Mötet hos psykologen gick ut precis på vad jag väntat mig. Jag stannade inte timmen ut, för jag höll på att somna. På vägen ut från byggnaden träffade jag på Äcklet igen, och jag ville bara dö. Ulla skulle ju se till att våra tider inte krockade, men tydligen har hon inte gjort det. Vill så gärna att han bara ska försvinna, jag vill inte höra "I love you so much, I miss you and I think about you all the time, you're so beautiful" från en människa jag inte känner. Han kysste mig vid ett flertal tillfällen men jag knuffade bort honom och sa att jag verkligen måste gå ungefär tio gånger, ändå fortsatte han och jag var så jävla nära på att sparka honom mellan benen. Kan inte folk bara lämna mig ifred?!

För några timmar sedan fick jag sms om att min mobil är färdig med lagningen så imorgon ska jag hämta ut den, så det ska bli spännande att se om den funkar nu. Jag hoppas innerligt att den gör det, för jag tycker om den.

Har även lyckats tappa min stav till näsvingen, och jag har bara en kvar men där har stenen lossnat men jag får väl ha den så länge, så den får jag komma ihåg att hämta imorgon. Såklart har jag med extra kulor till mina piercingar, men inte min extra näsvingsstav, eller skruv eller vad man nu ska kalla dem. Det är egentligen inte så viktigt.

Just nu sitter jag i korridoren och lyssnar på musik. Det var middag för ett tag sedan men inget jättegott. Ska göra ugnspannkaka imorgon när jag åker hem och matar katterna och hämtar mobilen. Sedan ska jag ha samtal med min kontaktperson angående hur länge jag planerats vara kvar här. Jag vill egentligen bara hem, så jag får väl se. Ingen pratar ju med mig och det är inte kul att bara tråka runt om dagarna. Slutenvården är ju ingen direkt terapi eller hjälp för fem öre. Man bara är här.

Nu ska jag fortsätta lyssna på finaste GC och kolla runt på nätet.