De tog mig till en plats där inget växte

Två dagar medvetslös på sjukhus. Kunde fått LPT, men läkaren hade ett konstigt resonemang.
Här är jag hemma, håller mina sjukhusband från mina senaste sju inläggningar på MAVA efter självmordsförsök.

Hade ett stort blåmärke på högerarmen när jag vaknade på IMA (akut medicin) Ursprung okänt. Kan tänka mig jag bråkade i ambulansen när de försökte sätta en nål i mig. (Sprut och nålfobi)

Här är den lilla samlingen jag påbörjade i januari. Innan dess har jag alltid slängt banden, men nu känner jag att dem är minnen om det jag varit med om, eller snarare; är med om.

Du är så himla himla fin och jag tänker på dig ofta. Om det är något som verkligen gör ont så är det att du är så trasig och aldrig kan bli hel. Jag vill ju laga hela dig. Och jag får så dåligt samvete, här sitter jag och mår dåligt fast jag är långt ifrån lika nere som dig. Fy fan vad hemsk jag känner mig då.