Kom hem från psyk för ett tag sedan. Hatar den kärringen. Ingen lyssnar ju på vad jag säger, de säger bara emot mig trots att de inte har en aning om vad jag har för minnen, känslor och tankar. Min kontaktperson kan liksom säga saker som "nej det hände aldrig, du uppfattade det bara så", men hur fan vet hon det? Hon kan ju inte säga att händelser som funnits i mitt liv inte hänt, att jag känt och tänkt saker som jag aldrig tänkt. Jag hatar psyk, jag hatar världen. Hatar.

Kom hem och städade. Ska leta nya filmer att se på. Var längesedan jag såg en skräckfilm nu, men dem är ju aldrig bra, men trots det så är skräckfilmer min favoritgenre. Jag gillar makabra saker, sådant som andra tycker är bisarrt. När andra hoppar till eller ryser i en film så skrattar jag eller så sitter jag bara och undrar vad det är som de tyckte var så läskigt. Jag har aldrig tyckt en skräckfilm eller rysare varit läskig. De flesta är antingen hur tråkiga och sega som helst, eller så är de bara så överdramatiserade och har idiotiska karaktärer som jag tycker det är rätt åt dem att de blir mördade när de är så dumma i huvudet och inte tar chansen att göra någonting åt situationen när de kan, eller så är filmerna så totalt sjuka och innehåller bara tortyr, inälvor och är allmänt gore.
Jag tycker om filmer med spöken, fast de är inte heller direkt bra. Jag tycker aldrig skräckfilmer lever upp till att ha ordet "skräck" i sig.
Jag tycker om SAW filmerna. Jag kallar dem för psykologiska thrillers. De är ju inte skräck, eller rysare. De är dock sjukt intressanta och jag älskar dem. John Kramer var väldigt, väldigt smart, även om han såg till att folk dog. Men ser man alla filmerna så förstår man tillslut allting mycket klarare. Jag ser verkligen fram emot att åttonde SAW filmen ska komma ut. Det har varit prat hit och dit om den i flera år nu, men sist jag läste så skulle den bli av. Så som sjuan slutar kräver jag en uppföljare.