Jag gick och la mig sent igår. Kom i säng runt fyra på morgonen, såg hur det började ljusna ute och fåglarna vakna till. Vet inte när jag somnade, kanske kvart i fem.
Eventuellt skulle jag kikat på marknaden idag, med mamma. Men det har ösregnat hela dagen. Det ska tråkigt nog regna imorgon också, eventuellt åska också. Sådär lagom lämpligt när vi ska till mormor. Jag hatar regn. Åska tycker jag däremot är hur mysigt som helst! Men jag tycker inte om att vara ute när det blixtrar. Vill inte få ett träd i huvudet.

Gick inte upp förräns tre i eftermiddags. Ringde till psyk klockan tio, men min kontaktperson var upptagen och skulle ringa upp. När hon gjorde det förklarade jag och sa det att Per (min läkare) får ju kolla i mina journaler vad jag haft för medicin tidigare, och prata med mig innan han sätter in/tar ut mina mediciner. "Jo... ja..." var allt hon sa. De hatar när man klagar på dem, de vågar inte stå för att de gör fel. Men det gör dem, fan hela tiden.

Ska nog se andra Austin Powers filmen snart. Jag har inget bättre för mig, så det är ju något tidsfördriv. Ska nog äta goda mackor först; lingongrova med smör, peso och skivade körsbärstomater. Min nya drog. Farligt gott.

Jag såg precis klart första Austin Powers filmen, det var första gången jag såg en utav de filmerna. Jag har alltid velat se dem för det verkar som alla sett dem, och de är ju "klassiker" i viss bemärkelse. Dock var den väldigt... skum. Inte direkt rolig, stundvis var den kul men mest skum. Men jag har de andra två att se på också, när jag gör det vet jag dock inte, kanske ikväll/inatt eller imorgon. Vi får se.
Jag har ibland lite som tvång nästan, att jag måste se vissa filmer och lyssna på vissa låtar för det känns som om de hör till allmänbildning. Liksom tänk till exempel om jag aldrig skulle ha hört Nirvana, sett Sagan Om Ringen eller läst en Harry Potter bok. Då hade jag missat massor av den kultur som finns idag. Så vissa saker måste jag göra, även om det är slöseri med tid för det är inte alltid det man ser, läser eller hör är bra. Nu är ju mina tre exempel bra allihop, så där gick jag inte miste om något.

Har ni också såna tankar att ni måste kunna vissa saker eller göra vissa saker? Oavsett om det är riktiga tvångssyndrom eller mer vardagliga saker.
T.ex har jag ett "riktigt" tvångssyndrom över att tvätta händerna. Jag tvättar händerna så fort jag tagit i något, rört något eller gjort något. Om jag är ute och inte kan tvätta händerna kan jag få panik. På en vanlig dag tvättar jag händerna säkert 40 gånger minst.

På måndag ska jag få en ny medicin; Lamictal. Men nu när jag sökte på namnet läste jag att det är nästan exakt samma medicin som Lamotrigin, en medicin jag haft för ett bra tag sedan men fick sluta med pga. att jag fick dålig hy, en väldigt vanlig biverkning. Jag tycker det är otroligt slarvigt att min läkare inte har koll på det här, biverkningarna för Lamictal var precis samma som för Lamotrigin, så imorgon får jag ringa psyk och säga att jag inte kan ta den medicinen för jag vill inte få dålig hy igen.

Vad trött jag blir på det här. Antingen har jag prövat alla preparat som min läkare är villig att skriva ut, eller så är det något annat som gör att det inte finns någon medicin för mig, mestadels hör det till att jag vägrar ta någon medicin med viktuppgång som biverkning, och de flesta mediciner har just det. Men någon medicinjävel måste det väl finnas som jag 1: Inte haft tidigare och 2: Inte ger viktuppgång.

Är arg nu.

Det är så tråkigt att hårtoningar går ur så fort. Jag har knappt något blått kvar, bara lite från halva löshåret och ner. Mitt egna hår är väldigt ljust blått men mest blont. Ännu tråkigare är att jag inte har så mycket toning kvar. Blandade silvertoningen med Coral Blue och silvershampo när jag färgade sist, och nu efter tre-fyra tvättar är det nästan borta helt. Det kanske räcker till en omgång till, eventuellt. Kanske inte räcker till det ens. Men jag får se om jag åker till Vänersborg någon gång när jag fått pengar, orkar inte vänta tills jag beger mig till Göteborg. Vill inte åka dit utan mitt blåa hår, jag tycker om det, väldigt mycket faktiskt.

När jag åker till älskade hemstaden är inte bestämt än, men det blir i början av juni tror jag, efter vi varit på nya IKEA som öppnat i Uddevalla. Jag ska inte köpa så mycket, mest sängkläder och en taklampa. Vill ha en helkroppsspegel också men jag har ingen direkt plats för någon. Man får inte plats med mycket på 26 kvadratmeter som dessutom har en ful halv vägg som ska dela till en sovalkov. Den väggen är bara ivägen och tar onödigt med plats.

Jag hoppas även jag får brev från Försäkringskassan om beslutet om bostadstillägg. De hade missat att jag skickat in min deklaration, så jag fick gå dit och de dubbelkollade och såg att allt stämde, men jag har inte hört något ännu. Det står på deras hemsida att man ska få ett brev 14 dagar innan utbetalning där det står vilken summa man kommer få. Jag kan ju ingenting om skatt och så eftersom jag aldrig haft någon inkomst, så jag vet inte vad slutsumman blir per månad, men förhoppningsvis blir den inte så långt ifrån det som är före skatt.

Nu ropar cigaretterna på mig, så jag avslutar här.

Har "shottat" (espressomuggar) med vodka och energidryck, inte sådär många än, kanske fem stycken, och till min förvånan är jag lite (läs: liiiiiiite) påverkad. Inte full, knappt lullig, men lite sådär justnuärdetganskaokejochjagkankännanågot - aktig.
Har en hel del vodka kvar, dock endast en skvätt energidryck kvar men jag har saft som substitut. Det får bli min tröst.

Imorgon är det tydligen valborg. Eller är det? Jag har aldrig koll på speciella tillfällen, jag vet aldrig när det är påsk eller midsommar eller Gustaf Adolf's dagen eller vad sjutton det nu är för dag man äter bakelser på. De enda "stora" dagar jag kan utantill är julafton och nyår. True story. Första maj också, men det är ju ingen direkt stor dag nu för tiden, inte som det var förr.
Hur som helst är det liksom meningslöst för mig att kunna alla speciella dagar för jag gör ändå aldrig något då så det är bara onödigt att känna till alla datum och det där. Visst hade det varit skoj att gå ut på krogen någon dag, men det är så himla dyrt och sen har jag ingen att gå med så det är lika bra att inte ut alls då. Vore ju verkligen inte min grej att gå ut själv, dels för att jag är så himla paranoid, och dels för att jag ändå bara skulle få sitta ensam i ett hörn. Så no can do.

Tittar på Skins - säsong tre och det är ju verkligen en bra serie! Älskar den, även om det tagit mig tre år att komma till säsong tre för jag är så dålig på att göra saker regelbundet. Förr gjorde jag alltid klart en sak direkt, som att läsa ut en bok på en dag eller se klart en hel säsong med över 20 avsnitt på en dag. Nu orkar jag inte det, för jag blir rastlös direkt. Jag påbörjade att läsa min favoritbok igen i höstas, kom till 40-50 sidor som mest och sedan dess har jag inte läst mer ur den. Jag kan inte fullfölja någonting direkt, det är lite tråkigt och synd för jag är en väldigt kontrollberoende människa och jag är pedant av mig och väldigt intensiv i allt jag gör, men jag lyckas ändå inte göra någonting så som jag vill eller borde. Nåväl, en dag kanske det blir okej igen, man får väl hoppas, tänka positivt, tvinga sig. Positivt tänkande är ju ett ganska ironiskt och sarkastiskt ordval eftersom jag inte har det i huvudet alls, någonsin. Allt är bara negativt, mörkt och destruktivt. En av de största anledningarna till att jag sitter här hemma med min vodkaflaska, som exempel. Jag dricker inte för att det är gott, Gud vet att jag avskyr smaken av alkohol, men det har en god effekt som jag älskar och när jag dricker blir jag allt det som jag annars inte är; social och glad.

Ska inte tråka ut er med en grov wall of text, vilket jag redan uppnått, men ni får ha en fin måndagsafton så hörs vi. Adios.

För övrigt tycker jag det är lite roligt att bibere betyder "dricka" på latin. För det låter väldigt likt Bieber. Ciao.

Jag hade en sån fin dröm inatt. Jag kunde ta mina händer runt mina lår, sedan vaknade jag och blev ledsen att det inte är så i verkligheten.
Ibland har jag bra drömmar. Synd att dem aldrig blir sanna, bara.

Dricker en mumsig saft med persika och passionsfrukt från Fun Light. Till det mumsar jag Marabou jordgubb, det är ju trots allt lördag, vad det nu än betyder egentligen. Många säger ju att "ah, men du som är sjukskriven har ju helg och ledigt hela tiden" och det stämmer väl till viss del, men jag måste ändå till psyk på vardagarna och helt ledig är jag ju aldrig, jag är helt utmattad bara av att städa, diska, tvätta och gå upp på morgonen. Att överleva är ett heltidsjobb, så hade jag haft ett riktigt abete eller studier utöver det hade det aldrig gått.

Imorgon ska jag hem till mamma, de säger alltid "Då kan du ju spela Zelda" men det är liksom inte enbart därför jag åker till dem, jag åker mest dit för att få träffa dem, så oftast känns det nästan som ett krav att jag måste spela när jag är där, vilket är jobbigt för hur kul är det att sitta ensam på nedervåningen framför en stor TV och spela, egentligen? Visst älskar jag Zelda spelen men jag vill inte känna att jag måste spela varje gång jag åker till mamma och Tommy.

Jag vet inte vad jag ska hitta på tills jag går och lägger mig. Jag pratar med Tilda och det är fint, hon är så snäll och omtänksam. Youtube kollade jag för ett par timmar sedan men jag är inte på humör för videos eller film, startade Dawn of the Dead förut men såg ungefär tjugo minuter innan jag stängde av. Jag har ju redan sett den ett antal gånger och sen blir jag så vidrigt rastlös när jag sitter framför en film.

Ha det fint, så skriver jag en annan gång.

Efter en timme med silvershampo och silver toning blev håret fortfarande inte som löshåret, så jag la i blå toning och nu är håret ungefär något mellan de här färgerna:

Vaknade tidigt imorse, redan strax efter åtta. Piercade jestrum, gick till ICA och köpte blekmedel så de mörkgula tonerna i underhåret kan försvinna så att hela mitt egna hår kan bli lila (ja det blev lila och inte grått efter igår) istället för att bara luggen blev det. Men jag tror det kan bli fint sen när allt är likadant.
Köpte även cigg i kiosken som är en gata ifrån där jag bor. Vädret är väl inte det bästa, mest moln och en del blåst men det får duga för idag och så kan man hoppas på att det blir fint imorgon.

Det är marknad i Vänersborg imorgon, tänkte fråga syster om jag får följa med dit, fast jag skulle först och främst behöva köpa foundationsvamp och ögonbrynspenna inne på Överby, men det går ju fort så det hinner jag nog göra innan. Sen är det ju inte ens säkert syster vill ha mitt sällskap, jag hör ju aldrig av henne, men det är värt att fråga. Eller är det? Jag vet inte... Men jag saknar att ha kontakt med henne, faktiskt.

Min nya design blev en katastrof. Jag skulle ha en halvtransparent bakgrund kring sidmenyn och content men den vägrade göra som jag ville trots att jag prövade alla koder jag kunde plus några jag hittade på nätet. Men det gick inte. Valde jag overflow:hidden så kapade den av hela sidan längst ner så de inlägg som var där inte blev hela, och prövade jag andra koder så funkade det inte heller, så jag fick ta bort den funktionen och nu är designen inte alls fin. Får göra en ny någon gång snart, när jag har några idéer.

Nu är det dags att att skölja ur blekningen. Adios.

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?
Snälla du förlåt mig
Jag glömde vem jag var
Snälla sluta lyssna
Glöm allt jag sa
Jag mår bra

Jag behöver ingen hjälp
Vill du hjälpa - hjälp dig själv
Jag behöver ingen hjälp
så lämna mig i fred
Lämna mig i fred

Imorgon tänkte jag färga håret med min silvertoning så det blir antingen vitt, silver eller gråaktigt. Kan ju bli ljuslila också, det bestämmer ödet. Igår försökte jag färga silvriga slingor och silvriga coontails men nej, det blev ingen skillnad alls. Hade i och för sig inte i toningen mer än  40 minuter, så tänkte ha i den ungefär en och en halv timme imorgon. Har även blå och röd toning till lite längre fram, plus min fula röd/rosa/lila gamla toning som jag avskyr samt mörkgrön toning jag inte använder och förmodligen inte kommer använda i framtiden heller, likaså med den fula nyansen röd/rosa/lila.

Har suttit och ändrat lite i min designblogg för en framtida design men jag vet inte riktigt... Det blir ju aldrig bra. Jag är inte bra på någonting, kan ingenting. Är inte ens bra på att vara självdestruktiv. Antar det är min lott i livet, att inte duga till någonting alls.

Jag sov mellan sex och halv nio ikväll så jag är ganska pigg, även fast jag inte direkt är "pigg" i den bemärkelsen. Jag är ständigt trött, seg och rastlös. Det hör ju till depression, men det gör det inte mindre jobbigt för det. Kan ju faktiskt lika gärna fixa håret nu istället för imorgon. Ja, det får väl bli så, även om det innebär att jag kommer få sova med blött hår sedan eftersom mitt hår tar väldigt lång tid på sig att självtorka, mellan tre och sex timmar. Det är helt galet, men jag kan väl bara dra en gissning och säga att det beror på all hårfärning och blekning genom åren. Får hitta någon bra film att se på under tiden, även om ingen direkt lockar. Får bli en av klassikerna.

Vi hörs.

Igår fick jag hem min Titanic dvd, dock förstår jag inte riktigt skivorna, det finns två 3D skivor, en "main movie" samt två skivor med filmen utan 3D effekter. Jag undrar vad "main movie" filmen är då. Får väl se.

Det blir ett kort inlägg idag också, sådär utan sammanhang ni vet. Lämnar med bild på finaste vampyren och hans fina ord:

Jag har spenderat över fem timmar framför Youtube och dokumentärer om Titanic. Väldigt bra dokumentärer som handlat om lite olika saker, den första var om hur nya metoder kan ge en mer exakt syn på själva olyckan, inte isberget men snarare vad som hände när vatten började komma in och vad som hände från den stunden till att Titanic hamnade på havets botten.
Den andra dokumentären var om anhöriga till offren, och om de dryga hundra gravstenar som finns i Kanada med oidentifierade människor som plockats upp ur vattnet några dagar efter katastrofen. Man försökte identifiera tre lik med hjälp av DNA från anhöriga som med hjälp av forskare läst igenom obduktionsrapporter och läst om de tillbehör som hittats vid varje kropp, såsom kläder, klockor etc, även den gissade åldern man antagit vid undersökning. Den yngsta som hittades i vattnet var en två år gammal pojke. Och av över tusen människor som omkom, kunde endast omkring trehundra hittas i vattnet, och ungefär tvåhundra av dessa kroppar var i sådant illa skick att de fick sjunka till havets botten i canvassäckar. Resten hade redan försvunnit i vattnet.
Ingen av de anhöriga fick sina förhoppningar besvarade. Två utav de tre kroppar som skulle identifieras hade vattenfyllda gravar så alla ben hade förstörts helt. Den lilla pojken var inte den svenska lilla pojk som de anhöriga trodde, men tack vare besättningen på det skepp som fick i uppdrag att hämta kropparna från vattnet, som gav den lilla pojken en riktig begravning och en plåtskylt som han fick hålla i famnen i sin kista med orden "Our baby" lyckades en liten, liten benbit från armbågen bevaras och man kunde tillslut identifiera honom som en finsk medborgare, som inte klarade sig, precis som resten utav hans familj.
I den sista dokumentären jag såg berättade den sista överlevaren, som var sju år gammal när katastrofen inträffade, om sina minnen från dagen. Det är fruktansvärt och hemskt, men berättelsen om Titanic har alltid fascinerat och intresserat mig. Jag tror den största delen beror på att det var så många människor som alla seglade mot drömmar om den nya världen, många imigranter som hoppades att finna lycka och framgång i Amerika. De seglade med hopp, men dog tragiskt.

Den nya versionen av filmen i 3D är beställd. Det är en historia som berör och alltid får mig att gråta, och jag tror, även om ett fåtal detaljer av Titanic's sista minuter är lite fel, att det är en så nära rekonstruktion av händelsen vi kan komma. Känslorna, paniken, ångesten... Att veta att nu finns det ingen utväg, nu kommer vi alla dö, alla livbåtar är borta och det finns ingen räddning. Jag kan inte annat än känna djupaste sympati mot de bortgångna, och beklaga att det hela hände. Berättelsen om Titanic lever kvar. Föralltid.

Dokumentär om Titanic - Filmskaparen James Cameron utforskar vad som egentligen hände när Titanic sjönk.