen. Under den tiden pågick jag även en utredning på BUP för diagnos. Jag fick fyra diagnoser; PTSD, ospecificerad personlighetsstörning som varierar mellan paranoid personlighetsstörning och borderline, recividerande depression med psykotiska symptom samt dissociativt syndrom.
I december 2010 gav socialen ett förslag om behandlingshem. Det pratades om Villa Trestad, men det skulle läggas ner i mars så det var ingen idé. Jag fick åka och titta på ett behandlingshem i Göteborg som heter Lillgården och det verkade jättebra där och jag fick en plats där och allt, men då ville soc inte betala. Så jag fick spendera ytterligare tre månader i slutenvården. I mars fick jag tillåtelse att leta lägenhet som skulle betalas av socialtjänsten, men vi alla visste ju att det inte vore det bästa för mig med tanke på min svåra problematik.
Hursomhelst så fick jag flytta till min lilla lägenhet den 1a april 2011. Jag började på vuxenpsyk i öppenvården och där tyckte de inte mina diagnoser från BUP stämde, så en ny utredning påbörjades. Efter tre månader sa min psykolog Anna att hon inte kunde sätta en diagnos på mig, för att jag var för svår att diagnostisera. Jag fick sedan gå i vanlig samtalskontakt men det märktes tydligt att det inte gick bra, dels för att jag inte vill ha någon samtalskontakt för jag tycker det är jobbigt att prata med främlingar och jag tycker inte om att prata om mina problem. Jag kan skriva om dem, men jag tycker inte om att prata om dem.

Vi beslutade att göra en ny diagnosutredning som påbörjades förra hösten, och den håller jag fortfarande på med. Egentligen skulle utredningen varit klar i oktober detta år, men det har inte blivit så. Jag kan tänka mig att det tar kanske fem-sex gånger till innan allt är klart. Jag har även sökt till gruppboende både i Trollhättan och Vänersborg men där skrattade de bara åt mig och sa att det inte finns en chans i världen att jag ska få flytta dit bara för jag endast har boendestöd en gång i veckan. Men det är ju inte boendestöd som avgör hur jag mår, jag klarar ju hemmet ganska bra, det är mig själv jag inte kan ta hand om och det kan ju inte boendestödet göra något åt.
Trollhättans kommun har i alla fall bett om att få läkarintyg från min läkare och ett intyg från min psykolog. Jag och Ulla, min psykolog, ska när allt är klart leta boenden i andra närliggande kommuner, men ingen på mer än en timmes avstånd. Jag skulle gärna vilja bo i Göteborg då jag är född och uppvuxen där delvis, och jag har alltid haft Göteborg nära hjärtat. Men vi får se hur det hela artar sig, jag ska träffa psykologen idag och lämna in ett formulär som mamma fått fylla i med frågor om hur jag var mellan åldrarna fem till femton.

Jag kan ju också berätta att jag skäms inte för mina ärr, jag skäms inte för min självskada. Jag har skurit mig i sju år, jag började alltså när jag var tretton. Först när jag var sexton uppmärksammades det av skolsköterskorna på gymnasiet och jag hade även en ätstörning som började i åttan, men efter att jag började på BUP och fick Remeron som medicin gick jag upp hela trettio kilo på två månader för att BUP och mamma tyckte jag behövde gå upp några kilon, men vad BUP inte berättade var att Remeron gav kraftig viktuppgång och jag tyckte jag var fet som jag var när jag vägde som minst. Jag vägde 14kg under normalvikt till min längd, men jag kunde inte se det. Idag ser jag ju skillnad på bilder från förr, jag saknar min kropp och jag försöker gå ner i vikt men det går inte så bra. Jag har även haft många perioder där jag spytt upp maten, oavsett om jag ätit lite, ingenting alls eller överätit. Sedan är jag även tablettmissbrukare och när jag har pengar till sprit dricker jag en flaska vodka helt själv på en kväll. Jag har inga vänner kvar i min stad, lilla äckliga Trollhättan, så jag har ingen att umgås med om dagarna. Jag lever ett väldigt ensamt liv vilket kan vara både bra och dåligt. Jag har alltid varit en ensamvarg men man kan inte vara ensam för mycket heller, då blir man bara ännu värre deprimerad och det resulterar i överdoseringar och besök till akuten.

Min psykolog har gjort bedömningen att jag är väldigt stresskänslig, vilket innebär att minsta lilla rubbning i vardagen blir katastrof för mig. Därför är det viktigt att jag äter, sover och rör på mig i normala mängder, men jag har haft sömnproblem sen jag var barn och ingen sömnmedicin jag prövat har hjälpt, och jag har testat så många olika mediciner för nästan allt som finns och ingen har hjälpt. Äta gör jag ju i alla fall en gång om dagen, förutom när jag är inlagd för då äter jag överdrivet ofta för det är det enda man kan göra förutom att sova eller skriva om man har med sig datorn.
Jag rör mig heller inte särskilt mycket, men det är för att jag har socialfobi och är paranoid och tror att alla ska mörda mig om jag går ut. Den enda gången jag går ut själv är när jag ska snabbköpa något från ICA som ligger fyra kvarter bort eller när jag ska åka bussen till psykologen. Men jag är rädd så fort jag går ut, det tycker jag verkligen inte om. Sen har jag tendensen att träffa på väldigt äckliga människor när jag är ute. För två veckor sedan blev jag förföljd av en man som sedan kysste mig rakt på munnen men jag knuffade bort honom, fastän jag allra helst skulle viljat slå skiten ur honom. Men jag är en sådan person som inte kan säga nej, jag anser mig inte ha något värde och det ställer till mycket problem för mig.

Min uppväxt har inte varit den lättaste. Det var jag, mamma och syster. Pappa var aldrig riktigt med i bilden, han stack när jag var tre och kom tillbaka något år senare, och mitt första barndomsminne är att pappa kedjar fast mig i min barnstol, en sådan man sitter i när man ska äta. Sen skiljde mina föräldrar sig år 2000, jag träffade honom kanske tre gånger efter det då de hade delad vårdnad, men varken jag eller min syster ville träffa honom så det var många besök från socialtjänsten och många besök för mamma i domstol och tingsrätt för att få egen vårdnad. Pappa ville inte ens skriva på att vi ville byta namn, det tog två år innan det gick igenom. Så nu har jag inte träffat min pappa sedan jag var åtta år och jag saknar honom inte. Han var aldrig hemma när vi väl bodde ihop, han spenderade all tid hemma hos sin mamma och spelade datorspel istället för att vara med sin familj.

Skolan var inte heller bra. Lärarna var i maskopi emot mig och hittade på saker om mig så jag fick träffa rektorn minst tre gånger i veckan redan från årskurs två. Jag älskade att studera, men jag hatade själva skolan. Värre skola har jag aldrig hört talas om. Värst var när jag gick i fyran och skulle diska ihop med min klasskamrat, då vi elever diskade och städade och lagade maten på skolan.
Denna gång var de som diskade innan oss en timme sena, så jag fick för att säga till dem att skynda sig för vi ville inte bli försenade bara för att de var sega. Så jag gick in i köket för att se att de bara fjantade runt och inte ens börjat med disken. Då ropar de på mat tanten och ljuger ihop att jag slagit dem och gjort sönder en hel back med glas. Hon såg mycket väl att inga glas var sönder, men hon tog ett hårt grepp om min arm och började släpa mig ut i köket. Då jag gjorde motstånd kallade hon in högstadiefröken som hjälpte till att släpa och kasta ut mig, för att sedan stänga kökdsdörren rakt framför ansiktet på mig. Sedan låste dem dörren och jag åkte bussen hem och storgrät.

I åttan blev jag tillsammans med min första pojkvän. Vi var tillsammans i tre år men det var både de värsta och de bästa åren i mitt liv. Han var nämligen väldigt instabil i humöret, kunde misshandla mig, strypa mig tills jag svimmade och sedan sitta och gråta för att han inte visste vad han gjort. Det var även hans fel att jag som fjortonåring blev våldtagen av en okänd man, då min pojkvän gick iväg med dessa främmande män för att få öl utköpt från 7eleven. Jag dricker inte ens öl.
Tanken var att vi skulle åka till Ingetorpssjön för att bada i månskenet, men Benji, min pojkvän, tyckte det vore roligare att åka till Göteborg och leta upp någon som kunde köpa ut alkohol.
Hela historien om våldtäkten tänker jag inte berätta, jag mår fortfarande dåligt över det hela och skyller inte bara på Benji, jag skyller även på mig själv. Jag trodde att våldtäktsmannen sa hej till mig och Benji, men han sa hej till sina kompisar som var bakom oss. Hade jag inte sagt hej hade han kanske aldrig börjat prata med oss, hade jag inte sagt hej kanske jag aldrig blivit våldtagen...

Det var lite om min historia från de senaste åren. Sen finns det ju oändliga historier från Vänerviken, som är barn och ungdomspsyk i slutenvården. Det får jag skriva om en annan dag, annars blir inlägget alldeles för långt.
Ha det fint, allesammans.

När jag var ute och rökte kom Adam som jag träffat på ungdomspsyk och det visar sig att han också är inlagd. Vi har träffats några gånger på olika psykavdelningar och han är väldigt trevlig och rolig att umgås med. Vi bestämde oss för att fika, han bjöd på en cola som vi delade på och jag köpte en cocosrulle som tyckte det var jättekul att drösa ner hela mig med cocos. Det var gott i alla fall.
Tanken var att vi skulle sätta oss i cafeterian med min dator men jag är trött och inte på humör att vara social. Man blir så himla trött när man är inlagd, och att jag inte fick prata med överläkaren gör mig irriterad. Jag vill ju veta hur länge de beräknat att jag ska stanna, men tydligen går det inte an. Och istället för att jag fått prata med läkaren här om medicinändringar skulle överläkaren här, Gabriel, ringa till min läkare i öppenvården. Jag tror ju inte det kommer gå bra, med tanke på att jag för tre veckor sedan ringde min kontakt på öppenpsyk och bad henne kontakta min läkare Per om att han skulle ringa mig så jag kan få prata medicin. Han har fortfarande inte ringt, så jag tror inte riktigt på att Gabriel kommer få tag på honom heller. Visst kan jag förstå att man är upptagen, men Per får man träffa ungefär en gång per år och det räcker inte. Jag har ingen effekt av någon utav mina mediciner och det har jag tjatat om i flera månader men inget händer ju. Man hamnar alltid mellan stolarna precis hela tiden och jag är så satans trött på det.

Ska i alla fall till Ulla imorgon, min psykolog. Det kommer väl mest bli frågor om varför jag överdoserade och varför jag skar mig, men det är ju ingen nyhet. Jag gör ju så när jag mår dåligt, det vet alla som känner mig, och jag vill inte prata om det för jag vill bara få gjort den förbaskade utredningen så jag kan få klart ett intyg från Ulla till soc så jag kan ansöka om gruppboendet på nytt. Och så vill jag så gärna få min diagnos, som skulle varit klar i oktober men det blev ju inte riktigt så. Tycker inte det händer någonting alls.

Ska skriva lite på boken, känns som att när jag kommit till sida 100 så har jag kommit någonvart. Men det tar sån tid att komma på rätt ord och formuleringar. Men det är bara tre sidor kvar till hundra. Det klarar jag.
Med detta säger jag hej för nu. Skriver mer senare.

Jag är på kort besök hemma för att packa saker. Jag är nämligen inlagd återigen, denna gång på slutenvården, avdelning 57. Nästan alla i personalen känner igen mig, men ingen av patienterna har pratat med mig. Åkte in för att bli sydd i förrgår, fick åka till Uddevalla och sy. Sedan blev jag tvingad till psykakuten eftersom jag skurit mig så nära en intox, och där beslutades det att jag var för instabil för att få åka hem. Så jag har spenderat en natt på avdelningen och vet inte när jag får komma hem. Jag skulle pratat med läkaren idag men det blev inte av, så jag vet ärligt talat ingenting.

Jag har packat klart allting nu i alla fall, ska passa på att äta något gott för sjukhusmaten är inte god. Jag kommer ta med datorn men kanske inte kan uppdatera lika ofta. Ska i alla fall försöka, men mest av allt vill jag bara sova bort hela livet. Är så trött på allt.

Har i alla fall egen utevistelse sen idag. Så det är bra, då får jag lov att gå utanför avdelningen och gå på permission.

Imorgon ska jag till psykologen och jag kan bara tänka mig vad hon kommer säga. Men det finns inte så mycket att säga egentligen; jag mår inte bra och därför blir saker och ting som de blir.

Nu ska jag packa ner datorn.

Fick ett infall att pierca earl, men efter sjätte försöket och det fortfarande inte blev rakt fick jag agressionsutbrott. Hela badrummet var nerblodat för det tycker min kropp är jätteroligt verkar det som.
Så jag piercade vertical labret istället, men den hamnade för långt in, den råkade hamna igenom läppen nära tänderna i underkäken. Så tå fick jag göra om den också, men nu sitter den där den ska i alla fall. Fast jag hade glömt hur konstigt det känns i början att ha något i läppen som sitter på själva läppen. Men man vänjer sig.

Jag har även i tre omgångar försökt sminka mig. Första gick okej, sen fick jag för mig att pierca earl så fick jag blod i hela ansiktet och då jag det åt skogen. När det slutat blöda försökte jag sminka mig en gång till, men då började det blöda igen, så jag fick lite utbrott och tvättade av sminket igen, och satte plåstertejp över hålen i earlen. Nu har jag gett upp det här med att fixa mig. Jag lyckades i alla fall sätta i en bit löshår i luggen, som nästan matchar min hårfärg. Syns ju ingen jätteskillnad, båda är rödbruna. Men jag vill nog vara blond igen. Jag trivs i det, även om mitt hår avskyr blekningarna. Men jag ska bleka det två gånger, max tre, sen köpa en ljusblond hårfärg och ett bra silvershampo. Jag älskar ju Matrix silvershampo; So Silver. Det blir jättebra på mig. Men inget slår Stargazers silvertoning. Den gjorde mitt kyckling gula hår vitt på två timmar. Får se om jag kan beställa den när jag får pengar, för just nu har jag 18kr att leva på hela månaden, så ne, det får dröja med hårfärgning.

Ja det var nog allt för nu. Många sover nog redan men jag är inte ett dugg trött. Det är nog för de sex Zopiklon jag tog. Konstigt, de är sömntabletter och jag ska ta två om dagen, men inte fan blir man trött av det. Nu har jag tagit sex stycken och är överdrivet pigg. Crazy, crazy world.

Jag var tydligen rejält derdrogad efter mer tabletter än jag trodde jag hade. Kom ihåg att jag tog runt tjugo, och hade kanske runt trettio kvar, men när jag kom idag efter att ha spenderat natten på akuten och intensiven för överdos jag inte minns någonting av, så kom jag hem för en stund sedan och kollade hur många tabletter jag hade kvar vilket inte direkt var mycket. Hade sex sömntabletter kvar, och dem har jag tagit. De gör mig ändå inte trött.
Hade chansen att få träffa en läkare på psykakuten men då hade jag fått vänta i åtta timmar och det ville jag inte. Så jag blev utskriven och är hemma nu, vilket är ganska uppenbart. Och ja, jag är en pillermissbrukare. Så ofta som jag överdoserar receptbelagda mediciner klassificerar mig som det, enligt min psykolog. På BUP ansåg de mig vara alkoholist, och då var jag sexton-arton. Känns ju jättebra med alla dessa hårda benämnelser på en.
Och ja, jag skriver om det här för jag tycker att alla delar av mig själv är bra för folk att veta. Jag är ju inte bara deprimerad, ångestfylld och självdestruktiv. Jag är en människa också, fastän jag helst av allt önskar att jag inte var det. Människor är onda.

Så det var det. Kan tänka mig att minst en kommentar kommer skriva något taskigt. Men hey! Jag är ju bara ärlig. Det självdestruktiva är en del av mig. Kan man inte acceptera det så har man ingen anledning till att stanna.

 

Bilden är från förra månaden, tror jag.

Men att bo ensam med djur begränsar en ganska rejält. Det var något jag aldrig riktigt tänkt på innan. Man blir ganska fast i hemmet, vilket går bra nu när jag är sjukskriven, men så fort jag åker någonstans över dagen får jag ångest över att jag lämnar mina älsklingar ensamma. De har ju varandra, men det känns ändå hemskt. I vissa lägen önskar jag att man hade någon som kunde ta hand om dem när man är borta.

Det känns om att jag skrivit ganska mycket nu, så jag avslutar här. Jag har egentligen mer att skriva men jag låter det vara. Det kan jag ju spara till boken.

Det har varit sex jättebra dagar med finaste Julia här. Även om jag varit extremt seg så har det varit bra och man kan inte annat än trivas när man umgås med en sådan bra vän som henne. Jag är tacksam att jag fått lära känna en såpass underbar människa!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag, jag känner mig rätt tom på ord och skulle egentligen vilja sova en stund men jag tror jag ska hålla mig vaken ett tag till. Förkyldningen är inget bättre, jag är konstant täppt och hostar till och från, fast det känns mer som rethosta än sjukhosta.

Väntar på att mormor ska ringa upp, jag ringde henne men så ringde någon på hennes dörr så vi la på för nu.

Imorgon kommer mamma och klipper klorna på vilddjuren, så ska jag bjuda på brownies som jag och Julia bakade häromdagen. De blev faktiskt väldigt goda.

Nej nu är ordförrådet slut. Jag skriver mer när jag har något att skriva om.