Bibere

Har "shottat" (espressomuggar) med vodka och energidryck, inte sådär många än, kanske fem stycken, och till min förvånan är jag lite (läs: liiiiiiite) påverkad. Inte full, knappt lullig, men lite sådär justnuärdetganskaokejochjagkankännanågot - aktig.
Har en hel del vodka kvar, dock endast en skvätt energidryck kvar men jag har saft som substitut. Det får bli min tröst.
Imorgon är det tydligen valborg. Eller är det? Jag har aldrig koll på speciella tillfällen, jag vet aldrig när det är påsk eller midsommar eller Gustaf Adolf's dagen eller vad sjutton det nu är för dag man äter bakelser på. De enda "stora" dagar jag kan utantill är julafton och nyår. True story. Första maj också, men det är ju ingen direkt stor dag nu för tiden, inte som det var förr.
Hur som helst är det liksom meningslöst för mig att kunna alla speciella dagar för jag gör ändå aldrig något då så det är bara onödigt att känna till alla datum och det där. Visst hade det varit skoj att gå ut på krogen någon dag, men det är så himla dyrt och sen har jag ingen att gå med så det är lika bra att inte ut alls då. Vore ju verkligen inte min grej att gå ut själv, dels för att jag är så himla paranoid, och dels för att jag ändå bara skulle få sitta ensam i ett hörn. Så no can do.
Tittar på Skins - säsong tre och det är ju verkligen en bra serie! Älskar den, även om det tagit mig tre år att komma till säsong tre för jag är så dålig på att göra saker regelbundet. Förr gjorde jag alltid klart en sak direkt, som att läsa ut en bok på en dag eller se klart en hel säsong med över 20 avsnitt på en dag. Nu orkar jag inte det, för jag blir rastlös direkt. Jag påbörjade att läsa min favoritbok igen i höstas, kom till 40-50 sidor som mest och sedan dess har jag inte läst mer ur den. Jag kan inte fullfölja någonting direkt, det är lite tråkigt och synd för jag är en väldigt kontrollberoende människa och jag är pedant av mig och väldigt intensiv i allt jag gör, men jag lyckas ändå inte göra någonting så som jag vill eller borde. Nåväl, en dag kanske det blir okej igen, man får väl hoppas, tänka positivt, tvinga sig. Positivt tänkande är ju ett ganska ironiskt och sarkastiskt ordval eftersom jag inte har det i huvudet alls, någonsin. Allt är bara negativt, mörkt och destruktivt. En av de största anledningarna till att jag sitter här hemma med min vodkaflaska, som exempel. Jag dricker inte för att det är gott, Gud vet att jag avskyr smaken av alkohol, men det har en god effekt som jag älskar och när jag dricker blir jag allt det som jag annars inte är; social och glad.
Ska inte tråka ut er med en grov wall of text, vilket jag redan uppnått, men ni får ha en fin måndagsafton så hörs vi. Adios.
För övrigt tycker jag det är lite roligt att bibere betyder "dricka" på latin. För det låter väldigt likt Bieber. Ciao.
Söt
Svar: jo, det var kul, men tragiskt samtidigt. Ringde grabbennär jag kom hem och berättade för honom att jag varit kär i honom i två år och grät och shit i telefon? Frågade typ "tyckte du någonsin om mig?" Och han svarade "ja, väldigt mycket" sen fick jag ångest och uppenbarligen skar upp låren igen. Minns inte detta men det har ju hänt så. Uh.
(Ja, jag är extremt patetisk som inte ens minns det.)
(Skyller på broken heart och en liter vodka)
Svar: han skrev inte, utan han sa det. Jag var dum och ringde upp. Hade varit så jäääädrans mycket lättare om jag hade skrivit. Att höra honom säga det fick mig att börja storlipa, som den fjant jag är. Har ju varit mer eller mindre intresserad av honom så länge jag har känt honom, lite mer än 4 år. Och nu vill han bara glömma mig, allt vi gått igenom. Jag förstår honom, jag hade velat glömma mig med.