Ringde återbud till psyk och min kontaktperson försökte övertala mig om att komma ändå, men jag sa att jag orkar inte, bryr mig inte och jag vill aldrig dit igen. "Dina mediciner då? Ska du inte ha dem heller?" frågade hon. Jag var tyst för jag hade ingenting att säga ändå, för jag tycker att jag som alla andra människor borde ha rätten att få hämta ut mina mediciner på Apoteket istället för att gå till psyk två gånger i veckan och hämta dem. Jag blev av med rätten att hantera mina mediciner på egen hand 2009 efter alldeles för allvarliga självmordsförsök med överdoseringar. Nu är det 2013 och jag har fortfarande inte lov att sköta mina mediciner själv.
Som svar på hennes fråga sa jag tillsist "Jag bryr mig inte, det spelar ingen roll."

Saken är dock som sådan att för att jag ska få aktivitetsersättning måste jag ha någon behandlingsmedicin. Dock så har jag inte någon behandlingsmedicin i nuläget och har endast sömnmedicin (Theralen - 2,25ml samt Zopiklon - 15mg.) Den enkla anledningen till att jag inte har någon behandlingsmedicin mot något annat är att jag prövat i stort sett alla preparat som finns på marknaden gällande anti-depressiva, anti-psykotiska, ångestdämpande och stämningsstabiliserande mediciner. Alla utan effekt. Jag vet inte riktigt vad det är med mig och att vara så äckligt tollerant mot saker, både medicin och alkohol. Hur som helst har mina läkare under åren satt ut medicin efter medicin, ersatt med nya för att sätta ut dem också, och nu har min läkare då satt ut allt utom mina sömnmediciner eftersom det inte är någon vits med att ha mediciner som inte fungerar. Ärligt talat tror jag nog de gett upp kring det hela också, eftersom jag aldrig svarart på någon behandling, varken i medicin eller terapi väg. De ser mig väl som ett hopplöst fall.

Jag fick en ny tid imorgon, men jag sa att vi får väl se om jag kommer. Dock så kommer jag antagligen att åka dit, även om jag inte vill eller orkar, just för att jag inte vill att de ska tjata på mig.

Jag hoppas även min ansökan om aktivietsersättning beviljas, helst snart. Senast den 20e juni skulle jag få besked, men det är evigheter tills dess. Allt tar sån tid hela tiden. Som hundrasjuttiofyra jordsnurr.