Jag har precis kommit hem ifrån mormor och regniga Göteborg. Det ösregnar här också, till och från. Riktigt tråkigt väder må jag säga.

Hos mormor var det fint, men som vanligt säger hon det där jobbiga som jag avskyr, för det är raka motsatsen till verkligheten. Hon säger alltid "Du är så fin, du får väl aldrig vara ifred, killarna jagar dig väl så fort du går ut."
Jag hatar när hon säger så, för det är inte så, inte någonstans alls någonsin totalt fullständigt aldrig. Det gör bara att jag känner mig ännu mer äcklig när hon säger så, för det påminner mig om att det inte stämmer som hon säger. Och jag vill inte påminnas att tänka på sådant jag redan har fullt upp i huvudet med. Det är aldrig någon som kommer fram och säger "hej du är fin, ville bara säga det" till mig, än mindre att jag skulle vara någon eftertraktad människa som folk suktar efter. Haha, no, reality check mormor, ärligt.

Köpte cola på ICA på vägen hem, det är tydligen fredag imorgon, det hade jag glömt. Känns som fredag idag, vet inte varför. Måste till psyk imorgon och jag vill inte, orkar inte. Vill bara sova, sitta vid datorn och hata mina andetag. Inte vistas ute i världen, om man ens kan kalla Trollhättan en del av världen. Det är mer som en äcklig stad vid sidan om som inte borde finnas. Låter jag bitter? Jag kanske är det, då.