Confudere in cistam edunt me vivum

Äääälskar din nya design!

Svar: jag förstår precis vad du menar. Oftast vågar jag inte ens skriva ner för mig själv om vad jag äter, typ som om det inte är antecknat så finns det inte. Men straffet syns ju på vågen. Och mitt straff är att äta allt jag kan och sen plåga mig själv med magsmärtorna för att jag inte vill kräkas för att jag inte förtjänar det, om du förstår? Att kräkas blir som en belöning. Även fast det är ett straff i längden. Men jag önskar att jag bara inte kunde tycka om mat. Att det liksom... Gick att komma undan hungern på något vis. I början på maj ska jag beställa nya piller och hoppas på att de fungerar. Annars har jag faktiskt ärligt talat funderat på en gastric bypass. Jag vet att det är en sjuk omställning, men jag är villig att göra den.