Nu faller snön och mörkret är en mördare
Jag har laddat ner en film som heter Manic, som handlar om ett gäng ungdomar på en psykiatrisk anstalt, om jag inte missförstått det hela av trailern. Jag är dock inte så sugen på att se film just nu, kanske senare.
Laddar även ner Betty Blue, en film jag velat se i några år nu men som jag på något mystiskt vis aldrig kommit ihåg att ladda ner. Jag är ju allt lite senil, ibland.
Har suttit med lite designpilleri både här och på min Tumblr. Av någon anledning fick min Tumblr's design för sig att krångla så jag fick göra en ny design men behöll ändå liknande stil, då jag gillar den stilen just nu.
Har suttit i ungefär en timme och besvarat meddelanden på min privata Tumblr (den som jag går under pseudonym på) och det är helt otroligt vad snälla mina följare där är. Varje dag får jag hur många meddelanden som helst och alla är snälla och stöttande, men vissa är lite sådär småkaxiga ibland, men inget jag tar illa upp över. De är inte så införstådda i psykisk smärta och självskada, så de vet väl inte riktigt hur de ska skriva för att inte låta dryga. Alla kan inte förstå sig på allt, så är det.
Har faktiskt klarat mig undan den här hemska dagen (mötet med Vänersborgs psykiatriansvarige som förstörde mitt humör för tusen år framåt) men, jag har klarat det utan ett enda piller eller en enda droppe vin, och inga nya skärsår heller för den delen. Men jag har ju ett enormt sug efter att knapra tabletter och dricka upp det lilla vin jag har kvar, så ja... Jag vet inte. Jag borde ju inte, det vet jag. Men jag är ju självdestruktiv och det är mitt sätt att hantera mitt mående på.
Jag har läst lite bloggar, men mest suttit på Facebook och Tumblr. Såg ett par avsnitt av How I Met Your Mother tidigare också, men sen blev jag så rastlös och nu sitter jag här, som vanligt.
Önskar er alla en god kväll.
Laddar även ner Betty Blue, en film jag velat se i några år nu men som jag på något mystiskt vis aldrig kommit ihåg att ladda ner. Jag är ju allt lite senil, ibland.
Har suttit med lite designpilleri både här och på min Tumblr. Av någon anledning fick min Tumblr's design för sig att krångla så jag fick göra en ny design men behöll ändå liknande stil, då jag gillar den stilen just nu.
Har suttit i ungefär en timme och besvarat meddelanden på min privata Tumblr (den som jag går under pseudonym på) och det är helt otroligt vad snälla mina följare där är. Varje dag får jag hur många meddelanden som helst och alla är snälla och stöttande, men vissa är lite sådär småkaxiga ibland, men inget jag tar illa upp över. De är inte så införstådda i psykisk smärta och självskada, så de vet väl inte riktigt hur de ska skriva för att inte låta dryga. Alla kan inte förstå sig på allt, så är det.
Har faktiskt klarat mig undan den här hemska dagen (mötet med Vänersborgs psykiatriansvarige som förstörde mitt humör för tusen år framåt) men, jag har klarat det utan ett enda piller eller en enda droppe vin, och inga nya skärsår heller för den delen. Men jag har ju ett enormt sug efter att knapra tabletter och dricka upp det lilla vin jag har kvar, så ja... Jag vet inte. Jag borde ju inte, det vet jag. Men jag är ju självdestruktiv och det är mitt sätt att hantera mitt mående på.
Jag har läst lite bloggar, men mest suttit på Facebook och Tumblr. Såg ett par avsnitt av How I Met Your Mother tidigare också, men sen blev jag så rastlös och nu sitter jag här, som vanligt.
Önskar er alla en god kväll.
Saga
Hittade du Betty Blue med inbränd text? Om du gjorde det, var!?
Det med tumblr, jag tror att det kan vara lätt att låta dryg om man inte skriver på sitt modersmål, det är det ju många på tumblr som inte gör.