Efter en timme med silvershampo och silver toning blev håret fortfarande inte som löshåret, så jag la i blå toning och nu är håret ungefär något mellan de här färgerna:

Vaknade tidigt imorse, redan strax efter åtta. Piercade jestrum, gick till ICA och köpte blekmedel så de mörkgula tonerna i underhåret kan försvinna så att hela mitt egna hår kan bli lila (ja det blev lila och inte grått efter igår) istället för att bara luggen blev det. Men jag tror det kan bli fint sen när allt är likadant.
Köpte även cigg i kiosken som är en gata ifrån där jag bor. Vädret är väl inte det bästa, mest moln och en del blåst men det får duga för idag och så kan man hoppas på att det blir fint imorgon.

Det är marknad i Vänersborg imorgon, tänkte fråga syster om jag får följa med dit, fast jag skulle först och främst behöva köpa foundationsvamp och ögonbrynspenna inne på Överby, men det går ju fort så det hinner jag nog göra innan. Sen är det ju inte ens säkert syster vill ha mitt sällskap, jag hör ju aldrig av henne, men det är värt att fråga. Eller är det? Jag vet inte... Men jag saknar att ha kontakt med henne, faktiskt.

Min nya design blev en katastrof. Jag skulle ha en halvtransparent bakgrund kring sidmenyn och content men den vägrade göra som jag ville trots att jag prövade alla koder jag kunde plus några jag hittade på nätet. Men det gick inte. Valde jag overflow:hidden så kapade den av hela sidan längst ner så de inlägg som var där inte blev hela, och prövade jag andra koder så funkade det inte heller, så jag fick ta bort den funktionen och nu är designen inte alls fin. Får göra en ny någon gång snart, när jag har några idéer.

Nu är det dags att att skölja ur blekningen. Adios.

Imorgon tänkte jag färga håret med min silvertoning så det blir antingen vitt, silver eller gråaktigt. Kan ju bli ljuslila också, det bestämmer ödet. Igår försökte jag färga silvriga slingor och silvriga coontails men nej, det blev ingen skillnad alls. Hade i och för sig inte i toningen mer än  40 minuter, så tänkte ha i den ungefär en och en halv timme imorgon. Har även blå och röd toning till lite längre fram, plus min fula röd/rosa/lila gamla toning som jag avskyr samt mörkgrön toning jag inte använder och förmodligen inte kommer använda i framtiden heller, likaså med den fula nyansen röd/rosa/lila.

Har suttit och ändrat lite i min designblogg för en framtida design men jag vet inte riktigt... Det blir ju aldrig bra. Jag är inte bra på någonting, kan ingenting. Är inte ens bra på att vara självdestruktiv. Antar det är min lott i livet, att inte duga till någonting alls.

Jag sov mellan sex och halv nio ikväll så jag är ganska pigg, även fast jag inte direkt är "pigg" i den bemärkelsen. Jag är ständigt trött, seg och rastlös. Det hör ju till depression, men det gör det inte mindre jobbigt för det. Kan ju faktiskt lika gärna fixa håret nu istället för imorgon. Ja, det får väl bli så, även om det innebär att jag kommer få sova med blött hår sedan eftersom mitt hår tar väldigt lång tid på sig att självtorka, mellan tre och sex timmar. Det är helt galet, men jag kan väl bara dra en gissning och säga att det beror på all hårfärning och blekning genom åren. Får hitta någon bra film att se på under tiden, även om ingen direkt lockar. Får bli en av klassikerna.

Vi hörs.

Har haft en trevlig dag hemma hos mamma, Tommy och Tex. Ätit middag, fikat, spelat Zelda, pratat och umgåtts. Solen var framme då och då och stundvis var det väldigt varmt och behagligt, men det blåste en del och var mycket moln och grå himmel större av dagen. Hade mina nya skor, de som har nitar på klacken och är sämst kvalitet någonsin men som är äckligt snygga. Mamma och Tommy frågade lite ironiskt om jag skulle på dejt (det är ironiskt för jag är ingen dejt-människa, fast de menade för att jag var uppklädd, vilket jag typ alltid är när jag ska dit men ja) sedan tillade Tommy: "Är det en liten rocker-chick här?" Hm... Jag hatar verkligen när någon kommenterar något som har med mig att göra, även om det är något snällt. Jag avskyr det verkligen.

Imorgon ska jag till psyk och hämta medicin and so on. Får pengar på fredag, äntligen. Skulle vilja ha ett vitt puder, för inga av de ljuaste som finns är tillräckligt ljusa för mig ändå. Har hittat en foundation som är nästan (inte riktigt) lika blek som jag men den blir liksom oljig efter ett tag och sätter sig inte riktigt så man får pudra på ett par gånger om dagen vilket är lite störande, och eftersom mitt puder inte är lika ljust som foundationen och min hy så blir det ändå för mörkt så det är tråkigt. Dock finns det bara vad jag vet vitt puder som typ Stargazer etc i antingen teatersmink eller alternativa butiker. Man kan ju hoppas jag får lite färg längre fram så jag inte ser helt fel ut. (Det kommer jag alltid göra men gällande hudton menar jag nu.)

Nu ska jag fortsätta se på How I Met Your Mother, är inne i säsong sju nu och det blir bara bättre och bättre tycker jag. Går så himla fort att se ett avsnitt då dem är ca tjugo minuter långa. Som sällskap blir det massor av te och två gosiga katter.

Igår fick jag hem min Titanic dvd, dock förstår jag inte riktigt skivorna, det finns två 3D skivor, en "main movie" samt två skivor med filmen utan 3D effekter. Jag undrar vad "main movie" filmen är då. Får väl se.

Det blir ett kort inlägg idag också, sådär utan sammanhang ni vet. Lämnar med bild på finaste vampyren och hans fina ord:

Hela gårdagen gick ut på att se gameplay från Jurassic Park - The Game. Ändå har jag bara kommit till 17e videon, och det finns 34.
Jag kan däremot inte påstå att det är ett särskilt bra spel. Dåligt är det ju inte, men det är för mycket kontroller för småsaker, t.ex som när man ska gå upp för en trappa så måste man trycka på olika knappar för varje steg osv. Och sen är det alldeles för mycket cutscenes. Men det är något att fördriva tiden med i alla fall, även om det inte är jag själv som spelar.


På tal om spel så åker jag förmodligen hem till mamma och Tommy imorgon och spelar lite mer på Skyward Sword. Jag blir bara så fruktansvärt irriterad över vissa saker i det spelet som förstör hela upplevelsen, som när man inte har en aning om hur man ska komma till en plats en liten bit ifrån och det inte finns några ledtrådar någonstans, och sedan när man väl kommer på det dummaste som finns så visar det sig att det var rätt sätt. Jag har otroligt dåligt tålamod så jag klarar inte sånt för då blir jag bara sur och vill inte spela mer sen.


Igår snöade det här hela dagen, vilket inte alls var roligt. Jag hoppas på sol och plusgrader men idag är det mulet och grått och det ser ut att kunna regna när som helst. Man kan ju undra när våren kommer...

Härmed avslutar jag detta inlägg och önskar er en trevlig lördag.

Jag blev väckt tidigt imorse av Angel som skulle trampa och pussa mig, vilket betyder att han vill ha mat. Sedan jag började ge dem blötmat en gång om dagen har de blivit lite bortskämda och vill inte äta torrfoder alls, bara blötmat, och den äter de upp med en gång och att lägga upp maten på deras små tallrikar är då inte enkelt då det är katter från bägge håll som är helt hysteriska.

Gick upp halv åtta tillslut, gjorde mig i ordning och begav mig till ICA för att köpa grönsaksbuljong, frysta sommargrönsaker, broccolli och blomkål. Jag tänkte göra soppa och äta dagligen, slänga i en och en halv tärnad färskpotatis också. Min plan är att äta en portion om dagen. Om jag blir hungrig senare under dagen blir det en, max två mackor med Bregott. Allt som allt hamnar jag på ca 167 kcal enligt en kaloriräknare, men det stämmer säkert inte och jag har inget sinne för matematik alls så jag litar väl på det hela sådär, tar det med en nypa salt. Men det känns ändå som en okej siffra. Sedan dricker jag ju te också, men får försöka dra ner på sockret för jag använder alldeles för mycket. Vågar inte ens skriva hur mycket men väldigt mycket är det.

Får hoppas det kan bidra till någon viktminskning.

Spenderade eftermiddag och kväll hemma hos mamma, Tommy och Tex. Fikade med vaniljkrans, åt middag, tittade på Djursjukhuset och spelade Skyward Sword. Med mitt icke-befintliga tålamod så resulterade dagens speltid mest i diverse irriterande suckar och djupa frustrationer då jag helt enkelt inte begriper mig på det spelets logik så som jag kanske borde. Jag tycker att det är väldigt knepigt att spela och det är inte alls lika roligt som de tidigare spelen, som jag verkligen älskar. Men jag tänker ändå spela klart det, fast i ärlighetens namn kommer jag nog inte spela det igen, utan håller mig till mina älskade klassiker.

Imorgon ska jag till psyk och få mina mediciner och så blir det väl ett kort samtal också, min kontaktperson verkar inte direkt så jätteintresserad av att prata med mig så våra samtal är på max tjugo minuter, varav ungefär 10 minuter består av tystnad. Men det spelar ingen roll för mig, jag vill inte ha några samtal alls, vilket jag varit tydlig med redan när jag tvingades in i psykiatrin första gången, men av någon anledning spelar inte min åsikt någon roll och min läkare uttrycker sig som såhär; "Någon form av samtal måste du ha."

Nu väntas en cigarett och te eller cappuccino, jag kan inte bestämma mig för vilket eftersom båda är goda och jag inte kan klara mig utan och dricker minst fem stora muggar om dagen. Nåväl, så är det.

 

 

 

 

 

Det har kommit en till ny lägenhet i samma område som de andra två jag anmält intresse till, så jag gjorde en intresseanmälan på denna också. Får förhoppningsvis svar om de första två imorgon, då sista anmälningsdagen är idag.

 

Jag är otroligt orkeslös och har tappat intresset för i princip allting. Jag orkar knappt blogga, jag pratar inte med någon mer än mamma och sömnen är en katastrof nu igen.

På torsdag ska jag träffa Barbro på psyk men jag vet inte vad jag ska säga till henne. Orkar liksom inte prata, berätta att "nu är jag i den djupaste grottan under havsbottnen och det har varit ett stenras som blockerat utgången så jag är fast här" och säga att jag orkar inte att ständigt känna som om ingenting är verkligt, att allt känns som en dröm jag inte vaknar upp ifrån, allt jag säger, tänker och gör känns suddigt och flytande och jag tror jag ligger i koma någonstans och bara drömmer allting. För vad ska hon kunna göra åt det? Allt är meningslöst.

Det här kanske låter lite hemskt, men jag blir mer och mer avskuren från mina känslor. De jag känner och känt genom åren, alla människor som varit en del av mitt liv och de få som är det idag... Jag känner dem inte på samma sätt, inombords. Inte som jag gjort förut.

Det är lite svårt att förklara, väldigt komplext. Jag vet nog inte ens själv hur det är. Men jag har alltid varit en väldigt känslomässig person, alltid känt starka känslor, oavsett om de är bra eller dåliga. Det har aldrig riktigt varit "bra, okej eller halvdant" när jag haft mina känslor för andra människor. Det har alltid varit drastiskt, alltid älska eller hata. Jag har liksom nästan aldrig haft en vän som jag bara kallat vän, det har alltid varit "bästa vän" även om personen inte ansåg mig som det tillbaka. Jag har alltid haft det så problematiskt med mina relationer till andra, och när någon indikerat att den vill ingå i ett vänskapsband med mig så har jag alltid blivit så fäst vid personen, just för att i min värld är det ovanligt att någon tycker om mig, jag har liksom klamrat mig fast vid tanken på att vara "älskad" av någon. Men ju äldre jag blivit, desto fler band som brutits, de starkaste banden jag haft, så har det blivit lite klart för mig att jag nog i många fall bara älskat tanken på att ha en vän, och varit så uppe i den känslan att jag inte riktigt sett relationen för det den var. Och sedan när den relationen upphör att existera så kommer mina övergivenhetskomplex in i bilden och den djupt inbäddade rädslan för att bli övergiven igen (jag har aldrig bestående relationer till andra) gör mig först ledsen, upprörd och katastrofisk men sedan går den över till hat och ilska.

Men i ett antal månader nu så har mina dramatiska känslor gällande mina relationer genom åren övergått till mer likgiltighet, tomhetskänslor. Jag känner inte längre att jag antingen älskar eller hatar dem, det blir mer neutralt fast grövre, det blir som om de inte finns alls. Det spelar liksom ingen roll, för jag känner nästan ingenting alls när jag tänker på människorna som präglat mitt liv och de som finns i mitt liv idag. Och det är hemskt. Det är som om jag förlorar min förmåga att känna. Jag förlorar min förmåga att älska. Och den ironiska delen är, att jag egentligen, innerst inne, nästan är glad för det. För när man levt hela sitt liv, aldrig med någon vänskapsrelation som varit grundad, alltså inte så stor, utan bara levt med känslor och tankar om att "det här är min bästa vän, vi kommer alltid vara vänner, livet ut och jag kommer aldrig lämna dig" och sedan bli lämnad, för att personen man varit vän med inte fungerar på samma sätt som jag, och att varenda relation alltid sett ut på samma sätt, så är det befriande att inte känna så. Att inte längre känna att det måste vara ”älska eller hata.”

Jag har alltid varit en ensamvarg. Jag har aldrig varit mycket för att lära känna andra människor. Och det grundar sig i att jag helt enkelt inte hör hemma bland andra. Jag är inte en del av dem, det liv de lever. Jag har aldrig passat in i någon grupp, aldrig kunnat delta i ett samtal med fler än två personer. Och jag har alltid anknytit mig till en person, som jag sedan inte tycks kunna vara utan. För mitt i allt kaos så vill man ha någon att dela sin ensamhet med, även om personen aldrig förstår det själv, eller aldrig ser vem man är. Inte egentligen.

Men nu, nu är det inte så. Min hjärna har sakta stängt av mina känslor. Jag kan inte längre känna engagemang till någonting, jag kan inte känna att jag hatar någon, men det hemskaste är att jag inte heller kan känna att jag älskar någon.

Allt är bara så likgiltigt. Ingenting betyder någonting. Det bara går på rutin, allt man gör, allt man säger, allt man tänker. Och eftersom jag inte kan känna att jag är här, att någonting är på riktigt, utan allt är en dröm, så tar jag heller inget ansvar för någonting. Inte så som jag borde. För det är inte viktigt. Ingenting är viktigt. Men det händer ändå. Livet. Det fortsätter. Utan känslor, utan verklighet. Det går på rutin, även om det inte är mer än en dröm.

Gjort intresseanmälan på två lägenheter i samma område. Egen balkong och 38 kvadrat yta på ett rum och kök. Egentligen vill jag ha en tvåa men de tvåor som är inom en rimlig prisklass är inte så mycket större än 42-45 kvadrat, så en etta på 38 är inte så långt ifrån. Sen är det ju väldigt sällan jag har någon hemma hos mig så jag behöver inte så mycket utrymme. Men egen balkong vore så himla härligt, så jag hoppas jag får gå på visning åtminstone på en av dessa lägenheter.

Återgår till att se Buffy nu, så skriver jag en annan gång.

Ska äta glass och fortsätta se på Pewdiepie's första Amnesia lets-play. Det är ganska många videos men hittills har jag kikat på 25 stycken.

Imorgon ska jag hem till mamma och Tommy och fortsätta spela Skyward Sword. Får nog städa här hemma innan jag åker, man kan inte tro att jag storstädade häromdagen. Väldigt störande att det ska bli smutsigt så fort.

Tycker inte om att det ska bli kallare väder heller. Tolv minus väntar nästa vecka, usch. Det ska vara sol för det mesta, fast kallt. Jag som vill ha vår, åh.

Önskar alla en god natt, nu ska jag fortsätta titta på Pewdie.

 

Det här kommer bli ännu en sån där äckligt lång natt bland balkongbesök som aldrig tycks ta slut, trötta ögon som inte kan sova och ett par "jag-borde-inte-dricka-te-men-kan-inte-sova-ändå" muggar.

Jag har tagit mitt Theralen, kikat runt på diverse sidor och bloggar tills jag tillslut inte har något mer att göra. Dock har jag inte varit inne på min Tumblr på flera dagar nu, säkert över en vecka, men jag är inte på humör för Tumblr, det blir så ibland.

Grannhuset har i vanlig ordning endast två fönster tända, alltid samma fönster. Det är som om de två andra våningarna och resten av lägenheterna på översta plan är obebodda. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är, det är alltid två fönster tända och resten bäcksvart.
Jag har inte så mycket annat för mig när jag har dessa sömnlösa nätter, när jag redan gått runt, runt på Internet utan att något nytt händer, så då blir det att jag tittar ut genom fönstret på den lilla gården, parkeringen och huset mittemot, trots att det i princip aldrig händer något intressant.

Snart blir det ännu ett balkongbesök genom den ekande korridoren ut mot kylan som envist biter fast i huden trots fuskpälsjacka, halsduk, mössa och luva. Men i ärlighetens namn är det väl egentligen benen som fryser, eftersom jag har på mig tunna leggins och går ut på balkongen i ballerinaskor året om. Jag fryser egentligen inte direkt om fötterna, det gör jag i princip aldrig, men det känns ändå lite rättvist att påpeka att det är lite dumt att gå ut i sådana skor när det är snötäcke på det krokiga, rangliga balkong golvet och minusgrader ute. Nu är ju turligt nog snön inte kvar, men det är fortfarande kallt. Och handen som håller cigaretten gör tillslut ont av kylan och ju närmare filtret jag kommer desto mer svider värmen från den brinnande tobaken mot mina sönderrivna naglar, nagelband och huden runt om naglarna som ständigt spricker, flikar sig och som jag aldrig kan låta bli att göra sönder mer än den var från början.

Inatt skulle vara ett ypperligt tillfälle att fortsätta på boken men jag har ingen direkt lust att skriva på den just nu. Egentligen skulle jag vilja sova men jag är inte sömnig, bara trött, och även när jag blir hur trött som helst så tar det ändå två-tre timmar innan jag lyckas somna. Jag tycker min läkare ska ta tag i att höja min dos Zopiklon, vi pratade ju ändå om det i början av februari.

Nu är det dags för en cigarett i mörkret.

Bild från sommaren 2009.

Dagens mysko: Kliar på ett ärr på vaden som är minst ett år gammalt; kommer ut en bit av ett stygn.
Vet inte riktigt hur det lyckats växa fast under huden utan min vetskap, än mindre hur det kan ha suttit fast så länge som det gjort. Men ja, då är det borta i alla fall.

Har letat efter en dikt jag skrev för ett bra tag sedan, men kan inte hitta den varken på någon utav mina bloggar eller bland mina dokument på datorn. Det gjorde mig irriterad då jag blev ganska nöjd med den samt att jag är helt säker på att den både ska finnas med i min bok och på någon av bloggarna. Men konstigt nog är den spårlöst försvunnen och jag minns den inte så bra, så jag kan inte skriva om den. Fasligt störande när sådant händer.

Nu är bloggdesignen utbytt i alla fall. Ska så småningom byta ut profilbilden till en bild på mig själv, men då måste jag ha en bra dag först. Vi får väl se när det blir av.

Imorgon måste jag nog dammsuga igen. Katterna fäller sin vinterpäls nu så det blir till att städa en hel del.

Jag har inte direkt något intressant att skriva om, så jag avslutar här. Ska fortsätta dricka min andra energidryck och så får jag se vad jag hittar på innan det är dags att sova.

Ha en fin kväll.

Nu är jag helt slut. Har storstädat i tre timmar så nu hoppas jag det håller i sig ett tag. Dock är det redan smuts på golvet igen, trots att jag dammsugit och moppat dem.

Imorgon kommer mamma hit och klipper klorna på Zelda och Angel. Efter det ska vi hem till syster på fika och så ska hon hjälpa mig laga ett par smycken jag har som gått sönder för evigheter sedan.
Sen på söndag blir det tvättdag. Det är väl så min helg ser ut.

Har supertorra händer nu efter allt skurande så jag får väl bombadera dem med handkräm tills de blir bra igen.
Tänkte kika runt på nätet lite nu och dricka te innan jag gör mat.
Ha det fint.