När jag var ute och rökte kom Adam som jag träffat på ungdomspsyk och det visar sig att han också är inlagd. Vi har träffats några gånger på olika psykavdelningar och han är väldigt trevlig och rolig att umgås med. Vi bestämde oss för att fika, han bjöd på en cola som vi delade på och jag köpte en cocosrulle som tyckte det var jättekul att drösa ner hela mig med cocos. Det var gott i alla fall.
Tanken var att vi skulle sätta oss i cafeterian med min dator men jag är trött och inte på humör att vara social. Man blir så himla trött när man är inlagd, och att jag inte fick prata med överläkaren gör mig irriterad. Jag vill ju veta hur länge de beräknat att jag ska stanna, men tydligen går det inte an. Och istället för att jag fått prata med läkaren här om medicinändringar skulle överläkaren här, Gabriel, ringa till min läkare i öppenvården. Jag tror ju inte det kommer gå bra, med tanke på att jag för tre veckor sedan ringde min kontakt på öppenpsyk och bad henne kontakta min läkare Per om att han skulle ringa mig så jag kan få prata medicin. Han har fortfarande inte ringt, så jag tror inte riktigt på att Gabriel kommer få tag på honom heller. Visst kan jag förstå att man är upptagen, men Per får man träffa ungefär en gång per år och det räcker inte. Jag har ingen effekt av någon utav mina mediciner och det har jag tjatat om i flera månader men inget händer ju. Man hamnar alltid mellan stolarna precis hela tiden och jag är så satans trött på det.

Ska i alla fall till Ulla imorgon, min psykolog. Det kommer väl mest bli frågor om varför jag överdoserade och varför jag skar mig, men det är ju ingen nyhet. Jag gör ju så när jag mår dåligt, det vet alla som känner mig, och jag vill inte prata om det för jag vill bara få gjort den förbaskade utredningen så jag kan få klart ett intyg från Ulla till soc så jag kan ansöka om gruppboendet på nytt. Och så vill jag så gärna få min diagnos, som skulle varit klar i oktober men det blev ju inte riktigt så. Tycker inte det händer någonting alls.

Ska skriva lite på boken, känns som att när jag kommit till sida 100 så har jag kommit någonvart. Men det tar sån tid att komma på rätt ord och formuleringar. Men det är bara tre sidor kvar till hundra. Det klarar jag.
Med detta säger jag hej för nu. Skriver mer senare.