Möte nästa tisdag
Idag pratade jag med Vänersborgs psykiatriansvarige angående min ansökan om gruppboende. Jag ska träffa henne den åttonde klockan ett för en intervju. Mamma ska följa med som moraliskt stöd då jag alltid blir dödsnervös när jag träffar nya människor, särskilt när de vill veta om mitt mående. Det känns alltid som man skalar av huden på sig själv ju mer man berättar, som att man tillslut inte har någon hud kvar, sitter där i bara köttet och inälvorna, blottad och rädd.
Jag är nervös, usch vad nervös jag är. Men glad att de i alla fall hört av sig, det har ju inte Trollhättan gjort trots att de fick min ansökan i somras. Jag var ju och tittade på ett av gruppboendena här i stan och det är verkligen mitt förstahandsval. En tvåa på 45 kvadratmeter, stort badrum, vardagsrum, riktigt kök och sovrum, en hall och till och med en städskrubb. Jag fick inte besöka någon lägenhet, då det bor folk i dem, men jag fick besöka basutrymmet, vilket är lika stort som en lägenhet och med samma planlösning.
När jag pratade med Vänersborg för några månader sedan innan jag skickade in min ansökan frågade jag om jag fick komma och titta på boendet på Edsgatan (mitt andrahansval) men då skällde kvinnan i telefonen ut mig och sa "Det är väl klart du inte får! Det bor ju folk där!" sedan tillade hon innan vi avslutade samtalet och jag var så ledsen, arg och besviken: "Du kommer aldrig få flytta till en gruppboende, du har ju bara boendestöd en gång i veckan!"
Kärring. Men den personen som jag pratade med idag på telefon var jättetrevlig och sa att min ansökan såg bra ut, men hon måste ändå träffa mig och hålla kontakt och så.
För övrigt så sa jag upp mitt boendestöd förra veckan. Jag har nästan aldrig varit tillgänglig den dag de kommer, så det kändes bara onödigt att ha dem. Sen var det ju bara dammsugning, disk och sopkastning de skulle hjälpa mig med, och det kan jag ju faktiskt själv. Jag är ju egentligen en perfektionist, bara att jag är så orkerslös hela tiden och gör saker endast när jag absolut måste, men när jag väl börjat måste allt se perfekt ut. Sen om någon rör mina saker, flyttar på något eller så, så blir jag arg och får ångest. Var sak har sin plats, jag avskyr när någon rör mina saker utan att ställa tillbaka dem på exakt samma plats de tog sakerna från.
Jag har kläd-ångest inför imorgon. Har ingen aning om vad jag ska ha på mig till mammas firande. Skor vet jag vilka jag ska ha, det får bli mina creepers med nitar. Och så får gärna mitt påbörjade skavsår försvinna tills imorgon. Har ju inte riktigt använt mina leopardmönstrade creepers så mycket, men jag hade dem idag på stan så jag fick en påbörjan till skavsår. Är dock väldigt glad att mina svarta Converse äntligen slutat skava sönder mina hälar, jag kan ha dem utan problem nu, vilket är superbra!
Ska bli uppehåll imorgon, det är bra. Men vad fan ska jag ha på mig? Tycker inte jag har något snyggt alls i klädväg. Får väl bli något tråkigt, som vanligt.
Nej, men nu får jag väl avsluta här. Ha en fin kväll.
Jag är nervös, usch vad nervös jag är. Men glad att de i alla fall hört av sig, det har ju inte Trollhättan gjort trots att de fick min ansökan i somras. Jag var ju och tittade på ett av gruppboendena här i stan och det är verkligen mitt förstahandsval. En tvåa på 45 kvadratmeter, stort badrum, vardagsrum, riktigt kök och sovrum, en hall och till och med en städskrubb. Jag fick inte besöka någon lägenhet, då det bor folk i dem, men jag fick besöka basutrymmet, vilket är lika stort som en lägenhet och med samma planlösning.
När jag pratade med Vänersborg för några månader sedan innan jag skickade in min ansökan frågade jag om jag fick komma och titta på boendet på Edsgatan (mitt andrahansval) men då skällde kvinnan i telefonen ut mig och sa "Det är väl klart du inte får! Det bor ju folk där!" sedan tillade hon innan vi avslutade samtalet och jag var så ledsen, arg och besviken: "Du kommer aldrig få flytta till en gruppboende, du har ju bara boendestöd en gång i veckan!"
Kärring. Men den personen som jag pratade med idag på telefon var jättetrevlig och sa att min ansökan såg bra ut, men hon måste ändå träffa mig och hålla kontakt och så.
För övrigt så sa jag upp mitt boendestöd förra veckan. Jag har nästan aldrig varit tillgänglig den dag de kommer, så det kändes bara onödigt att ha dem. Sen var det ju bara dammsugning, disk och sopkastning de skulle hjälpa mig med, och det kan jag ju faktiskt själv. Jag är ju egentligen en perfektionist, bara att jag är så orkerslös hela tiden och gör saker endast när jag absolut måste, men när jag väl börjat måste allt se perfekt ut. Sen om någon rör mina saker, flyttar på något eller så, så blir jag arg och får ångest. Var sak har sin plats, jag avskyr när någon rör mina saker utan att ställa tillbaka dem på exakt samma plats de tog sakerna från.
Jag har kläd-ångest inför imorgon. Har ingen aning om vad jag ska ha på mig till mammas firande. Skor vet jag vilka jag ska ha, det får bli mina creepers med nitar. Och så får gärna mitt påbörjade skavsår försvinna tills imorgon. Har ju inte riktigt använt mina leopardmönstrade creepers så mycket, men jag hade dem idag på stan så jag fick en påbörjan till skavsår. Är dock väldigt glad att mina svarta Converse äntligen slutat skava sönder mina hälar, jag kan ha dem utan problem nu, vilket är superbra!
Ska bli uppehåll imorgon, det är bra. Men vad fan ska jag ha på mig? Tycker inte jag har något snyggt alls i klädväg. Får väl bli något tråkigt, som vanligt.
Nej, men nu får jag väl avsluta här. Ha en fin kväll.
Celine Naminah - En aspiebloggare
Spännande att de från Vänersbor vill träffa dig. Det är ju ett klart framsteg. Hur långt har du dit?
zip
hej du, jag tänkte bara fråga.....du behöver inte svara om du inte känner för de.
Men du lever ju med borderline, vilket jag också gör, har du aldrig fått erbjudande om att börja med DBT?
det ska ju va väldigt bra för personer med borderline säger dom.
Jag har själv nyss börjat, kan inte säga om det är bra eller dåligt ännu, men jag tänkte att de vore konstigt om dom inte satt dig på de :)
tycker förövrigt du är jätte fin :)))